Tomas Ledin lät som om han imiterade Kalle Anka

Först ville ingen framföra den i Melodifestivalen. Sedan gömde Tomas Ledin själv undan låten, övertygad om att det inte var någon hit. I vår serie om sommarhits berättar vi om hur Sommaren är kort vid upprepade tillfällen har varit på väg förloras för eftervärlden.

Sommaren 1981 uppmättes den dittills största nederbörden sedan mätningarna startade 1934. I juli föll till och med snö i de sydligare delarna av Sverige. Tomas Ledin upplevde den usla sommaren från turnébussen under en folkparksturné och landade i augusti hemma i huset i Saltsjö-Boo, där han och partnern Marie bjöd grannen på middag.

I Expressen 2018 mindes Tomas Ledin tillställningen: ”Efterrätten tog väldigt lång tid så vår granne gjorde Marie sällskap i köket och jag gick in, plockade upp en gitarr och skrev ner några strofer som bara kom ur mig: ’Sommaren är kort, det mesta regnar bort.’”

Dagarna mellan jul och nyår samma år spelades låten in i Stikkan Anderssons Polar Studios på Kungsholmen i Stockholm. Producenten Lennart Östlund minns att syftet var att få med Sommaren är kort i Melodifestivalen, och att Ledin själv inte ville framföra den.

– Vi hade några musiker inne i studion den dagen: Magnus Persson, Rutger Gunnarsson och Micke Bolyos, som sedan blev Marie Fredrikssons man. Han hade på den tiden bandet Stars N’ Bars med Roger Pontare.

Stikkan Andersson var också på plats. Enligt Lennart Östlund gillade han låten.

– Men han sa att det var synd att Björn och Benny inte var där så att de kunde ha gjort produktionen.

Med inspelningen klar började man fråga runt om intresse att delta i Melodifestivalen med låten. Tove Naess tackade nej för att låten inte var tillräckligt rockig, Micke Bolyos band Stars N’ Bars var inte heller intresserade.

– Det här var samtidigt som vi höll på att spela in Tomas Ledins platta Gränslös, säger Lennart Östlund. Vi saknade en låt till den och vid något tillfälle sa jag att vi i värsta fall hade Sommaren är kort på lager. Men vi var nog alla ense om att den inte riktigt passade in med resten av materialet på albumet.

Tiden gick och någon ny låt dök inte upp. Därmed blev Tomas Ledin till slut tvungen att på allvar överväga om den där sommarlåten ändå inte kunde duga som komplement.

– När man gjorde vinyl på den tiden kunde man smyga in en låt som man inte riktigt trodde på, eller som var mer experimentell, som nummer tre på B-sidan. Och där hamnade Sommaren är kort, säger Lennart Östlund.

Ett bekymmer var dock att demoversionen var för långsam. I studion drogs hastigheten upp fem procent, med resultat att Ledin lät som om han imiterade Kalle Anka.

– Så han fick helt enkelt spela in den igen, i nytt tempo. Han lade också till en gitarr, och som jag minns det var det första gången som Ledin spelade gitarr på platta själv, säger Lennart Östlund.

Tomas Ledin ses just nu vandra runt på Västerbron med bensindunk i handen

När albumet släpptes tog låten överraskande skruv, varför en singel raskt behövde tas fram. Lennart Östlund fick agera i ny roll:

– Fotot till singeln tog jag i studions foajé med Tomas egen instamatic-kamera.

I maj 1982 släpptes den. Som bäst nådde Sommaren är kort sjundeplatsen på svenska singellistan, en placering efter Gyllene Tiders Sommartider. Tomas Ledin har dock berättat att det var belöning nog att han en dag den våren gick på Hamngatan i Stockholm och hörde låten spelas från en förbipasserande bil. Bakom ratten satt Björn Ulvaeus. Abba-medlemmen vevade ner rutan och gjorde tummen upp:

”Jäkla bra låt!”

Med tiden visade sig alltfler tycka det. Sakta men säkert gnagde den sig in i svenska folksjälen och var därmed en given kandidat när en samlingsplatta med sommaren som tema skulle komponeras en bit in på 1990-talet. Problemet var att det inte gick att hitta originaldemon.

– Tomas ringde mig och frågade om jag inte kunde hänga med ut till skivbolaget i Solna och leta, minns Lennart Östlund. Så han hämtade upp mig i en vit Mustang som han precis hade köpt. Väl framme tog det mig inte ens en kvart att hitta demon. ”Här är den”, sa jag och visade upp textremsan på sidan: ”Zimmerman und Kurt.”

Lennart Östlund förklarar:

– Min mentor Michael B. Tretow hade lärt mig att ett bra sätt att ha lite kul var att döpa om låtarna till andra arbetsnamn. Till exempel hette Abbas Chiquitita alltid ”Kålsupare” i studion. Sommaren är kort hade jag kallat Zimmerman und Kurt, lite inspirerad av Stevie Wonders och Paul McCartneys Ebony And Ivory. 

Med utflykten till Solna var låten räddad för eftervärlden. Även om det tog ett tag att återbörda den till Polar-studion.

– Tomas hade missat det där med att man behövde extratank i gamla bilar, så på Västerbron fick han soppatorsk med Mustangen, berättar Lennart Östlund.

Tillbaka i Polarstudion undrade receptionisten om de hade blivit stående länge. Ledin och Östlund frågade hur hon visste att de hade fått bensinstopp. Receptionisten svarade: ”De sa det på radion: ’Tomas Ledin ses just nu vandra runt på Västerbron med bensindunk i handen.’”

Lennart Östlund, som ägnat ett helt yrkesliv åt att producera musik, tror sig ha en aning om varför just Sommaren är kort har blivit en svensk klassiker.

– Den har en traditionell enkel melodi och en tydlig ”hook”. I dag skrivs musik så snabbt att man inte arbetar på sådant ordentligt, men så var det inte förr. Ta Kalle på Spången, en låt som det nästan är omöjligt att få ur skallen när du väl hört den. Man kan bli helt galen på det. Sommaren är kort funkar på samma sätt. Och så har vi ju de somrar vi har i Sverige, den här låten berättar något som vi alla kan relatera till.

Läs fler artiklar ur serien:

”Sommaren i city” – från Degerfors till Kylie Minogue

Taube drog en vals och gjorde succé