Vissa romanpersoner får ingen kärlek alls av sina författare. Men som läsare kan man ibland upptäcka andra sidor av sina litterära vänner. Vi har bett några kulturskribenter återupprätta misshandlade figurer i bokens värld. Först ut är pigan Lina.

I böckerna om Emil i Lönneberga framställs pigan Lina som både korkad och ibland även elak. Ta till exempel scenen där Emils mamma ber Lina att räkna upp de viktigaste högtiderna för att ”se hur slug Lina egentligen var”. Lina svarar med att räkna upp julen, påsken och ”Vimmerby marken” och alla tittar då snett på henne som inte vet bättre, och tror att en marknad är en kristen högtid. Hur dum får en bli liksom?

Men låt oss backa några steg här. Lina är en piga runt förra sekelskiftet på en liten gård i Småland och är vad det verkar mycket lågutbildad eller kanske rent av analfabet. Det är alltså inte konstigt att hon inte har stenkoll på läget. Hon har fullt upp med att laga mat och skrubba golv och mjölka kor dagarna i ända, och har ingen tid för kompetensutveckling.

Inte heller har hon någonstans att sitta och läsa ifred, om hon nu skulle vilja förkovra sig, eftersom hon bor i kökssoffan. Dessutom, hur skulle hon ha råd med fortbildning? Ester Blenda Nordström wallraffade som piga ungefär ett decennium senare och lyfte då just yrkesgruppens dåliga lön.

Så nej, Linas brist på allmänbildning är inte något hon ska klandras för eller något som ska skrattas åt, utan en fråga om klass och ojämlikhet som ska ses som en strukturell fråga.