Köper biblioteken in vad som helst?

Hur kommer det sig att bibliotekshyllorna fylls av allt mer läsning
av tveksam kvalitet? Vi sökte svaret i Småland.

2017 blev det mycket debatt efter att två bibliotek nekat låntagare inköp eller fjärrlån med motiveringen att böckerna var rasistiska. Det handlade om Massutmaning av Tino Sanandaji och Världsmästarna – när Sverige blev mångkulturellt av pseudo­nymen Julia Caesar. Justitieombuds­mannen (JO) slog fast att ”så länge ett yttrande inte är brottsligt så finns det inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram.”

Det går alltså inte att säga nej om det kan ses som att man försöker censurera läsning. Däremot går det att säga nej till inköp av kvalitetsskäl – men det görs i allt mindre utsträckning. 

Bibliotekslagen stadgar att utbudet ska präglas av ”allsidighet och kvalitet”. Trots det svarade merparten av de till­­frågade skol- och folkbibliotekarierna i en studie för Svensk biblioteksförening att de köper in så gott som allt som efter­frågas – och försöker balansera utbudet med den budget som återstår. Som låntagare kan man alltså inte längre utgå från att de böcker som finns på biblio­teken står där för att de bedömts vara välskrivna eller angelägna. 

Vilka är de som önskar inköpen och vad är det de vill ha? I sociala medier och i bloggar kan man bland annat se författare tipsa om hur man får in sina alster på biblioteken. På en hemsida skriver en egenutgivande författare till sina följare: ”Be dina trogna läsare att lämna inköpsförslag på din bok. Du kan även be vänner som läser din typ av böcker att lämna inköpsförslag.” I en grupp för egenutgivare på Facebook föreslår en annan: ”Varför inte tipsa våra lokala bibliotek om varandras böcker? (…) Skriv författare, titel och ISBN-nummer i kommentarerna så vi vet vad vi ska tipsa om!” Inlägget får 202 svar.

Finns det en risk att böcker av låg litterär kvalitet köps in för att egenutgivande författare gör varandra tjänster? Det går inte att veta. 

–Sekretessen kring vem som lånar vilka böcker är stark och utrymmet att kontrollera vem förslagsställaren är, och om hen också lånar boken, är begränsat, säger Oskar Laurin, chef för enheten för bibliotekssamverkan vid Kungliga biblioteket, med uppdrag att ha nationell överblick över allmänna biblioteksväsendet. 

Han menar att anpassningen av inköp efter önskemål är en del av en större samhällsomvandling, där användar­styrning alltmer blivit norm. 

På Tingsryds bibliotek får de återkommande mejl från människor som vill ge förslag på inköp. De flesta önskemål som görs av registrerade låntagare köps in, men övriga får nobben.

–När vi svarar att de måste komma in till oss på biblioteket för att registrera sig som låntagare så brukar det bli tyst, säger bibliotekarien Ulf Åkesson. 

Han tycker att det är svårt att förstå att inte alla bibliotek ställer samma krav. 

–Det är slöseri med resurser att köpa in allt och det är ju kommuninvånarnas pengar det handlar om, säger han.

Men inte bara allmänhetens önskemål utan också synen på hur man mäter kvalitet påverkar utbudet. Antal utlån är ett vanligt mått, och höga utlåningstal kan bli ett sätt att slåss för sitt existensberättigande när lokalpolitiker vill
dra ner på verksamheten, menar Författarförbundets ord­förande Anja Gatu. 

–Det riskerar att leda till att man främst köper in och skyltar med det man vet lockar många. 

Bibliotekens överlevnad och villkor är frågor som Författarförbundet har arbetat mycket med, men man har ännu inte pratat så mycket om litterär kvalitet i bestånden, säger Anja Gatu. 

–Det är någonting som vi kanske borde fundera på att ta upp. 

Ur Vi Läser #6 2025.

Läs mer:

435 bibliotek har lagts ner – på 22 år

Ingen dömer dig på biblioteket