Nu trendar anteckningsboken igen

Trots att vi blir allt mer digitala så är intresset för fysiska anteckningsböcker stort. Nyligen släpptes boken Med papper och penna av Robert Allen som skildrar anteckningsbokens historia från 1200-talet till idag. 

  • 7 min
  • 20 nov 2026

Till vänster, skrivet i blått: Joan Didion har noterat bland annat ”Marlon Brando” och ”Beverly Hills”. Efter hennes död gavs boken ”Anteckningar till John” ut. Under Didion: Utdrag ur ”Ockulta dagboken” av August Strindberg. // Foto: Mats Landin, Kelly Sikkema

Nu trendar anteckningsboken igen
Ann Lagerström
Prova idag

Trots att vi blir allt mer digitala så är intresset för fysiska anteckningsböcker stort. Nyligen släpptes boken Med papper och penna av Robert Allen som skildrar anteckningsbokens historia från 1200-talet till idag. 

Den här förmiddagen på Liljevalchs konsthall i Stockholm är jag omsluten av en anteckningsbok. Från golv till tak brer Ylva Snöfrids Codex Cosmos et Vanitas ut sig. Tolvhundra blad nedtecknade under ett antal år på 2020-talet. Tolvhundra sidor med matlistor (chips), flyttplaner (nu lämnar vi Aten), självreflektion (att hitta/skapa sig en plats i världen, universum) och målningar av födelsen, döden, muserna och kosmos. Ofta på samma blad från ett konstnärsliv där allt hör samman. 

I väskan ligger författaren Roland Allens Med papper och penna: anteckningsbokens historia (Natur & Kultur, 2026) som placerar in Ylvas Codex i ett sammanhang. Från de där allra första över tretusen år gamla inbundna vaxtavlorna, som hittades på ett sjunket containerskepp utanför Turkiets kust, till den kollektiva #dagbok på Instagram.

Det var kärleken till sin egen anteckningsbok som fick Roland att börja söka. Den gör mig glad, berättar han, mer pålitlig, antagligen också mer kreativ. Hur har alla andra använt den?

Codex, ricordi, zibaldoni, Stammbücher, journal – anteckningsboken har haft många namn och användningen har växlat. Från de tidiga köp&sälj-notiserna, via bokföring, kontrakt, vindar och hamnar, till de allt mer personliga berättelserna. 

Inte mycket blev skrivet med en stylus och en liten vaxtavla då för länge sedan. Papyrusen var för skör, pergamentet för dyrt för de flesta och det tog tid för kinesen Cai Luns uppfinning, det praktiska billiga pappret, att ta sig till Europa. Väl där banade det väg för anteckningsböcker i alla former och storlekar – memoriale, quaderni, squartofolgli.

Sent på 1200-talet gick det till slut att för en rimlig penning på bok- och pappershandeln Cartolai på Via dei Libri i Florens köpa sig en alldeles egen. Här föds, vad vi vet, de första kreativa stilbildande anteckningsböckerna. Konstnärerna Cimabue och hans elev Giotto slutade kopiera stela bysantinska marior och gav sig ut med papper och bläck och ritade av verkliga människor. Konsthistorien kantrade. Da Vinci med sina tiotusentals sidor med skisser skriver senare entusiastiskt om dessa sina ovärderliga noteringar, dessa ”… lätta drag i en liten bok som du alltid ska bära med dig …”. Och när 175 av Pablo Picassos anteckningsböcker efter hans död åkte på världsturné kunde besökarna studera hur han i sina skisser gjorde likadant, fast tvärtom, och bröt med Giotto-idealet och försökte komma så långt bort från det naturliga som möjligt. 

Ylva Snöfrids utställning på Liljevalchs i Stockholm pågår till den 10 januari. // Foto: Ricard Estay

Men så här tidig medeltid är det fortfarande långt till de personliga noteringarna, anteckningsböckerna som blir platsen för utforskandet av människans inre. Ännu långt till Ylva Snöfrids Codex och hennes kollega Frida Kahlos expressiva smärtsamma myller av akvarellteckningar, drömmar, poesi, tankar och långt till den där kvadratiska dagboken med hjärtlås och pytteliten nyckel som låg under min madrass i barndomens trea på Vanadisvägen i Stockholm.  

Det började med behovet att bevara minnen när digerdöden slog till i medeltidens Europa, berättar Allen. Anteckningsböckerna blev släktkrönikor: Hur var det innan? Det finns antydan till försiktiga memoarer, antydan till känslor, till vilja. Men oftast samlades det under de närmaste seklerna på citat att ha till hands (Shakespeare hade en gedigen samling), vänners namnteckningar och hälsningar, listor, recept och så förstås professionella funderingar – filosofi, matematik och vetenskap. Systematiska à la Carl von Linné, och fritänkande som i matematikern Isaac Newtons Waste books, hans ”kladdböcker”, där han bland annat utforskar hur man graverar i flinta och får fåglar att bli berusade.

Något händer på 1600-talet. Det börjar i England och sprider sig sedan vidare. Anteckningsböckerna fylls av nya ämnen: äktenskapsproblem, lycka, sorg, drömtydningar, rädsla, ilska – och sex. Dagbokens tid är här. Och 1788 skriver holländskan Magdalena van Schinne: 

”Å pappret mitt, hädanefter skall du vara den enda som får höra mina idéer, mina känslor, mina bekymmer och glädjeämnen. Här kommer jag att kunna tömma min själ fullständigt.”

Musikern Nick Cave har sparat sina handskrivna ”ordböcker” – ”Dictionary of words” – från sin ungdom. // Foto: Australian Performing Arts Collection

Ju närmare vi kommer vår egen tid, desto mer varierat blir allt detta nedklottrade. Dagliga noteringar i almanackor – väder, hälsotillstånd, lunch. Smärtsamma livsberättelser som Anne Franks. Oorganiserade infall som Agatha Christies: ”Var kan man knuffa av en kropp från tåget?” Joan Didions uppmaning: ”Se tillräckligt mycket och skriv ner det, säger jag till mig själv …” Brian Enos karikatyrer och hopsatta ord och Francis Ford Coppolas enorma klipp- och klistermanus till Gudfadern. Och har du vägarna förbi Stockholm, gå till Kungliga biblioteket, vår gemensamma guldgruva, och be att få ta en titt på August Strindbergs lilla bruna anteckningsbok från 1890, eller Bodil Malmstens 63.

Dags att gå hem. Jag tittar upp på Ylvas Codex många dagboksblad där på Liljevalchs och tänker att visst kan jag anteckna i mobilen men det kanske krävs något mer uttrycksfullt för att stiga in i sitt eget universum. En penna och så ett papper. 


Läs mer:

Tack och farväl till fyra små rätter

”Är tiden bara ett mänskligt påhitt?”

”Arkitekterna får mindre och mindre att säga till om”

Fler utvalda artiklar