”Att inte ta ton är också ett val”

Katarina Ewerlöf hyllas för sin gestaltning av Zarah Leander i Riksteaterns turnerande musikmonolog. Stämningarna i världen gör föreställningen skrämmande aktuell.

Det är sångerskan och skådespelaren Zarah Leanders sista dygn i livet. Hon är gravt alkoholiserad och röker 40 cigaretter om dagen.

– Jag tror att hon hade en stor sorg som hon försökte dränka och döva med vodka. Det var ingen picknick att vara Zarah, säger huvudrollsinnehavaren Katarina Ewerlöf.

Efter genombrottet i Sverige får Zarah erbjudanden från Frankrike, England och Hollywood. Hon talar varken franska eller engelska och därför bär det av till Tyskland. Ett val som kommer att påverka henne i framtiden. Där blir hon nämligen omåttligt populär och så småningom dyrkad av nazisterna. I efterhand har hon kallats för ”Hitlers näktergal” och hemma i Sverige kritiserats för sin vistelse under pågående världskrig.

– För att kunna gestalta henne behövde jag förstå henne genom att hitta en psykologisk vinkel. En slags nyckel, säger Katarina Ewerlöf.

Under sitt researcharbete får hon veta att Zarahs bröder anmärkte på hennes utseende. Mamman tyckte att hon gjorde sig märkvärdig med sin sång, medan pappan som uppmuntrade henne dog när Zarah var 22 år.

– När hon senare blir upphöjd som gudinna i Tyskland bestämmer hon sig för att hon är en opolitisk artist som inte behöver ta ansvar. Att hon hade dålig urskiljning i sina val kommer kanske ur ett behov av revansch från uppväxten. Det ursäktar inget men förklarar något.

Katarina Ewerlöf tycker att föreställningen är aktuell därför att vår tid är skrämmande lik Zarahs.

– Världen står i lutning och allt kasar ner mot vad vi hoppas inte är en avgrund som det var då. Den här tidens mantra har blivit att man vill ha enkla svar på svåra frågor. Titta bara på vad som händer i USA, det är dumskallarnas sammansvärjning. Jag blir vansinnig!

Utöver att som publik konstatera att Zarah gjorde dåliga val, finns det en fråga som Katarina Ewerlöf tycker är föreställningens viktigaste.

– Vad är det att göra ett val? Att inte säga någonting och att aldrig ta ton, det är ju också ett val. Och i de här tiderna måste vi ta alla chanser vi kan till samtal. Annars hamnar vi i populism och vi är så mycket smartare än så.

I föreställningen får vi också se något som blivit alltmer sällsynt: en diva.

Det är dålig återväxt på divor

– Förr i tiden var skådespelare diviga jämt men nu är vi så präktiga när vi hämtar på dagis och går till återvinningen. Det är dålig återväxt på divor så jag passar på att leva ut min nu.

För att bli diva krävs en makeover.

– När jag ser mig i spegeln med hårt sminkade ögon och rynkor, med en peruk som en hårdsprejad hjälm, så landar Zarah. Jag sänder en tacksamhetens tanke till den skickliga maskören. Med det yttre på plats är det dags att berätta den inre historien.

Det är med skräckblandad förtjusning som turnén dragit igång.

– När min vän Kajsa Ernst frågade hur det kändes sa jag: ungefär som att åka på en pinnstol genom en biltvätt. Jag är helt urlakad. Men det är också helt fantastiskt att få sjunga, beröra och samtidigt vara provocerande.

Efter premiären har hon hyllats av recensenterna: ”Katarina Ewerlöf magnifik som Zarah Leander” (Gefle Dagblad), ”Katarina Ewerlöf lyser i mörk monolog” (NWT), ”Katarina Ewerlöf är enastående” (DN), ”Det här är Katarina Ewerlöfs show, och hon genomför den på högsta nivån” (SvD). Men det vet hon inte om. Hemma i lägenheten ligger orörda tidningar på hög. Hon tänker inte läsa förrän turnén är över.

– Läser jag vad någon annan tycker ser jag mig själv utifrån. Det är det farligaste man kan göra som skådis.

Det blir en glad överraskning den dag hon slår upp tidningarna.

Läs mer:

Sverige stoltaste stund? Okände hjälten räddade tiotusentals liv

Så skiljer sig Sverige och Danmark i kampen mot gängkriminalitet