Kassem Hamadé: ”Tidernas längsta gräv”

Utrikesreportern Kassem Hamadé debuterar med en bok som tar sig an ett av Mellanösterns största mysterium.

En augustidag 1978  reser den libanesiske imamen Musa al-Sadr till Tripoli i Libyen för att träffa Gaddafi. Han kommer aldrig hem igen. För Kassem Hamadé, som är uppvuxen under inbördeskriget i Libanon, fanns mysteriet med den försvunne imamen hela tiden i bakgrunden under barndomen. När han började arbeta som journalist på Expressen 2003 var det just det här fallet han ville gräva i. Bland alla Mellanösterns gåtor fanns det ingen större än den om vad som egentligen hände imamen.

Det första konkreta tipset nådde Kassem Hamadé 2007 och pekade i en annan riktning än den officiella historie­skrivningen, som sa att imamen hade flugit till Rom och därefter troligen rest vidare till okänd ort. Tipset ledde honom in i Libyen och när upproret mot Gaddafi bröt ut i februari 2011 var han en av få svenska journalister som lyckades ta sig in i landet. 

Att gräva i ett fyrtio år gammalt försvinnande mitt under pågående krig krävde, som Kassem själv beskriver det, hela arsenalen av journalistiska verktyg: intervjuer med politiker och underrättelse­folk, konfrontationer med misstänkta och vittnen, insamling av dokument och fotografier, och ibland rent vetenskapliga metoder som bildanalyser i laboratorium. 

Trots att teamet hade tillstånd att vara i landet, blev Kassem Hamadé och hans kollegor kidnappade. Kassem fördes till ett hemligt fängelse och tilldelades en cell utan toalett, dusch eller säng. Han sov på en filt på golvet och såg dagarna komma och gå genom det lilla fönstret i taket, inte mycket större än ett vykort. Hans erfarenhet som krigs­reporter i Mellan­östern sa honom att tiden i cellen kunde bli utdragen, kanske så lång som 20 år.

Trots rädslan bestämde han sig för att väcka journalisten inom sig. Han registrerade allt han såg och hörde från sin cell. Han lyssnade till vakternas samtal, hörde desperationen i deras röster. Han hade anklagats för att vara spion och lönnmördare, men de hade inga bevis. 

– Jag fick bekräftelse på att jag var på rätt spår. De skulle inte ha kidnappat mig om jag inte närmade mig sanningen om vad som hände Musa al-Sadr.

Kassem såg många likheter mellan det fall han grävde i och den situation han nu själv befann sig i. Vakterna kunde inte hålla honom kvar länge till och han började oroa sig för att de skulle döda honom. Men så blev det inte. Efter en vecka kördes han till flygplatsen där han möttes av folk från brittiska ambassaden, som hade jobbat hårt för att få honom fri, och kunde till sist lämna landet. 

I oktober debuterar Kassem Hamadé med boken om sin jakt på sanningen om imamens försvinnande.Han hoppas att den ska ge en fördjupad bild av Libanons blodiga inbördeskrig och förståelse för Mellanösterns konflikter i modern tid.

– Nu vet jag vad som hände med Musa al-Sadr. Det här har varit tidernas längsta gräv. Som journalist tar man ibland risker som kan kosta en livet. Men utan riskerna blir sanningen aldrig känd. Och sanningen är avgörande. För mig har det alltid varit drivkraften.

Ur Vi Läser #5 2025.

Läs mer:

3650 dagar – Martin Schibbye skriver om tio år i frihet

Cecilia Uddén: ”Hela min familj älskade Elisabeth”