I de två nya filmerna Gröna linjen och Ultras vänds blicken bort från planen och mot supportrarna. Markus Wilhelmson minns sin egen tid på läktaren, och den gemenskap och njutning platsen erbjuder.

Jag blev tidigt kär i sport, men sporten blev aldrig kär i mig. När andra i fotbollslaget som jag belastade tilldelades priser som Bästa målskytt och Bästa mittfältare fick jag år efter år Träningspriset. Jag missade aldrig en träning, men min utvecklingskurva förblev obegripligt horisontell. Så mycket vilja, så lite talang.