Empatitrötthet är ett relativt nytt begrepp. Det handlar om att människor som arbetar med att vårda och stötta andra blir tömda på sin empati. Vad händer när välfärdsarbetarna inte längre förmår att ge?

Per Isdal hade precis satt sig i sin bil då något som han aldrig tidigare hade upplevt hände. Den berömda norska psykologen och psykoterapeuten arbetade en dag i veckan med en grupp dömda sexförbrytare. När terapin var klar denna dag och han skulle köra hem började han plötsligt gråta. Gråten överraskade honom.

Han förstod att tårarna hade utlösts av hans arbete, men försökte hitta förklaringar som att han var trött, hade mycket att göra på jobbet samtidigt som han hade familj, barn och renovering hemma. I stället för att stanna upp tog han sig samman och ledde åter i terapigruppen veckan efter.

Den gången skulle bli hans sista gång. För precis där, efter 13 års erfarenhet som psykolog och terapeut, rasade det han själv kallar för muren. Efter att ha lett ännu en terapisession för personer dömda för våldtäkter och sexuella övergrepp mot barn så satte han sig i bilen och bröt ihop fullständigt. Han grät, skakade och hulkade och kunde inte sluta.