Eskil Erlandsson och vikingasjukan

Man ska varken skämta om sjukdomar eller sexuellt ofredande, men om de kombineras? Kalle Lind fortsätter att gå igenom landets politiska skandaler och har kommit till landsbygdsministern med vikingasjuka: Eskil Erlandsson.

År 2019 lärde sig många av oss vad vikingasjuka är. Det var en mans förtjänst: den före detta jordbruks- och landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C).

Orsaken var kanske inte så trevlig för någon inblandad. Erlandsson stod åtalad för sexuellt ofredande av tre olika riksdagskvinnor, men friades av tings- och senare hovrätt. Det ansågs inte bevisat att han uppsåtligen lagt sin hand på dem under middagsborden. Försvaret hänvisade till Erlandssons vikingasjuka, som gjorde att han behövde stretcha fingrarna mot sitt lår, samt en annan, odefinierad åkomma som gjorde att han måste sitta bredbent när han fingerstretchade.

Den skeptiske må tro att jag hittar på, men jag citerar nu direkt ur TT:s telegram efter hovrättsförhandlingarna: ”Att han på grund av en annan fysisk åkomma dessutom måste sitta bredbent kan också ha bidragit, enligt försvaret” (26 november 2020).

Man ska inte skämta om sjukdomar och än mindre om sexuellt ofredande, men när de nu så osökt lät sig kombineras kan man väl i alla fall få dra lite på smilbanden. Det var ett försvar som världen aldrig tidigare hört: ”Nej nej, jag tafsade inte, jag hade vikingasjuka! Samt en odefinierad åkomma som gör att jag måste manspreada lite extra.”

Namnet vikingasjuka ger sjukdomen en air av stolta drakskepp fyllda med stolta skägg på väg mot stolta plundringståg, eller möjligen till dansbandskvällar med kramgoa låtar. Även om båda associationerna eventuellt kan kopplas till Erlandsson kommer namnet sig av att sjukdomens spridningsområde är begränsat till de nordiska länderna. Dess egentliga namn är Dupuytrens kontraktur, men det är i princip omöjligt att uttala på Erlandssons småländska.

Åkomman innebär att bindväven i handflatan tjocknar och att fingrarna lätt tvingas in i ett böjt läge. Det gör att man ibland behöver räta ut fingrarna mot något, till exempel sina lår. Och om man då dessutom måste sitta bredbent finns tydligen risken att handen råkar ramla över på bordsdamen.

Erlandsson var den siste representanten för det parti som en gång hette Bondeförbundet.

Nyheten om åtalet mot Erlandsson lärde oss inte bara vad vikingasjuka var – den påminde oss också om att Eskil Erlandsson fanns. 2019 var det fem år sedan han avgått som minister och med den hastighet som politiken numera omsätter människor hade de flesta helt lyckats glömma honom.

Det är orättvist. Erlandsson var inte bara Den Siste Riktige Centerpartisten utan också Den Förste Virala Ministern.

Vi som har några decennier i ryggsäcken minns fortfarande Centerpartiet som ett landsbygdsparti. För de som förstagångsröstar 2026 är det ett parti med ungefär samma åsikter som alla andra, bara något otydligare. Erlandsson var den siste representanten för det parti som en gång hette Bondeförbundet och leddes av män som luktade kokkaffe och melass. Erlandsson var lantmästare i botten, hade varit kommunalråd i Ljungby och pratade som ett sockenhjon i en Vilhelm Moberg-roman.

När Fredrik Reinfeldt presenterade sin första regering 2006 stack Erlandsson ut. Regeringen i övrigt, och Reinfeldts egna moderater i synnerhet, ville vara unga och fräscha. De kallade sig till och med De Nya Moderaterna och signalerade tydligt att de gått direkt till riksdagen från kuvösen. Att regeringen överhuvudtaget hade något så urbota mossigt som en gödsel-och-betblast-minister var enbart en eftergift åt Maud Olofssons centerparti.

Döm om övriga ministerskarans förvåning när det var Eskil Erlandsson – den ende av dem som såg ut att sakna internetuppkoppling – som blev deras första Youtubefenomen.

Det skedde 2008, när Youtube bara var tre år gammalt. Många minns säkert, med blandade känslor, hur riksdagen diskuterade tidelag och Erlandsson prompt ville nyansera vad sexuellt umgänge med djur faktiskt kan innebära. Från talarstolen ställde han de retoriska frågor som snart skulle bli virala: ”Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott? Och att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet?”

I skrivande stund har klippet ”Jordbruksministern säger för mycket” närmare en halv miljon visningar på Youtube. Filip och Fredrik spelade det i teve, David Batra körde det i sitt Sommarprogram. Ingen annan i regeringen, hur uppkopplade och digitala och ett med samtiden de än var, åstadkom några klickraketer.

Kanske – jag säger kanske! – var det därför Fredrik Reinfeldt gav Erlandsson förnyat förtroende när han bildade ny regering 2010. Titeln ändrades dock till landsbygdsminister. Troligen tyckte någon i Reinfeldts armé av ungtuppiga rådgivare med klippkort på prins Daniels lyxgym att det där med jordbruk lät på tok för ofräscht.

Ingen – förmodligen inte heller Eskil Erlandsson – minns vad Eskil Erlandsson uträttade som minister. Men han 1) tog politiken till sociala medier och 2) lärde oss vad vikingasjuka var. Kanske tackar inte kvinnorna bakom åtalet honom för detta, inte heller alla de som fått outplånliga bilder i huvudet av något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott. Politik handlar dock inte om att göra folk nöjda, det handlar om att åstadkomma något.

Läs fler artiklar i serien:

Del 1: När säkerheten glömdes bort

Del 2: En krognatt som slutade med en skandal