Författare, dramatiker, krönikör och poddare. Tone Schunnesson har blivit folkkär och efter sex år är hon tillbaka med en ny roman. Ultravåld är en karnevalisk och underhållande bok – men håller den hela vägen?

Roman
Ultravåld
Författare: Tone Schunnesson
Förlag: Norstedts
400 sidor

Tone Schunnesson slog igenom med den prosalyriska debuten Tripprapporter 2016. Den följdes av romanen Dagarna, dagarna, dagarna fyra år senare, som liksom den förra rosades av kritiker för sitt språkliga driv och sin originalitet. Hon är också bekant för många som krönikör och poddare. Vad som är mindre känt är att Schunnesson också är verksam som dramatiker, senast med en dramatisering av Charlotte Brontës Jane Eyre på Folkteatern i Göteborg. Det tänker jag på när jag läser hennes tredje roman, Ultravåld, som är ett perfekt dramaturgiskt bygge. Storyn är av kalibern att den skulle kunna slå omkull vilken Hollywoodproducent som helst med sin grundkonflikt som luktar Shakespeare (maktkamp, våld, galenskap och ond, bråd död) och sina många, oväntade vändningar.  Den korta hisspitchen är följande: En far som plågar livet ur sin familj försvinner under mystiska omständigheter. Kanske blir han mördad? Alla tror att han är död, tills han en dag återvänder för att hämnas.