Litteraturhistorien är full av uppbrända romanförsök. Men varför är det just elden som lockar när förtvivlade författare ska förgöra sina misslyckade manuskript?

Kvällen den 11 februari 1852 satt den ryske författaren Nikolaj Gogol hopsjunken i länsstolen i sin Moskvalägenhet. Elden i den öppna spisen flammade muntert; den hade först haft svårt att få fäste i bränslet, men sedan Gogol hade knutit upp snörena som höll ihop manuskriptbuntarna hade den tagit sig. Munter var däremot inte författaren. När elden slutligen hade förtärt vad som skulle bli den andra delen i hans hyllade roman Döda själar gick han till sovrummet och grät sig till sömns. En dryg vecka senare var han död.