Varför skriver inte fler författare tillsammans, likt Sjöwall Wahlöö och paret Kepler? Två skapande personer kan komplettera, uppmuntra – och stämma – varandra.

År 2002, 200 år efter hans födelse, flyttades stoftet av författaren Alexandre Dumas den äldre (1802–1870) till Panthéon, det särskilda mausoleum som hyser Frankrikes mest bemärkansvärda medborgare. Kanske har Dumas författarskap inte gjort samma litteraturhistoriska avtryck som hans gravgrannar Émile Zola och Honoré de Balzac, men få andra fransmän är lika lästa och översatta som författaren till romaner som De tre musketörerna, Greven av Monte Cristo och Drottning Margot.

Den som kliver ut från Panthéon och flanerar snett norröver kommer efter ett tag till Paris mest kända kyrkogård – Père-Lachaise. Där, i ett mycket mindre illustert sammanhang, står gravvården över Auguste Maquet (1813–1888).

Auguste, vem? frågar sig måhända en och annan nu.