Titiyo: ”Jag tappade det inför producenterna”

Titiyo är aktuell med det svenskspråkiga coveralbumet Hemland, som hon beskriver som en stor tårta. Annars har hon en oväntat kärlek för dansband och längtar efter fler hoppfulla nyheter. Trots hennes mammas protester.

När var du riktigt lycklig senast, och varför? 

– Det kanske låter banalt, men jag var lycklig senast idag. Min sambo Viktor, dotter Bibi och jag är i vårt hus på Gotland tillsammans, det har varit efterlängtat efter en ganska intensiv period. Igår hade vi en mysig spelkväll och snart ska vi grilla, det något som faktiskt ger mig oväntat stort lyckorus i det lilla.

Skulle du skämmas över att äga en Tesla?

– Nja. Möjligtvis på grund av hur de ser ut. Och möjligtvis på grund av att en i grunden bra innovation – än en gång – har lett till maktmissbruk och vansinne. Elbilar som började så bra! De skulle ju bidra till att rädda vår miljö.

Du måste tatuera dig. Vad skulle det stå?! 

– Jag har flera tatueringar och är faktiskt sugen på att gadda mig igen. Men inget med text, utan jag skulle vilja tatuera en lejonhona respektive en varg- eller elefanthona på ovansidan av handlederna. Tanken är att de ska titta på mig och påminna om kvinnlig styrka. De kommer dock att vara väldigt synliga, så jag behöver fundera lite till.

Hur gör du för att inte blir deprimerad av nyheterna? 

– Jag skäms, men jag läser faktiskt inte nyheterna så ofta just nu. De ger mig för mycket framtidsångest. Jag försöker kompensera det med att ge pengar till säkert tio organisationer som jobbar för en bättre värld. Människor reagerar olika i tunga tider, jag tappar kraft och energi och har ett stort behov hitta hopp. För någon jul sedan bad jag alla gäster att bidra med tre positiva nyheter var. Det skapade en fin, hoppfull julstämning – trots att min mamma vägrade eftersom hon tyckte att det var förljuget.

Vad gör du när kreativiteten inte är på topp?

– Kreativiteten flödar som bäst när jag inte har så mycket att göra och får tid över att sitta uppe på natten för att göra musik utan att ha tider att passa. Jag fick min yngsta dotter när jag var 50, vilket har bidragit till att jag inte släppt ett album på flera år. Nu har vi kommit ur småbarnsåren – och det är inte pandemi – så äntligen fanns det utrymme för inspiration till ett nytt album.

Vem är Sveriges bästa singer-songwriter?

– Vad svårt! Kanske Eva Dahlgren? Hon kompromissar inte och är en oerhört skicklig hantverkare. Även Jonathan Johansson är övermäktigt bra.

Kan du bli berörd av din egen musik?

– Ja, absolut. Jag ser till att varje låt landar hos mig rent emotionellt. Mitt nya album Hemland består av covers, vilket gör det till en enorm gräddtårta. Vanligtvis skapar man en mix av hittar, ett par mer svårtuggade låtar, både upp- respektive nedtempolåtar. Men här är varje sång och text som maffiga, känslofyllda, tårtbitar. De är direkt kopplade till mitt liv på olika sätt och jag har gråtit så mycket i studion. Det var lite konstigt att tappa det på jobbet inför olika producenter, men det får gå.

Vilken är den största missuppfattningen om svenskt musikliv?

– Genom åren har jag hört en hel del fördomar om att musiker är så flummiga – och partybenägna. Men Grammisgalans efterfest är inte mer crazy än en firmafest på Ica, skulle jag tro. Och branschen består av många disciplinerade människor, från låtskrivare till producenter, annars skulle det inte funka.

Brukar du skylla dina tillkortakommanden på ditt stjärntecken? 

– Nej. Jag får ofta höra att jag är på ett visst sätt på grund av mitt stjärntecken, lejonet. Men själv skulle jag inte gömma mig bakom det. Jag går sedan länge i terapi och kopplar mina dåliga sidor till andra saker.

Vem var coolast på 90-talet? 

– Min syrra Neneh Cherry! Hon var helt nyskapande i sin stil. Även musikjournalisten Marimba Roney och Christian Falk stack ut, de både skrämde och inspirerade.

Flera har tidigare nämnt dig när de fått frågan, vad tänker du om det?

– Hahaha, fan vad coolt! Jag var djupt inspirerad av min syrra, så om någon beundrade mig så är det henne jag har att tacka för det.

Vilken är den sämsta boken du läst?

– Jag är dålig på att läsa böcker, om en bok inte är tillräckligt bra tappar jag intresset direkt. Så jag har nog aldrig läst särskilt många sidor i en dålig bok.

Vad skäms du över att du kollar på?

– När vår dotter var liten och skrek på nätterna fastnade vi i att följa Farmen. Det kändes sådär, men var fråga om ren överlevnad.

Har du någon guilty pleasure-låt som du inte kan motstå?

– Heaven med Bryan Adams. Jag älskar den! Dessutom är jag svag för dansband, jag är delvis uppvuxen i Halmstad och minns sorlet från grannarnas dansbandskvällar på sommaren.

Vilken svensk litar du mest på?

– Ingen, mer än mina vänner och familj, i dagsläget. Möjligtvis Magdalena Andersson. Jag tyckte om att lita på kombinationen Carl Bildt och Gudrun Schyman på 90-talet.

Vilket kändisvin skulle du med till en öde ö?

– Mitt eget! Många suckar och tänker ”nej, inte ett till kändisvin”. Men jag och en väninna, som är sommelier och naturvinsimportör, hittade de perfekta vingårdarna i Italien som vi samarbetade med. Jag har aldrig druckit så goda viner och vi mottog ett också hållbarhetspris för vårt arbete. Nu finns bara två flaskor kvar och de är precis vad man behöver om man är skeppsbruten.

Vem blir årets julvärd?

– Mark Levengood var väl bra? Annars röstar jag för Lisa Nilsson eller Eva Dahlgren, de är båda auktoritära men har också bra humor med en gnutta sälta. Det kan man behöva på julaftonen.

Var allt bättre förr?

– Nej, absolut inte! Musikaliskt var exempelvis 90-talet mycket roligare än det är idag, men det finns otroligt många saker som är bättre idag.

Berättat för Terri Herrera. Texten publiceras i en kortare version i Vi #8 2025.

Läs mer:

Lisa Nilsson: ”Jag har dränerat Netflix på sektserier”

Amanda Romare: ”Är inte Dylan bara en gnällig fuckboy?”