Pauline Olsson Ghoreishi: "Jag kunde inte släppa Alejandro"

  • 5 apr 2024
  • 4 min

// Foto: Daniel Wester

Pauline Olsson Ghoreishi: "Jag kunde inte släppa Alejandro"
Magda Gunnarsson

// Foto: Daniel Wester

Lyssna på artikeln

Pauline Olsson ­Ghoreishi debuterar med en ­roman som landar mitt i ­samtidsdebatten. 

Sverige har under flera år hemsökts av gängkriminalitet. Förra året skedde det 341 bekräftade skjutningar. 54 personer avled. Året dessförinnan hade debutanten Pauline Olsson Ghoreishi satt punkt för en historia som hon arbetat på under tre års tid, samtidigt som gängvåldet blev allt värre. En fiktiv berättelse om Alejandro, berättad av hans bästa vän i sorgen efter hans död.

– Jag började skriva lite om Alejandro när jag gick på Wiks folkhögskola och deras skrivarlinje, och sedan var det som att jag inte kunde släppa honom. Jag tänkte på honom hela tiden. Ja, och till slut blev det en bok av det. 

Att debutromanen Alejandro skulle ­kretsa kring gängkriminalitet, och ­relationerna som byggs i den miljön, var dock långt ifrån självklart. Under uppväxten i Knivsta och Uppsala under 2000-talet var den ­världen långt borta. Men så fort Alejandro kommit till Pauline Olsson Ghoreishi var hon säker på sin sak: hon ville berätta om honom, just honom. För att få en fastare grund att stå på, fördjupade sig Pauline i tidningsartiklar och förundersökningsprotokoll om våldsvågen i Malmö. 

– Förhören i förundersökningarna var väldigt intressanta. Hur misstänkta, anhöriga, vittnen och så vidare pratar med polisen. Men också det som står mellan raderna i protokollen. En och samma ­händelse ger upphov till helt olika perspektiv. 

Hon upptäckte att många av ­artiklarna som hon läste var skrivna av en och samma journalist, Federico Moreno, ­hyllad ­kriminalreporter på Sydsvenskan och senare Expressen, och vinnare av Stora journalistpriset för årets avslöjande 2015. 

– Jag tog kontakt med honom och bad om råd hur man gör research.

Pauline pratade med unga killar som sålt och köpt droger. Hon fördjupade sig i deras bakgrunder, deras erfarenheter och berättelser.

– Det var svårt att hitta de killarna, men absolut inte omöjligt. Jag bor i Malmö och märkte att om jag bara var vaken så var det någon som kände någon, som jag kunde få kontakt med. 

Dessa möten hjälpte henne att fördjupa förståelsen av Alejandro och de andra karaktärerna i romanen. Att tränga in i deras tankar och känslor.

Vem är egentligen Alejandro? 

– Han är en kille som gör vad han känner för, han har inga gränser. Samtidigt är han väldigt lätt att älska. Jag tror att han saknar sin pappa, som inte finns kvar i bilden. Hans pappa var chilenare, men eftersom Alejandros mamma och systrar är helsvenska så känner han sig nog lite utanför.

Pauline Olsson Ghoreishis intresse för ­litteratur och skrivande tog fart på allvar under högstadieåren. Hennes lärare gav ­klassen i uppgift att skriva en novell och hon tyckte att uppgiften var så kul att hon gav allt för att novellen skulle bli så bra som möjligt. 

– När jag lämnat in texten berättade hon för mig att hennes man hade läst den. Hon tyckte den var så bra att hon först trodde att jag snott den från internet. Så bra var den inte, men det var snällt av henne att ge mig bekräftelse, säger Pauline och skrattar.


Ur Vi Läser #2 2024.

Läs mer:

Natalie Gerami skriver om sexförbrytarna hon mött

Agri Ismaïl: ”Jag ville skriva en roman om pengar”

Fler utvalda artiklar