Riksdagsvalet närmar sig och Sverige tycks överens om att något gått förlorat. Markus Wilhelmson funderar över var nostalgin tar oss.

filmen  Midnatt i Paris gör sig påmind: 

Huvudpersonen Gil drömmer sig tillbaka till 1920-talets Paris. Under en promenad blir han upplockad av en hästdroska som transporterar honom just dit och han får träffa Hemingway, Picasso, Joséphine Baker och Gertrude Stein. Problemet är att de inte alls verkar inse att de lever i den bästa av tider, utan mest pratar om hur bra allt var förr, under La belle époque, 1870-talet och några decennier framåt. F Scott Fitzgerald skriver: ”Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna.”