Hur ska vi stoppa det osynliga våldet?

  • 26 jul 2021
  • 9 min

// Hussein El-Alawi

Hur ska vi stoppa det osynliga våldet?
Cecilia Garme

// Hussein El-Alawi

Lyssna på artikeln

Mäns våld mot kvinnor ska upphöra, säger regeringen. Det svåra är att nå fram till de plågoandar som ännu inte slår. I augusti kommer en lagändring, men gör den någon skillnad?

Märta Stenevi (MP) hade bara varit jämställdhetsminister några dagar när hon lade upp bilden på Instagram. ”Läser denna på tåget. Ledsen. Och stärkt i hur viktigt arbetet mot våld i nära relationer är”, skrev hon.

Boken på bilden hette Vi bryter tystnaden.

Det var i februari.

Några veckor senare skakades Sverige av flera kvinnomord med närstående som förövare. Kortvarigt flyttades medias fokus från gängbrottsligheten och mäns våld mot män. Märta Stenevi kallade till partisamtal och regeringen inledde en offensiv med tydligt syfte – mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

– Hon har verkligen visat engagemang, säger Pia Eklund om Märta Stenevi.

Pia Eklund är den 45-åriga fastighetsmäklare som skrev boken.

Flera år tidigare hade hon startat en blogg för att dela med sig av sin erfarenhet av relationspsykopater. Gensvaret blev så stort att hon startade en stödgrupp som snabbt växte. Och en insamlingsstiftelse, Respira.

– Metoo handlade ju främst om sexuella trakasserier i det offentliga. Eller på arbetsplatser. Men det som sker i hemmen då?

Pia samlade berättelserna från alla kvinnor som hörde av sig. Även barn, föräldrar och syskon till kvinnorna ville vittna om sin maktlöshet. Vi bryter tystnaden kom ut i höstas.

Ministern har rätt. Alltför mycket våld hamnar fortfarande under radarn, fördomarna är många.

– Man tror lätt att de som misshandlar är outbildade missbrukare med tatueringar på halsen. Så är det inte, säger Pia.

– Mönstret är detsamma oavsett socialgrupp. Kvinnornas berättelser är väldigt lika. Detta är män som omgivningen tror gott om. Ofta välfungerande på arbetet. Sociala. Stor förmåga att få en kvinna att känna att hon är den enda i världen.

Misstänksamheten och kontrollbeteendet kommer gradvis. Kvinnan börjar då göra allt för att bete sig ”väl”. Samtidigt som mannen kan omvandlas till djävul på några sekunder om kvinnan gör ”fel”, till exempel kommer sent hem från jobbet, ringer en kompis, eller vad som helst som, enligt mannen, ”visar att hon inte älskar honom”.

Då tar han sig rätten att kalla henne hora. Kränkningarna kan vara fysiska, men inte nödvändigtvis. Därför blir katastrofen svårare att komma åt.

Om kvinnan försöker lämna en man av denna sort väntar hämnd. ”Eftervåldet” i spåren av separationen kan vara omfattande med långdragna vårdnadstvister, förföljelse, telefonterror, smutskastning och sabotage. Ibland tvingas kvinnan irra mellan skyddade boenden som mannen ändå listar ut adressen till.

Och i processen förvandlas hon till en våt fläck.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och jämställdhetsminister Märta Stenevi presenterar åtgärdsprogram för mäns våld mot kvinnor under en pressträff i Rosenbad. // Foto: Pontus Lundahl

De här männen tycker inte att de gör något fel.

I juni kom regeringen med ett 40-punktsprogram för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jämställdhetsministern flankerades av justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg. En hel del av de planerade åtgärderna kan underlätta livet för dem som vågar bryta tystnaden även om män med psykopatiska och narcissistiska störningar.
De som kanske inte slår – än. Nu ska psykiskt våld leda till straffansvar. Det ska bli enklare att utfärda kontaktförbud, straffet för män som bryter kontaktförbud ska skärpas och det ska bli lättare att sätta elektronisk fotboja på män som förföljer kvinnor.

– 40-punktsprogrammet är bra, men inte tillräckligt, säger Pia Eklund.

Redan i sommar kommer en lagändring. Den 1 augusti införs ”förebyggande åtgärder mot våld i nära relationer.” Bland annat ska det bli lättare för socialtjänsten och vården att bryta sekretessen och kontakta polisen. Och så får socialnämnderna i landets 290 kommuner i ansvar att se till att män som misshandlar ändrar sitt beteende. Åtminstone ”arbeta för” det.

Men åt detta ler Pia Eklund lite uppgivet.

– De här männen tycker inte att de gör något fel … så varför skulle de gå med på behandling? Kvinnor invaggas i falska förhoppningar om förändring. Jag är tveksam till åtgärden. Generellt blir männen värre över tid. Kanske begår de psykiskt våld i den första relationen, i nästa relation börjar de slå. Både Kriminalvården och WHO har sett att de här programmen inte ger tillfredsställande resultat. Det är viktigare att satsa pengar på att kvinnor och barn ska kunna läka ihop!

I riksdagsdebatten i juni kom de andra partierna med egna inspel på propositionen. Moderaterna vill ge ytterligare 80 miljoner kronor till kvinnojourerna och tillåta att barn under 15 år förhörs utan föräldrarnas samtycke. KD vill att överträdelse av kontaktförbud ska ge fängelse. SD vill att förövarna ska flyttas så att barn slipper ryckas upp ur sina hemmiljöer. Vänsterpartiet vill ha en haverikommission som ska se över våldet mot kvinnor och göra stödet till kvinnojourerna mer långsiktigt.

Man skulle kunna tro att macho­landet Spanien låg långt efter Sverige. Men tvärtom finns det mycket som ­Sverige kan ta efter.

Flyttar man blicken till förvaltningen finns det redan ljuspunkter. Polisen har avsatt 350 miljoner kronor för att – bland annat – utse utredare med specialkunskaper. Men trots alla dessa satsningar borde man alltså kunna gå längre, enligt Pia Eklund, som bor i Spanien.

– Man skulle kunna tro att macholandet Spanien låg långt efter Sverige. Men tvärtom finns det mycket som Sverige kan ta efter. Jag tycker faktiskt inte att Sverige är särskilt jämställt när det kommer till mäns våld mot kvinnor. Det är snarare patriarkalt när kvinnor och barn tvingas på flykt medan förövarens frihet prioriteras. På samma sätt behåller männen ofta ”rätten” till sina barn.

I Spanien, tillägger hon, är det så att om en kvinna larmar polisen om att hennes man misshandlar henne så grips han, och brott utreds skyndsamt innan han eventuellt släpps. Polis och kvinnojour samarbetar dessutom och har gemensamma system så att information som polisen har kommer kvinnojouren till handa och tvärtom.

Det starka svenska integritetsskyddet är alltså ett bekymmer när polisen ska bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samma sak gäller gängbrottsligheten.

– Kvinnojoursverksamheten i Spanien är dessutom inte ideell verksamhet utan en välfungerande instans med fullservice för kvinnorna för att få den läkning, stöd och juridisk rådgivning som de behöver, säger Pia Eklund.

Själva lidandet saknar nationalitet, så nu översätts Vi bryter tystnaden till engelska. En pusselbit i arbetet som tyvärr aldrig tycks ta slut. Trots en engagerad minister.

Fler utvalda artiklar