Det är svårt för en utomstående att förstå, och verkligen ta in, ­en överlevares ensamhet. Det säger stjärnskottet Beata Umubyeyi Mairesse, som själv överlevde folkmordet i Rwanda.

”Jag var 15 år när folkmordet i Rwanda ägde rum 1994. Som så många andra tutsier gömde jag och min mor oss, men blev funna. Hade det inte varit för en vågad insats av en schweizisk hjälporganisation, hade vi inte levt i dag. När människor frågar mig om jag inte är glad över att ha överlevt, vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Naturligtvis är jag djupt tacksam över att ha fått leva vidare, men att överleva ett massmord är svårt på ett känslomässigt plan.