Hej, sommargäster! Ni är inte välkomna hit

  • 3 jun 2020
  • 8 min

Kungshamn i Sotenäs kommun är ett paradis för många tillresta. Men nu meddelar kommunen att man inte vill ge hemtjänst till sommarboende. // Foto: Fredrik Jalhed

Hej, sommargäster! Ni är inte välkomna hit
Cecilia Garme

Kungshamn i Sotenäs kommun är ett paradis för många tillresta. Men nu meddelar kommunen att man inte vill ge hemtjänst till sommarboende. // Foto: Fredrik Jalhed

Lyssna på artikeln

Förr fick landsorten leva på stadsbornas villkor, coronakrisen håller på att förändra situationen. Men fortfarande kan
semesterfirare få bättre service än sommarkommunernas egna invånare. Det pyr ute i landet.

Man häpnar när man tittar på bilderna. Storslagenheten! Längs byggnadens soliga sydsida avtecknar sig stora liggsalar. Öppna utåt, men under tak. Alldeles i närheten finns klipporna, tallarna och det stora Västerhavet. En vacker miljö för den som har en livshotande lungsjukdom.

Platsen heter Svenshögen och väljs ut för sitt höga och soliga läge i södra Bohuslän. Det finns järnvägsstation – perfekt! Lätt att ta sig dit från storstaden.

Sanatoriet för tuberkulossjuka öppnar 1911 och det lilla samhället upplever en epidemidriven ruljans i flera decennier. Många anställda knyts till sjukhuset och ger bra underlag för affärsverksamhet, trots att tuberkulos är en smittsam, vid denna tid obotlig sjukdom som sprids som droppar i luften. Som covid-19.

Restriktioner finns, långt före Anders Tegnell. Två patienter på Svenshögen bryter år 1913 mot förbudet att spela kort och blir utkastade av överläkaren. Som då blir sparkad av styrelsen. Här avvisar man inte inresta sjuklingar hur som helst.
Under coronakrisen 107 år senare är utsocknes skröpliga mindre välkomna till landsbygden. Den 21 mars meddelade Orust kommun att man inte tänker ge hemtjänst till dem som är skrivna någon annanstans och således inte betalar skatt i kommunen. Trots att det strider mot lagen. Den 26 mars kom ett likadant besked från Sotenäs kommun där semesterorterna Hunnebostrand och Bovallstrand ligger.

När Folkhälsomyndigheten började varna för inrikes resor hakade Bohusläns skärgårdsråd snabbt på och bad utomstående att hålla sig borta under påsken, oavsett hälsotillstånd. Påsken kom och gick, men covid-19 vägrade ge sig.

”Det här kan pågå länge”, sa Folkhälsomyndigheten då och ställde in valborg. Ingen kunde säga vad ”länge” betydde. Men det handlade om månader. Alltså sommaren.

Resten av Bohuslän insåg hur kärvt det kunde bli. Orust och Sotenäs hade angett tonen och landskapets elva kommuner vände sig gemensamt till regeringen och bad att under covid-19-krisen få slippa ge hemtjänst, hemsjukvård och LSS-omsorg till sommarbohuslänningar och turister. ”Situationen i varje kommuns vård och omsorg är minst sagt ansträngd”, skrev de till socialminister Lena Hallengren.

Men svaret blev nej. I stället uppmanade Lena Hallengren hemtjänstberättigade gamla och andra med rätt till omsorg att stanna där de är mantalsskrivna.

Inte ens en dom i förvaltningsrätten, som går kommunerna emot, fick henne att byta spår.

Svenshögens sanatorium öppnades 1911 och var i bruk fram till slutet av 1980-talet.

Bo Pettersson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Stenungsund där Svenshögen ligger.

– Det ser vackert ut på bild, det gamla sanatoriet, säger jag.

– Det är ganska slitet i dag, om jag ska vara ärlig, svarar Bo Pettersson.

Tiden som bad- och kurort är för länge sedan förbi. Dagens Stenungsund är en industrikommun med många plast- och kemiföretag och mycket av den gamla sommarbebyggelsen omvandlades till året runt-bostäder på 80- och 90-talet när man drog fram kommunalt vatten och avlopp, förklarar Bo Pettersson. Bohusbönen om att slippa ge hemtjänst undertecknade Stenungsund därför främst av solidaritet med grannkommunerna.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) vill göra en lagändring så att sommarkommunerna får rätt att resonera med hemtjänsttagarnas hemkommuner och vid behov säga nej. Det är förstås inte bara Bohuslän det handlar om. Det är Skåne, Öland, Gotland, Stockholms skärgård … så mycket som 50 kommuner, enligt SKR.

Ändå står sommarkommunerna starkare i dag än tidigare. Före 2011 var de inte bara skyldiga att ge de delårsboende hemtjänst, utan också att betala för den. En ordning som såhär tio år senare framstår som närmast obegripligt orättvis. Mycket riktigt kunde den mellankommunala stämningen vara ”hätsk” när stafettpinnen skulle överlämnas, enligt en rapport.

Men problem kvarstod efter lagändringen. Den skröplige sommargästen kunde ha rätt till insatser som sommarkommunens egen befolkning inte fick, exempelvis sällskap vid mathandling. Ibland blev hela proceduren orimlig, tyckte sommarkommunen. Som när en utsocknes hemtjänsttagare semestrar på en ö med gles båttrafik. Hur gör man då? Hemkommunen anpassar numera sin ”beställning”, men ibland blir det osynk ändå.

Bo Pettersson förklarar det landsortskommunala perspektivet 2020.

– Att få vikarier är svårt varje sommar. Även hemtjänstpersonal behöver ha semester, man kanske måste beordra övertid … Och så är det ju smittan …

Vi kan inte förbjuda någon att komma, men man ska tänka efter.

Ja, smittan. Ingen landsortskommun öppnar ett covid-19-sjukhus i dag, men patienterna på Svenshögens tuberkulossjukhus fick röra sig ute i samhället. ”Vi lekte på sanatoriet. Ingen varnade oss – för här fanns ingen rädsla för smitta som på andra håll”, skriver en man som växte upp på platsen i en historik.

Varför då? Hur fick man folk att jobba på sanatoriet? Dödstalen i tuberkulos i Sverige uppgick till som mest 12 000 om året. På en bild tagen en solig vinterdag på 1910-talet står sjuksköterskorna mitt i Svenshögens ligghall bland patienter insvepta i filtar. Har sköterskorna något skydd? Ja, kofta – mot kylan. Det är allt.

– Vi kan inte förbjuda någon att komma hit, men man ska tänka efter, säger Bo Pettersson i Stenungsund och prövar rekommendationens mjuka maktutövning i brist på ny lag. Kan ministern använda signalpolitik så kan väl kommunalrådet.

En annan kommun som har bestämt sig för att neka hemtjänst till delårsboende är Värmdö i Stockholms skärgård. Vård- och omsorgsnämndens ordförande Anna Lipinska hittar precis som Bo Pettersson en diplomatisk formulering:

– Vi vill inte vagga in de som planerar att komma till oss i en falsk bild av att vi kan tillgodose hemtjänst för dem. (DN 21/4.)
Men de mest effektiva signalerna är sannolikt de ofrivilliga.

– Det är kaos. Det är många i personalen som säger upp sig på grund av hur det ser ut. Det finns inga förberedelser, inga skyddskläder. Det känns som att man inte gör någonting för att skydda våra äldre, sade en anonym hemtjänstanställd i Värmdö till Aftonbladet i april.

Landsortskommunerna har nog med sitt. Det får stadsborna förstå.

Fler utvalda artiklar