Hennes bokhandel sprider hopp i Los Angeles

För 30 år sedan nominerades Carmilla Floyd till Augustpriset för sin skildring av Los Angeles sociala turbulens. Nu återvänder hon till en bokhandlare som försöker återhämta sig efter Trump-räder och dödliga bränder.

Ovanför hyllorna med barnböcker i Nikki Highs färgsprakande bokhandel
i nordöstra Los Angeles sitter en stor målning av en pojke som kramar sin brandskadade nallebjörn framför höga lågor. Pojkens ansikte har gått sönder och pusslats ihop – snett och vint. Nikki fick den av konstnären Al-baseer Holly efter bränderna förra vintern. 

– Så kände vi oss alla i början, men vi plockade upp bitarna och började om, säger Nikki High när jag besöker bokhandeln en ovanligt varm tisdagsmorgon.

När nyheten om bränderna spreds över världen var det lätt att få intrycket av att det bara handlade om det välbärgade området Pacific Palisades. Medierna fylldes av chockade filmstjärnor framför nedbrunna strandvillor.

Snart började dock meddelanden ramla in på min mobil om en lika stor brand
som pågick i nordöstra Los Angeles. Den skulle komma att ödelägga historiska svarta kvarter i Altadena och Pasadena. 

Hit flyttade svarta medelklassfamiljer och kulturprofiler från den segregerade amerikanska södern på 1960- och 70-talet. Här växte också Nikki High upp, med drömmar om att en dag öppna en egen bokhandel.

Hon börjar med att visa mig runt bland hyllorna med nya verk och klassiker av icke-vita författare. En enorm anslagstavla bjuder in till författarsamtal och skrivarträffar. I ett litet skåp får besökare ta gratis fröpåsar – ett litet bidrag till att återskapa områdets en gång prunkande trädgårdar som blev till aska under bränderna förra vintern.

– Jag minns hur brandchefen bankade på vår ytterdörr. Han skrek: ”Ni måste utrymma genast!”

Ingen hade förutsett hur snabbt lågorna skulle sprida sig, förvärrade av Santa Ana-vindar och långvarig torka.

– Min man var på jobbet. Jag hann ta med hundarna, lite mediciner och min dator. Nästa dag var området avspärrat och vi hade inget utom kläderna på kroppen, säger hon.

En vän ringde och frågade: ”Hann ni evakuera? Vad har du på dig?” Nikki svarade: ”Mjukisbyxor och T-tröja.” Vännen kom direkt med kläder till mig och det betydde mycket.

– Jag kände mig inte bekväm med att gå till de kriscentraler som upprättats. Som svart amerikan är jag märkt av stereotyper – att vi vill leva på bidrag och utnyttja systemen.

Bokhandeln luktade rök men var annars oskadd. Nikki High började via sociala medier erbjuda evakuerade att använda butikens wifi men insåg snabbt att de snarare behövde mat, hygienartiklar, blöjor, kläder, luftrenare och luftmadrasser. Nikki hade visserligen inga pengar – ”Jag driver en bokhandel!” – men efterlyste donationer på Instagram. Redan nästa morgon kom lastbilar från företag och privatpersoner och lastade av gåvor. Det fortsatte i flera veckor. Böckerna bars upp på vinden och ersattes av förnödenheter. Bokhandeln blev en plats där människor kunde samlas och stötta varandra.

I efterhand känns det naturligt att just Nikki Highs bokhandel skulle öppna sina dörrar för behövande. Namnet Octavia’s Bookshelf kommer från hennes litterära idol, science fiction-författaren Octavia E. Butler som har kallats afro-­futurismens moder. Hon vävde in teman som rasism, klimatförändringar och politik i sina historier, vars unga huvudkaraktärer ofta kämpar för förändring.

Nikki High var ett bokslukande barn som läste allt hon kom över, men utbudet var skralt på hennes lokala bibliotek. Först som 16-åring snubblade hon över Octavia E. Butlers bok Kindred (Tidens länkar på svenska) från 1993. Den utspelar sig i just Altadena år 2024 och beskriver ett Los Angeles drabbat av bränder och våldsamt politiskt kaos. High hade aldrig läst något liknande och aldrig stött på en huvudkaraktär som var en svart tonårsflicka som hon själv. Av skolbibliotekarien fick hon veta att Butler var från Altadena.

– Området var mycket mer segregerat då, så jag förstod direkt att hon måste ha bott i mina kvarter.

Octavia E. Butlers författarskap visade High vikten av representation. Hon hade läst mycket sci-fi där vitheten var norm och undrade ofta: Om berättelsen utspelar sig hundra år framåt och det inte finns några svarta människor – vad gjorde de med oss?

– Sci-fi handlar mycket om att bygga världar, och i Butlers världar rymdes alla sorters människor.

I jakt på fler berättelser av Butler tog sig Nikki till södra Los Angeles och den anrika bokhandeln Eso Won, grundad 1990 som ett nav för svart litteratur och kultur. Nikki säger att hon inte trott att något liknande kunde existera.

