Yukiko Duke tipsar om den bästa läsningen i jul

Ett veckoslut i en boxningsring i Nevada eller 88 dygn i rymden – vad väljer du? Här är Yukiko Dukes vinterfavoriter.

Huvudslag – Rita Bullwinkle

Jag har aldrig förstått tjusningen med boxning, ändå har jag inte kunnat slita mig från amerikanska Rita Bullwinkles starka debutroman. Vad är det då som gör den så speciell? Intensiteten, drivet i berättandet, skildringen av huvudpersonerna och miljön de rör sig i. Romanen utspelar sig under ett veckoslut i juli i en nedsliten boxnings­arena i Reno, Nevada. Där möts åtta tonårstjejer i ”Daughters of America”, en (fiktiv) turnering för de bästa kvinnliga amatörboxarna upp till 18 år. De utgör en brokig skara, men förenas av en existentiell vilsenhet. Boxningen är för dem alla ett sätt att bearbeta trauman de bär på. Bullwinkle låter läsaren följa med kombattanterna och lära känna dem på djupet under matcherna. För läsaren blir det alltmer tydligt att boxningen bara är ett sätt för tjejerna att finna sig själva på: ett steg på vägen mot en vuxenidentitet.

Förlag: Rámus
Översättning: Anna Hörnell

Undantagsvis utan titel – Julian Peter Messner

”trisomi 21 leder för det mesta till abort/stod det i tidningen/ jag är julian  jag har trisomi 21 eller downs syndrom/om mamma hade……..”, skriver den 39-årige tyske poeten Julian Peter Messner. Han tänker på allt han inte hade kunnat göra om hans mamma hade gjort en abort. Den plötsliga insikten är förfärande och drabbar honom hårt. Tänk, då hade han ju inte kunnat skriva dikter och pjäser, teckna, regissera, spela i sitt band och gifta sig! Sedan kommer den kaxiga vändningen i dikten: ”jag hade varit inget och ingen/världen hade varit fattigare utan mig”. Messner skriver med gott självförtroende om sin värld, sitt skapande – och kärleken till de människor han har omkring sig. Tilltalet är naket, rakt, osentimentalt och ofta humoristiskt: det är världen sedd lite från sidan. Det är en blick väl värd att lära känna.

Förlag: Thorén & Lindskog
Översättning: Jörn Lindskog

Omloppsbanor – Samantha Harvey

Sex astronauter och kosmonauter från USA, Ryssland, Storbritannien, Italien och Japan vaknar till sin 88:e dag i rymden. De deltar i ett internationellt forskningsprojekt och undersöker allt från mikrobers och hjärtcellers tillväxt till hur livet i rymden påverkar deras egna muskler och nervfunktioner. I 27 000 kilometer i timmen färdas de runt jorden och hinner se sexton soluppgångar och solnedgångar varje dag. Tillvaron på jorden tycks dem alltmer fjärran, hela mänskligheten är reducerad till kollegorna i rymdfarkosten: de är varandras allt. Rymdresenärerna tänker att de lever i en ständigt övervakad och trygg farkost. Kommer de kanske att återvända till jorden och känna sig som främlingar? Som utomjordingar som måste finna sig till rätta i en ny och galen värld? Harvey skriver en eftertänksam, ibland överraskande poetisk prosa och ställer många spännande frågor i denna Bookerprisbelönade roman. Vad är vi människor utan jorden? Och vad är jorden utan oss?

Förlag: Modernista
Översättning: Eva Åsefeldt

Den sista vargen – László Krasznahorkai

2025 års Nobelpris­tagare i litteratur är den 71-årige ungraren László Krasznahorkai. Det är en underfundig, humoristisk och samtidigt djupt melankolisk författare som verkligen är värd att läsa. Mycket har sagts om hans stil, att han ogillar att sätta punkt i sina verk. Det är förvisso sant, men han kommaterar desto rikligare. Tänker man sig hans noveller och romaner som muntliga berättelser –där varje komma motsvarar en liten paus – är han inte det minsta svårläst. Börja med den här novellsamlingen! Den består av tre berättelser som cirklar kring människans rädsla för vargen och strävan att få kontroll över det vilda. Här möter läsaren bland annat en författare, bosatt i Berlin, som plötsligt får i uppdrag att skriva om den sista vargen i spanska Extremadura. Han förstår inte riktigt varför just han har fått uppdraget, men åtar sig det. Med tiden ångrar han sig bittert: uppdraget växer snart – och blir allt annat än behagligt.

Förlag: Norstedts
Översättning: Daniel Gustafsson

Isbjörnen – Henrik Pontoppidan

Tidens tand är skoningslös, få litterära Nobelpristagares verk klarar femtioårsgränsen. Men den danske författaren Henrik Pontoppidan – som tilldelades Nobelpriset 1917 – har skrivit flera fina romaner som fortfarande är läsvärda. Nu har ett av hans klassiska verk, kortromanen Isbjörnen, äntligen kommit ut på svenska. Det är en helt ljuvlig berättelse om att hitta hem. Den storvuxne Thorkild Müller är så rättfram och klumpig att han gör sig socialt omöjlig. Ingen förstår riktigt hur han lyckas ta sig igenom prästutbildningen, han tycks ju aldrig plugga. Men Thorkild tar examen och blir kommenderad till Grönland, ett Långtbortistan dit ingen vill åka. Där går hans excentriska stil hem: grönlänningarna fattar tycke för honom. För första gången i sitt liv känner han sig förstådd och älskad. Men när hans grönländska hustru dör, bestämmer han sig för att återvända till Danmark. Det är ett beslut han får ångra.

