Vissa romanpersoner får ingen kärlek alls av sina författare. Men som läsare kan man ibland upptäcka andra sidor av sina litterära vänner. Kristina Lindh ser hur Judas faktiskt räddar mänskligheten.

Låt oss tala om kyssar. Så många sorter man kan önska sig! Godnattpussen, mellan förälder och barn. Tungkyssen, mellan älskande. Kindkyssen, som hälsningsritual. Okej, kanske lite ovan för oss som inte bor på Östermalm men ändå fullt acceptabel.
Judaskyssen vill dock ingen ha. På ytan ett tillitstecken, i verkligheten ett förräderi.

Sinnebilden av svek.

Att ha gett namn åt en kyss säger något om Judas kulturella genomslag. I tvåtusen år har han inspirerat till tolkning. Och till hat. Den antisemitiska bilden av den kroknäste, girige juden anses av vissa ha Judas som ursprung.

Judas plats i den bibliska historien hör till allmänbildningen: Det är påsk i Jerusalem. Jesus och lärjungarna har tillsammans med judar från hela den romerska världen kommit för att fira årets största högtid. Översteprästerna ser ett gyllene tillfälle att arrestera Jesus, upprorsmakaren som får nya anhängare för varje dag som går.

De kommer överens med Judas, en av de tolv lärjungarna, om att han ska hjälpa soldaterna att fånga rätt man genom att peka ut Jesus med en kyss. För detta får han trettio silverpengar. Judas ångrar snart vad han gjort, kastar de trettio silvermynten och hänger sig (i Apostlagärningarnas version faller han framstupa och dör).