Mikael Ribbenvik: ”Jag skrev brev till ärkebiskopen”

Mikael Ribbenvik kallades Mr Migrationsverket. Sedan tvingades han bort. I en ny bok ger han sin syn på en av vår tids mest omdebatterade frågor. ”I Sverige har vi inte riktigt haft en faktadriven debatt kring migration”, säger han.

Den 31 maj 2023 lämnade Mikael Ribbenvik Migrationsverket för sista gången, efter 24 år på myndigheten. De sista sju åren som generaldirektör, under en tid då frågan om migration blev en av de centrala stridslinjerna i svensk politik.

– Migration är en sådan fråga som verkligen alla har en åsikt om, men väldigt få förstår, så på det sättet behövs min bok. 

Mikael Ribbenviks nya bok Migration – genom mina ögon är en berättelse inifrån en myndighet vars beslut ofta diskuterats offentligt. Många av mötena med huvudpersonerna – alltså de asylsökande – har lämnat spår hos Ribbenvik.

– Dagen före julafton ringde de från kvoten och sa att de hade två syriska pojkar som skulle till sin mamma i Sverige. Deras pappa var död. Problemet var att Migrationsverkets utbildade eskorter var lediga. Planen var att låta barnen sova på hotell en dag för att sedan flyga dem till sin mamma dagen efter. Men när de väntat så länge kändes det jobbigt att vänta en dag till. Det slumpade sig så att samma dag som pojkarna landade på Arlanda skulle jag flyga hem till Skåne, berättar Mikael Ribbenvik. 

Men enligt Migrationsverkets policy måste eskorterna ha gått en eskortutbildning och det hade Mikael Ribbenvik inte gjort.  

– Jag sa att jag hade gått utbildningen och att jag tar med dem nu. Så flög vi ner till mamman som väntade i Ängelholm och det blev ett fint ögonblick där.

Han förtydligar att han inte bröt mot en lag, utan Migrationsverkets egen policy som han dessutom rent tekniskt kunde ändra på. 

Det finns spår av mänsklighet i din bok. 

– Spår av mänsklighet, vad snällt, säger Mikael Ribbenvik och skrattar. 

Ja, du berättar om din cancer och din skilsmässa men går inte så djupt in i det. Likadant när du skriver om de flyktingöden du mött. Varför? 

– Det är medvetet, det är inte en självbiografi. De personliga sakerna jag skriver om är relaterade till arbetet. I boken försöker jag smygutbilda folk. Ingen orkar läsa en bok om migrationsjuridik på 300 sidor. Inte jag i alla fall. 

Är du en plikttrogen person eller har det kommit med yrket? 

– Oj, det har jag aldrig tänkt på, den frågan blir nästan lite existentiell. Jag tror jag är en lojal person. Jag hejar på samma fotbollslag vad som än händer, jag går inte över till något annat lag även om det går åt helsike för HIF (Helsingborgs IF), vilket det alltid gör. Så det finns nog någon slags plikt och lojalitet i personligheten. Men om jag inte ska sätta mig på allt för höga hästar så är det väl också så att när man har jobbat på samma ställe så länge så blir man lite institutionaliserad, säger han och fortsätter:

– Jag vet såklart att Migrationsverket också gjort en jädra massa fel. Jag tänkte på det när jag läste igenom vad jag skrivit: herregud, detta blir ju en dåres försvarstal, som jag hade lovat mig att det inte skulle bli. Migrationsverket har gjort en massa fel, men det finns andra som rapporterar om det så då behöver jag inte göra det. 

I sitt arbete som generaldirektör har hans utgångspunkt alltid varit att objektivt betrakta Migrationsverkets arbete och ställa frågan: Har myndigheten brutit mot lagen eller följt den? 

Myndighetens beslut väcker ofta enormt starka känslor. Besluten kan, bokstavligt talat, handla om liv och död.

Ett exempel: Den 19 mars i år lade SVT upp ett inlägg på Instagram om Lisa, 9 år, som kommer att utvisas till Albanien. Inlägget fick cirka 1 300 kommentarer där några förklarade Migrationsverkets arbete eller riktade kritik mot svenska migrationslagar, medan andra vräkte ut sin ilska mot Migrationsverket. ”Våldtäktsmän får stanna i Sverige medan ensamma småflickor utvisas. Det är tydligen Migrationsverkets policy,” löd en av kommentarerna. 

Mikael Ribbenvik menar att vi i Sverige inte riktigt har haft en faktadriven debatt kring migration.

– Människor har varit mer benägna att peka ut vad som är gott och ont utan att ställa frågor som hur det kommer sig att utfallet blev som det blev. Är det rimligt? Ska man ändra på lagen eller är lagen bra som den är? Är det objektivt sett fel att vi utvisade en liten flicka, eller är det bara att vi tycker att det är fel? Det är en jädra skillnad, säger han och fortsätter:

– I många år har det handlat om ”du är ond eller du är god”. Men myndigheter är till för att genomföra regeringens politik och följa de lagar som finns. Så fungerar vårt samhällssystem.   

I sin bok berättar Mikael Ribbenvik i en passage att han skrev ett ”passivt aggressivt” brev till ärkebiskopen efter att en präst gömt en afghansk man i en resväska och rullat ut honom från förvaret i Gävle.

– Tänk dig ett samhälle där alla skulle agera efter sin övertygelse. Det går inte. Jag tror att Churchill sa något i stil med att demokrati är den värsta formen av styre bortsett från alla de andra former som redan testats, och det är klart att lever du i en demokrati så finns det hela tiden saker som inte blir som du vill. Men vad är alternativet? Beslutet var prövat av en domstol, så då kan inte prästen på grund av sin övertygelse sätta sig över lagen bara för att han inte håller med. Sedan kan jag ju tycka att själva förfarandet med väskan var kul. Men det är fel. 

Hur länge skulle du kunna stanna kvar på en myndighet och följa en lag som du inte tyckte var rätt?   

– Myndighetschefer och alla statsanställda ska vara kvar i ett system även om systemet skulle passera den röda linjen, vad den nu än skulle kunna vara. Vem är det då som kommer att ta den platsen? En statstjänsteman är demokratins väktare och du får aldrig kritisera en statstjänsteman för att de följer en lag som du inte gillar.

Hur ska Sverige hantera migrationen? 

– Vi måste ha en strategi och en vision som är mer utvecklad än ett allt-eller-inget-perspektiv. Om man säger att man måste hantera migration betyder det inte att man är en ond person. Det kan inte vara så att man bara är god om man säger: Ja, alla som har det svårt kan komma hit. Det är inte den enda goda tanken som finns. Och omvänt. Om man säger: Ingen får komma hit längre, vi ska ha noll. Det får stora konsekvenser för landet. Det kan inte bara vara något som är ont och något som är gott. Det är ett alldeles för enkelt svar på en komplex fråga. 

Fotnot: ”Migration – genom mina ögon” (Mondial) utkommer den 2 april.

Läs mer:

Så radikaliseras svenska pojkar av sociala medier

Bokslut över Benny Fredrikssons liv