Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del fem

Och vi har gått i mål! För Vi:s räkning har Anna Charlotta Gunnarson listat sina 10-i-hopp – förslag på personliga glädjeämnen och lyckokickar. Här kommer tips nio och tio: fantisera fritt samt samt försök att flyga.

9. Flippa fantasin

Somliga säger att vi förlorar fantasin när vi blir äldre. Jag tror mest att vi slutar använda den. Efter vår sista skolavslutning får vi inte längre skrivuppgifter av typen ”Den låsta asken” eller ”Berätta om ditt bästa matminne”. Skrivandet begränsas till jobbmejl, rapporter, sms, uppdateringar på sociala medier och möjligen dagboken. Som tidsfördriv spelar vi sedan mobilspel, lägger pussel, lyssnar och läser, och låter samtidigt vår egen påhittighet stå tillbaka. Den mer aktiva kanske virkar, bakar bröd eller bygger en altan, men där finns trots allt vissa ramar att förhålla sig till. Om man i stället vill ta reda på vem man är nuförtiden, när tankarna fritt får fara i väg, finns det en enkel och rolig metod.

Utgå från en rubrik i tidningen, eller titeln på en välkänd roman eller film, och börja skriv. Eftersom ingen annan behöver läsa texten kan du skita i att vara duktig. Glöm rödpennor och krav. Strunta i stavningen. Inled alla meningar med ”Jag”. Knyt inte ihop säcken. Var tråkig. Kanske kommer det ingenting alls. Kanske blir det en ganska knackig historia, töntig rentav. Men det gör inget, för du har gläntat på dörren. Och där bakom finns mer fantasi – för den som håller ut. Om du provar igen en annan dag, med en annan rubrik, kan plötsligt en ny värld öppna sig, med platser och personer som för en stund sedan inte existerade. De växte fram helt och hållet ur dig. Du kan på samma gång hitta ord som varit försvunna, sidor du saknat eller inte visste fanns. Det är som ren magi. Om du har en nyfiken kompis kan ni ge varandra var sin rubrik och skriva på var sitt håll. Ni bestämmer själva om det blir högläsning eller inte.

Att hitta tillbaka till små skruvade, inre prång kan ge oanade kickar.

Att i vuxen ålder sätta sig ner med färgpennor och papper kan också kännas utmanande, men även att rita väcker ofta något avsomnat till liv. Testa att måla av ett föremål i rummet eller låt olika former kroka i varandra, se vart handen för dig. Är ni två kan ni göra var sin färgläggningsbild och räcka över till varandra. Rita ytterlinjerna på ett kakfat med bakverk, en hemlig trädgård, ett hyreshus med fönster mot kök och vardagsrum. Vem bor där? Darrig stil, skeva proportioner, allt är okej. Vardagskonst och småprat övertrumfar det fula. Att hitta tillbaka till små skruvade, inre prång kan ge oanade kickar. Och min övertygelse är att ju öppnare sinne vi skaffar oss, desto friare blir vi i vår inställning till andra.

10. Vänd ribban ryggen

Innan Jan Boklöv på 1980-talet kastade sig ut från backhoppningstornet med sin v-stil tog sig åkarna ner mot marken med parallella skidor. Boklövs banbrytande teknik orsakade ivriga protester, framför allt ansågs den förfula sporten. Men där idrotten förlorade i estetik vann den i utveckling. Hoppen blev mycket längre och snart var v-stilen allenarådande standard. Samma sak med höjdhoppets nyskapande Fosbury-flopp, som i början av 1960-talet konkurrerade ut den gamla saxtekniken. En enkel vändning, där ryggen vreds i en båge över ribban, förändrade hela idrotten. Ingen skulle i dag drömma om att saxa i OS.

Emellanåt räcker det att tänka på all framåtrörelse inom sporten för att återta känslan av hopp. En vild idé föds, testas och finslipas. Pionjärerna ifrågasätts och förlöjligas, men med några rekord i bagaget lindras snart skrubbsåren på kropp och själ. Ibland handlar det inte ens om att utsätta sin känsliga lekamen för oanade påfrestningar, det räcker med att utmana systemet.

För en utomstående kan strategin verka barnsligt enkel, men det gäller förstås att komma på idén.

Klippet ”The craziest strategy secures gold! Women’s Short Track Speed Skating 1500m Final” bevisar hur en konservativ sportfilosofi kan gå i graven på en sekund om någon utmanar normen. Vid ungdoms-OS 2024 kollrade den kinesiska skridskoåkaren Yang Jingru totalt bort sina motståndare genom att trotsa traditionen. Sedan länge gäller samlad åkning i starten i denna skridskogren. Men redan under det första varvet bröt sig Jingru loss från klungan. Hon åkte förbi alla andra och tog en kvick, oväntad runda på egen hand, och lade sig sedan på en anonym position längst bak i fältet. Så gör man inte, så har ingen annan gjort, men allt gick så fort att ingen hängde med i vad Jingrus utbrytning ledde till. För redan nu hade hon alltså en hel vända till godo.

När klockan sedan klämtade för det avslutande varvet gav resten av klungan allt, passerade mållinjen och stannade därefter av, i tron att loppet var över. Fast egentligen hade ju signalen bara gällt Jingru. Det var bara hon som faktiskt gick i mål där och då, övriga hade ett varv kvar. Samtliga var dock så präglade på loppens sedvanliga utformning att de mentalt inte hann ställa om och tänka klart. Att gå emot strömmen gjorde således Jingru till guldmedaljör och utbrytningen fick stor internationell uppmärksamhet. För en utomstående kan strategin verka barnsligt enkel, men det gäller förstås att komma på idén.

Detta går att överföra till precis allt. Vilket är hoppfullt i sig. Någon gång har människan utvecklat tekniken för att simma. Tidigare sjönk vi efter en stund i havet. Vad är möjligt för oss, som vi ännu inte känner till? Tänk om vi faktiskt kan … flyga?

Läs mer:

Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del fyra

Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del tre