Shakespeare handlar inte om kärlek
Lyssna på artikeln
Malin Persson Giolito läser om Shakespeares sonetter och inser att de kretsar kring ålderskrämpor.
När jag var 14 år fick jag gå på Dramaten med min skolklass och se Macbeth. Vi satt på tredje raden, de billigaste platserna allra högst upp, intill balustraden, och när häxorna hade rabblat förbannelser i vad som kändes som fyra timmar eller kanske sju, då lutade jag mig över kanten för att kunna läsa programmet från det svaga scenljuset och på de allra första raderna stod det: Macbeth är Shakespeares kortaste pjäs.
Vi skrattade åt det, jag och klasskamraterna. Säkert alldeles för högt så att de andra besökarna fick hyscha och himla med ögonen. Och vi klagade ännu mer högljutt i pausen. Vi var ju ändå 14 år, det är klart att vi tyckte att det var sjukt jobbigt (eller vad man sa på den tiden) att behöva utsättas för denna utdragna tortyr. Men jag tror ändå att min kärlek till Shakespeare grundlades där.
Något år senare fick jag spela Julia i skolans uppsättning av Romeo och Julia. Romeo spelades av min bästa kompis Katti och till dem som tyckte att det var ett märkligt val sa vår lärare Christer att på Shakespeares tid spelades alla roller av män och Katti passade perfekt.
Jag tror att min kärlek till teatern cementerades då. Jag är äldre nu. Det var många år sedan jag satt bakom en pelare på tredje raden (jag skyller på mina dåliga knän) och min senaste (mycket tveksamma) skådespelarinsats levererade jag när jag var tvungen att spela tacksam för att jag kommit tvåa i Årets bok (och alltså inte vann).
Men för bara något år sedan började jag läsa om Shakespeares sonetter, har ni läst dem? När jag var ung trodde jag att de handlade om kärlek (när man är ung handlar allt om kärlek), nu undrar jag om de inte handlar om att bli gammal.
”Tröttkörd och slut jag hastar till min säng, den sköna vilan för så trötta lemmar, så börjar hjärnan spela sin refräng, när inte längre kroppsarbete hämmar.” (Sonett 27, som uppenbarligen handlar om mina sömnlösa nätter när jag ältar saker jag sagt eller inte sagt, borde gjort eller inte gjort.)
Shakespeare, alltså. Han kan verkligen skriva. För alla åldrar. Kom ihåg var ni hörde det först.
Ur Vi Läser #2 2024.
Läs mer: