Sedan två år bor Elin Anna Labba i en by i norra Norge. Vi åkte till fjälls för ett samtal om svensk imperialism, hård hemlängtan och vilsna renar.

Vi är på väg ut på fjället. Där finns det närmaste hemma Elin Anna Labba
kan komma här på norska sidan av Sápmi. Vi har lämnat det lilla centrumet Røkland dit hon och ­familjen flyttade för två år sedan och kör nu i sydlig riktning. Fast väderstrecken som de mest lever med är inte nord och syd, utan öst och väst, säger hon, det är så vatten rinner och renarna rör sig mellan årstiderna.