– Jag kände inte till Toni Morrisons böcker, eller alla dessa verk av Maya Angelou, James Baldwin, Zora Neale Hurston och bell hooks. Jag trodde att vi bara kunde skriva om trauma, för det var böckerna jag fick läsa i skolan under Black History Month i februari. Det handlade om Rosa Parks, Martin Luther King, möjligen Harriet Tubman. Som svart amerikan avskyr jag att vi i alla berättelser måste tigga om vår värdighet: ”Kan du se mig som människa?”

Under sin långa karriär i näringslivet (de sista femton åren i ledningen för livsmedelskedjan Trader Joe’s, hipster-Los Angeles favorit) drömde Nikki om att grunda en egen bokhandel i sin hembygd. Till slut tog hon steget, sade upp sig och drog igång, trots ekonomisk oro. Bokhandeln blev genast en stor framgång, inte minst medialt. Nikki High minns en vit kvinna som kom in kort efter öppningen. Hon hade sett Nikki på tv och frågade försiktigt om hon var välkommen. Butikens fokus på icke-vita författare gjorde henne osäker.

– Vi pratade om det, och om hur ingen skulle fråga mig om jag känner så när jag går in i en bokhandel som Barnes & Noble. Det blev ett aha-ögonblick för henne – och för mig. Jag vill inte att någon ska tro att den inte är välkommen här.

Minst hälften av Nikki Highs kunder kom från de svarta delarna av Altadena; en majoritet var svarta men många latinos och personer från Amerikas ursprungsbefolkning hittade också dit.

– De var konstnärer, läkare och advokater, baristor och studenter – alla möjliga människor med olika bakgrunder.

Bränderna förändrade allt. I Altadena förstördes många historiska kultur­miljöer, som moskén Masjid Al-Taqwa, konstnärskolonin Zorthian Ranch och landmärken som Little Red Hen Coffee Shop. Museer, kyrkor, företag och nära 7 000 hem totalförstördes. Stora delar av Nikki Highs kundkrets har tvingats lämna staden och vet inte när eller om de kan återvända.

Bara ett par dagar efter branden började stora fastighetsmäklare jaga de evakuerade och pressa dem att sälja sin mark. Många var, som så ofta i Los Angeles, underförsäkrade och boende i hem som gått i arv i generationer. Enligt Nikki har omkring 30 procent av tomt­erna som sålts efter branden köpts upp av vinstdrivande bolag. Hyrorna i området har mångdubblats. Det finns också motkrafter som hjälper utsatta med stöd till allt från återuppbyggnad och amorteringar. Men ingen vet hur Altadena kommer att se ut om ett eller fem år.

Octavia’s Bookshelf är åter fylld av böcker och aktiviteter, inklusive gruppterapi för de drabbade. Det breda sortimentet spelar också roll, menar Nikki. Hon vill påminna om att de är så mycket mer än offer:

– Vill du ha romantik, deckare, thriller, skräck, samtida skönlitteratur? Vad du än behöver finns det här. Jag vill visa att vi kan vara roliga, att vi drömmer, lagar mat, har stora fantasier; vi är poeter och konstnärer.

Vakterna bildade en mänsklig kedja vid ingången och bakdörren

Elden i Altadena är släckt men på andra sätt brinner det fortfarande i Los Angeles. I somras skickade USA:s president Donald Trump nationalgardet och marinkårssoldater till staden för att stötta ICE, USA:s migrations- och tullmyndighet. Deras våldsamma räder och massgripanden av personer med latino-bakgrund – ofta utan giltig an­ledning – har väckt stora protester.

På bokhandelns dörr sitter en skylt: ”Alla är välkomna här – utom ICE.”

Veckan då ICE-räderna kom till Pasadena hade Octavia’s Bookshelf sedan länge ett inplanerat samtal kring boken The Cost of Being Undocumented, med den papperslösa författaren Alix Dick. Hälften av dem som anmält sig hade avbokat av rädsla, men författaren ville komma ändå. 

Nikki High fick tips om en lokal snabbinsatsgrupp som erbjöd sig att hjälpa till utan betalning.

– De skickade fem säkerhetsvakter som alla var vita. En av dem sa: ”De kommer inte behandla mig som de skulle behandla dig eller dina kunder. De måste ta sig förbi mig först.” Vakterna bildade en mänsklig kedja vid ingången och bakdörren och de som ändå inte vågade komma kunde följa samtalet live på webben.

Numera omgärdas alla aktiviteter av extra säkerhet och Nikki High oroar sig ibland för framtiden. Inte minst för hur bokhandeln ska överleva om Altadenaborna inte kan återvända hem. Men hon har inte gett upp.

– Jag ser så mycket kärlek och soli­daritet varje dag. Det ger mig hopp.

Läs mer:

Deras bokklubb räddade biblioteket

Jag äter för att bli odödlig – nära döden efter en vecka