Förlag: Bakhåll
Översättning: Ylva Kempe

Allt har en smak av aska – Cecilia Uddén

Under fem decennier har Cecilia Uddén på ett enastående sätt rapporterat från Mellanöstern för Sveriges Radio. Genom att låta radiolyssnarna möta människorna bakom siffrorna i nyhetsrapporteringen –som den palestinske skräddaren Farouk och israeliska Rita, mamma till en i den israeliska gisslan – har hon gjort konflikten i området begriplig. I den här reportageboken får läsaren möta människor som är oförsonliga i sitt hat och hetsar till kamp, men också de som är beredda att glömma för att få leva i fred. Uddén är opartisk i sitt rapporterande, men skriver sam­tidigt att det inte går att vara helt objektiv. Hon är, menar hon, ”subjektivt skeptisk”: hon vill tillåta sig bli berörd av de situationer hon bevittnar. Det är det som ger den starka närvarokänslan. Som den goda stilist hon är, fångar Uddén krigets verklighet i starkt berörande scener. Som läsare känner man förtvivlan och sorg. Kommer våldsspiralen någonsin ta slut?

Förlag: Bonniers

Tolk – Lee Langvad

I den starka diktsamlingen Hon är arg gjorde den danska poeten Lee Langvad, själv adopterad från Sydkorea, upp med adoptions­industrin. Där beskriver diktens jag sin starka känsla av utanförskap och tillåter sig vara arg på sin biologiska mamma, sin adoptivmamma och sig själv. Men diktsamlingen formar sig efter hand till en anklagelse mot ett kapitalistiskt system, som cyniskt tillåter handel med barn. Tolk skulle kunna ses som en fristående fortsättning på Hon är arg. Men om den första boken var en ursinnig anklagelseakt, är den andra en närmast tragikomisk betraktelse över kulturskillnader. Den adopterade danskan har tagit sig till Korea och försöker upprätta en relation till sin biologiska, koreanska familj. Eftersom hon inte talar koreanska, har hon med sig en tolk. Men vad kommer de konservativa familjemedlemmarna att säga när de får veta att tolken i själva verket är den adopterades flickvän? 

Förlag: Ellerströms
Översättning: Kristofer Folkhammar / Johanne Lykke Naderehvandi

Döda trakten/Kvinnor i revolt – Monika Fagerholm

I roman efter roman lyckas ­Monika Fagerholm att både under­hålla och experimentera. Hon serverar sina läsare ett färgstarkt persongalleri, fantastiska miljöer och en rejäl dos spänning: allt det som kännetecknar god, läsartillvänd realism. Samtidigt vrider och vänder hon lustfyllt på romanformens konventioner och diskuterar klass och kön, centrum och periferi. Så även i den här berättelsen om vuxen­blivande och vägen till skapande. Det är sent 1970-tal när 18-åriga Alice flyttar från sin mamma på landsbygden hem till sin pappa i stor­staden. Där styr och ställer styvmamman, FN-diplomaten Siri, medan Alices pappa Max ägnar sig åt konstfoto och andra kvinnor. I familjen finns också Alices
två halvbröder, den sammanbitne Michael och den odräglige Prinsen. De lever tillsammans, men inombords skallrar ensamheten. Alice inser snart att en katastrof är i annalkande och försöker skriva sig bort från den.

Förlag: Bonniers

Jag bor i slummen – Can Xue

Kinesiskan Can Xue – pseudonym för Deng Xiaohua – diskuteras ständigt som Nobelpriskandidat. Det är inte konstigt, hon är en spännande, experimentell författare som brukar jämföras med storheter som Kafka och Borges. Den här novellsamlingen – med drag av saga och fabel – erbjuder en ypperlig möjlighet att träda in i hennes värld. Här är tillvaron alltid oförutsägbar och skoningslöst grym, men trots det hankar sig huvudpersonerna på något vis fram. Kanske går det att spåra livskänslan hos en intellektuell vars uppväxt präglades av politisk förföljelse: hennes far, som var journalist, skickades i fängelse och modern och bröderna på omskolningsläger. Själv menar Can Xue att hon skriver en ”själens litteratur”, berättelser om den mänskliga till­varon. Läs henne, möt pilträdet som plågas av en beundrad trädgårdsmästare, den lilla slum­råttan som kämpar för sin överlevnad och griskultingarna, som med ont i sinnet vandrar från dörr till dörr.

Förlag: Bonniers
Översättning: Anna Gustafsson Chen

Austerlitz – W. G. Sebald

Ett av de intressantaste samtida, europeiska författarskapen fick 2001 ett abrupt slut på en landsväg i Norfolk, England. Den 51-årige tyske författaren W. G. Sebald var på väg hem när han drabbades av en massiv hjärtinfarkt och miste kontrollen över sin bil. Den här fantastiska romanen – där den vindlande, stämningsskapande prosan är närmast hypnotisk – blev hans sista. Den handlar om en pensionerad professor i arkitekturhistoria, Jacques Austerlitz, som genomgår en livskris. Han inser att han måste ta itu med den stora sorg och de bortträngda minnen som länge legat inkapslade i honom. Tankarna vindlar åt alla håll, men utgångspunkten är den dag 1939 då hans judiska för­äldrar i Prag sänder honom till en foster­familj i Wales. Den här romanen är något av det starkaste som har skrivits om smärtan hos de människor som överlevde Förintelsen. Austerlitz är en modern klassiker: på samma gång drömlikt vacker och oerhört skrämmande.

Förlag: Bonniers
Översättning: Ulrika Wallenström

Ur Vi Läser #6 2025.

Läs mer:

Elizabeth Strout: ”Vi håller långsamt på att freaka ur”

Gun-Britt Sundström: ”Jane Austen är ytlig och ensidig”