Kollektivkrogen i Malmö har 74 delägare

En av huvudingredienserna när Ola Rasmusson kokade ihop det som skulle bli Kollektivkrogen i Malmö var ett stort mått vi-känsla. De 74 delägarna driver och jobbar på krogen tillsammans.

 ”Jag fick idén för några år sedan och tyckte den var briljant. Men jag sparade den för jag ville inte gå igång med något kvällsprojekt när barnen var små.

Sedan mötte jag av en slump Peter Bengtson som drivit många krogar och som nu är arenachef på Hamburger Börs i Stockholm. Jag berättade om idén och han sa att han haft exakt samma tanke, fast den handlade om ett hotell och så var det lite färre delägare. Så jag sa att vi måste göra det här. Och så bara … körde vi.

Många drömmer om att ha en egen krog, men det är tufft. Är man många delägare behöver man inte ta en så stor ekonomisk risk, eller riskera att jobba ihjäl sig. Dessutom fyller delägarna själva till stor del krogen.

Vi räknade och kom fram till att vi behövde en miljon kronor för att öppna krogen, plus lite extra på banken. Vi tänkte att varje delägare kanske kunde gå in med 35 000 kronor. Då skulle vi behöva 50 delägare.

Vi började leta i våra nätverk och hade kanske fyllt upp till hälften med intresserade när Sydsvenskan fick nys om vår idé och skrev om oss. Plötsligt började vi få en massa spontanansökningar. Folk skrev: ’Det här har jag drömt om hela mitt liv!’ eller ’Oooh, snälla jag vill också vara med!’. Det var alla möjliga sorters människor. Vi började plocka in delägare och valde olika yrkeskategorier, kön, åldrar.

Grundidén med Kollektivkrogen visade sig stämma ganska bra. En egen krog är mångas dröm. Vi-känslan är otroligt viktig för oss och blir starkare och starkare. Vi gör det här tillsammans. Våra gäster kommer hem till oss, till vårt vardagsrum. Vi är här för att vi vill det, inte för att det är ett jobb. Jag tror att många delägare tycker om att vara en del av den omfamnande känslan.

Vi öppnade i mitten på augusti 2020 och varje kväll jobbar fem delägare. Två i matsalen, två i baren och en i köket. Och så roterar vi. En kväll kan våra gäster bli serverade av en lärare och en pilot. Nästa kväll av en barnmorska och en arkitekt. Arkitekten har dessutom ritat inredningen. Och så har vi en formgivare som designat vår hemsida och logga.

Från början var vi alltså 50 delägare, men nu är vi fler. Vänta så ska jag kolla här i telefonen … Nu är vi 74. 44 män och 30 kvinnor. Vi driver krogen som en ekonomisk förening och har två anställda. En köksmästare och en allt-i-allo.

Vi har såklart haft en del diskussioner. Någon delägare sa: ’Vadå, ska den heta Kollektivkrogen?’. ’Absolut ska den det’, sa jag ’det är ju ett jättebra namn!’. Vi är ett kollektiv och vi äger en krog tillsammans. Men vi är ju inget vänsterkollektiv, målet är att tjäna pengar och få stället att gå runt.

Jag är till vardags eventproducent och jobbar med att göra företagsfester och annat. Men i grunden är jag sociolog. Därför känns krogen också som ett socialt experiment. Det är väldigt spännande. Vad händer på sikt? Bildas det grupper? Man vet ju inte, det kanske uppstår pakter? Vi skojade i början om att vi kanske ska rösta ut en i veckan, så att det efter ett år är en person som äger hela krogen.

Men jag har jag lärt mig att det handlar supermycket om kommunikation, om man vill bibehålla den här goda vi-känslan. I början gällde det att försöka driva alla mot samma mål och att få oss att inse att inte alla kan få vara med och bestämma inredning och färger. Det viktiga var att kommunicera så att alla kände sig informerade.

En annan häftig sak som hänt med krogen är att många delägare anordnat temakvällar som fördjupar vi-känslan. En fixade en after ski-kväll. En annan, som jobbar som operasångare på Malmö opera, gjorde en operakväll. Hon tog med sig några vänner från Operan och sjöng mellan rätterna.

Det är egentligen konstigt, men jag känner inte till någon annan krog som vår. Flera personer i olika städer i Sverige har kontaktat mig och sagt att det vi gör låter underbart och att de velat att vi skulle komma dit, eller att de vill ha det som vi. Jag svarar att vi får testa här först innan vi tar det vidare. Men jag tror på konceptet. Att man kan skapa någonting som man själv vill ha. Om man hjälps åt.

Den dagen vi skulle öppna satt jag i ett hörn av krogen. Folk putsade glas och dukade. Det var så konstigt. Jag har känt mig trygg med projektet hela tiden, men när det blev verklighet kändes det ändå overkligt på något sätt. Det är ju också en väldigt märklig grej att man i 50-årsåldern får 70 nya vänner på ett bräde sådär. Som en stor familj. En familj som bjuder in andra till sitt gemensamma vardagsrum.” 

Berättat för Nicklas Nordström

Läs mer:

Radiojazzgruppen: ”Vi är världsbäst på teambuilding”

Kistbärarna i Stockholms judiska församling: ”Volontärarbete är en central del av det judiska”