Som barn lekte han sparvhök och nötskrika. I dag målar Lars Jonsson fåglar som ingen annan, kanske för att han ser individen i var och en. Vi får följa med på fågelskådning, det finns inte en mås som är den andra lik.

Jag har en fäbless för ettåriga fiskmåsar, säger Lars Jonsson.

– De har något näpet över sig med sitt runda huvud och samtidigt ett särpräglat ansiktsuttryck som lockar mig att måla porträtt. Och så gillar jag den här kontrasten mellan den silvergrå manteln och vingtäckarnas varmare toner med dragning åt café au lait.

Lars Jonsson har vevat ner rutan till sin dunkelblå folkabuss, monterat upp tubkikaren mellan dörren och förarsätet och fäst ritbordet över ratten. På passagerarsidan ligger den stora färglådan, stödd av en lagom tillknögglad motorsågskartong. Utsikten är en gotländsk stenstrand och ett blåsigt hav med bländande ljusvita bränningar när solen tittar fram.

Och så alla fåglar en bit ut förstås.

Efter några sekunder är trolleriet i gång. Vänsterögat i kikaren och högerhandens pensel i ständig rörelse mellan färgkopparna, vattenburken och akvarellblocket – och strax har fågeln återskapats och fått evigt liv på det vita arket och kan flyga bäst den vill.