”Vår låt har 220 miljoner visningar”

Svenska låtskrivare och musikproducenter som Max Martin har haft blickarna riktade mot USA. Nu har koreansk pop – K-pop – blivit en global miljardindustri. Ellen Berg skrev en hit som i dag har 220 miljoner visningar på Youtube. Under vinjetten Ögonblicket berättar människor om ett tillfälle i livet då de har förändrats för alltid.

”Musiken fick jagfrån morsan och farsan. Jag växte upp i Malmö i ett radhus, och där var det aldrig tyst. I källaren repade pappa med sitt jazzband, och i vardagsrummet satt mamma vid pianot och komponerade.

När jag fyllde sju år hade jag bestämt mig, det var musik jag skulle jobba med. Men inte med jazz och sånt där som mamma och pappa höll på med, det var jag förstås tvungen att revoltera mot. För mig var det Britney Spears, Aqua och Spice Girls som gällde. Jag kunde sitta i timmar framför ZTV och MTV, studera alla musikvideos. Hela det där Max Martin-soundet… jag älskade det.

Först drömde jag om att själv bli popstjärna. Men jag var extremt blyg. Så har det alltid varit. Det räckte med att jag skulle prata inför klassen i skolan så höll jag på att gå sönder. Scenskräcken gjorde att jag tidigt letade efter andra vägar inom musiken.

En dag började jag fundera kring hur de där låtarna på MTV egentligen var uppbyggda. Och sen tog det inte lång tid innan jag själv började testa mig fram. Jag skrev min första låt tillsammans med mamma. Den hette All my life. Jag var elva år! Efter gymnasiet studerade jag vid musiklinjen på Skurups folkhögskola och sedan vid Musikmakarna i Örnsköldsvik, Sveriges första yrkeshögskoleutbildning för låtskrivare. Det var där jag kom i kontakt med K-pop första gången.

En grupp låtskrivare kom från Korea och arrangerade en workshop med oss. De spelade I got a boy, av den megapopulära gruppen Girls generation. Låten är en typisk K-pop-låt med många tempoväxlingar och genrebyten. Det är liksom fem låtar inbakade i en. Jag tänkte: ’Det här är det sjukaste jag hört!’ Jag var blown away av den kreativa gränslösheten.

Efter examen flyttade jag till Stockholm och kom i kontakt med olika musikförlag som jobbade med K-pop. På ett låtskrivarläger träffade jag Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker. Vi klickade direkt. Sedan hamnade vi på musikförlaget EKKO och blev en låtskrivarduo.

2017 frågade producentduon ”Moonshine” – Jonatan Gusmark och Ludvig Evers – om vi kunde hjälpa dem med en låt för den koreanska tjejgruppen Red Velvet. Vi satt och kämpade med den där låten och plötsligt kom det där magiska ögonblicket när vi satte den. Jag och Moa tittade på varandra och skrek rakt ut: ”Wo-hoo!” Inte för att vi fattade att det skulle bli en hit, utan för att vi hade så himla kul bara, och kände att vi hade gjort en så bra låt.

När Peek-A-Boo släpptes och siffrorna började rusa… det var svårt att ta in. Det blev en wow-känsla. Senast jag kollade hade den 220 miljoner visningar på Youtube. De där siffrorna är så absurda. Rent intellektuellt går det att ta in, men känslomässigt är det svårt att greppa.

Under många år var jag jättefattig.

Sedan dess har det rullat på. Vi har haft totalt 13 låtar totalt på Billboards listor i Japan och Sydkorea, och bland annat skrivit låtar till det sydkoreanska bandet BTS som är den största gruppen i den här genren. Vill jag gotta mig lite händer det att jag går in och läser kommentarerna på Youtube, K pop-fansen är så extremt snälla och hängivna.

I höstas fick vi regeringens hedersomnämnande för ”insatser inom svensk musiks internationalisering”. För några veckor sedan, efter att vi blivit intervjuade av New York Times, plockade vi faktiskt fram en flaska champagne och skålade. Annars är vi ganska dåliga på att fira. Vi jobbar hårt, och vill helst aldrig lämna studion. Man jagar hela tiden efter nästa hit. Det är det som är tjusningen.

Bland det häftigaste med mitt jobb har varit alla resor till Asien. Känslan när jag kom till Seoul första gången var helt otrolig. Ljusen, maten och pulsen i Gangnam, som är K-popens Mekka. Sedan dess har jag varit tillbaka i Sydkorea fem gånger och även rest till Taiwan, Thailand och Japan.

När jag berättar det så här låter det, märker jag, som en spikrak framgångssaga – men det har också varit mycket kamp. Och flera bakslag. Under många år var jag jättefattig, bodde i andra hand och arbetade extra på hundra ströjobb för att få det att gå ihop. Men jag är glad över att jag aldrig släppte min dröm.

Det har hänt mycket inom K-popen de senaste åren. Idag är det inte bara en populär musikgenre i Asien, utan ett brett kulturfenomen som dominerar på Spotify. Det har också på allvar slagit igenom i USA, och i och med det har intresset även börjat spilla över på Europa.

Jag lever min dröm, eller nej – det är faktiskt bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Min vision idag är att fortsätta göra det jag gör, arbeta med att skriva låtar. Men om det är K-pop eller något annat i framtiden, det låter jag vara osagt. Det viktigaste för mig är att hela tiden utvecklas.

K-popen har skapat det liv jag lever nu. Men allting började med att jag kollade på ZTV och MTV när jag var liten. Det jag gör idag, brukar jag tänka, är min gåva till den lilla tjejen.”

Berättat för Johan Kellman Larsson

Fotnot: Den 21 mars är det premiär för American Song Contest som är baserat på Eurovision Song Contest. I American Song Contest tävlar USA:s delstater mot varandra. Producenter för tävlingen är bland andra Christer Björkman och Peter Settman. Ellen Berg har en låt – Wonderland – med i tävlingen. Sångaren heter AleXa och är en K-popartist med rötter i Sydkorea och tävlar för Oklahoma. Ellen Berg har skrivit låten med Andreas Karlsson, Moa Carlebecker, Bekuh Boom och producenten Albin Nordqvist.