Så blev Stig-Helmers sandal hetaste mode

Sandaler och tofflor har gått från att vara töntiga till coola. Men plagget väcker debatt efter en mindre sandal-skandal.

  • 12 min
  • 16 jul 2024

Aktiehandlare i Birkenstocksandaler vid företagets börsintroduktion i New York. // Foto: Angela Weiss/TT

Så blev Stig-Helmers sandal hetaste mode
Marcus Lundblad-Joons
Prova idag

Lyssna på artikeln

Sandaler och tofflor har gått från att vara töntiga till coola. Men plagget väcker debatt efter en mindre sandal-skandal.

Varje år i augusti kickstartas bokhösten genom att Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrand bjuder in författare, journalister och kulturpersonligheter till sitt traditionella mingel på villa Nedre Manilla, Bonnierfamiljens herrgård på Djurgården.

På Expressens mingelbilder från förra årets fest skymtas ingen tydlig klädkod, i alla inte för män. Leif GW Persson syns i en laxrosa linnekavaj till ljusblå skjorta, Jens Lapidus i någon slags cremefärgad öppen overshirt, och Micael Bindefeld i en neongrön – eller neongul? – historia, med kråsskjorta i samma kulör.

Fritt och ledigt, med andra ord. Men inte helt utan gränser. I synnerhet inte när det kommer till vad de manliga besökarna har på fötterna.

Sommaren dessförinnan, 2022, var en redaktör på en av Sveriges kulturtidningar bjuden på samma fest. Han minns det som en ”otroligt varm och fuktig augustidag”. Redan på kontoret kände han hur svettigt det skulle bli att efter jobbet gå på Manillas mingel i sina finskor, som mer än någonsin kändes som höstskor.

”Jag kommer att svettas ihjäl”, tänkte han och funderade sedan på att ägna lunchen åt att hitta ett somrigare alternativ på stan.

Men så sneglade han ner under skrivbordet på sina kontorstofflor, ett par klassiska tvåremmars Birkenstock av modellen Arizona i brunt läder. Han tänkte: ”Why not?”

Han hade själv sett hur Birkenstocksandalen gått från att ha varit något synonymt med Stig-Helmer till att nu bäras av unga hippa människor som nu kunde se hur coola ut som helst, till och med när de bar sandalerna som Lasse Åbergs karaktär: med vita tubsockor.

Så när det var dags att cykla mot Djurgården bestämde han sig för att det fick bli kontorstofflorna.

Redaktörens antagande om att Birkenstock stått för ett smärre förvandlingsnummer stämmer.

Det tyska företaget, som i all sin kommunikation vill peka på att man grundades 1774, firar i år 250 år. Men det som firas är inte grundandet av företaget utan det år som den första Birkenstock-släktingen Johannes Birkenstock finns registrerad som skomakare. Det var först hundra år senare, med efterföljaren Konrad Birkenstock, som familjen närmade sig dagens sandaler, när man intresserade sig för ortopediska sulor, som låg i linje med den framväxande tyska spa-kulturen.

Den toffla med två remmar som vi nu förknippar med varumärket – och som redaktören tog till Manillafesten – skapades inte förrän 1963 av Konrads son Carl Birkenstock. Tre år senare råkade en amerikansk kvinna vid namn Margot Frazer på dem när hon var på semester och frågade om hon fick sälja dem i USA. Birkenstocksandalerna fick snabbt fäste i kaliforniska hälsokostbutiker och blev ett måste för alla som var del av de olika proteströrelser som växte fram under 1960- och 70-talet. Så också för sjukhusanställda. Sandalerna, som kom i ordinära naturliga färger, köptes inte så mycket för det estetiska, utan stod för funktion och hälsa.

Den stora förändringen, menar många modejournalister, kom med Phoebe Philo, chefsdesigner på det exklusiva modehuset Céline. Under Paris modevecka 2012 skickade hon ut sina modeller i Birkenstocks-liknande sandaler med vit, svart, ljusblå och röd minkpäls.

Visningen – och i synnerhet tofflorna – ska ha blivit så omtalade att New York Times modekritiker Cathy Horyn strax efteråt ska ha gått till sin skomakare med ett par Birkenstock och bett dem sätta dit päls.

Ett par gula Birkenstocksandaler med päls. // Foto: Richard Drew/TT

Nu öppnades en ny värld för det tyska sandalföretaget som snart hade samarbeten med lyxmärken som Jil Sander, Rick Owens och Manolo Blahnik. Mellan 2012 och 2022 ökade den årliga försäljningen från 10 till 30 miljoner par, varav 30 procent köps av män.

Under samma tid har herrsandalen överlag fått ett sådant uppsving att de i dag i nätbutiker säljs i olika underkategorier som ”sandaler”, ”tofflor” och ”badtofflor”. I engelskspråkiga länder talas det till och med om manliga sandaler som ”mandals”. Som Adam Cheung i modetidningen GQ skrev härom månaden: ”Från att nyligen ha varit ett typ av skodon som bara synts på stranden eller vid poolen … om ens alls, bärs de nu av alltifrån slackers till catwalks i Paris.” Det sistnämnda syftade här på att David Beckham synts under Paris herrmodevecka iförd kostym och Birkenstocksliknande 8000-kronorssandaler i läder från Loro Piana, det italienska märket som favoriseras av bland andra miljardarvingen Kendall Roy i Succession.

”Men”, poängterade Cheung om herrsandalerna, ”bara för att de är lätta att bära så betyder inte det att de är lätta att bära väl”. Underförstått: det finns regler även för herrsandaler.

Detta märktes inte minst när förre landslagsspelaren och numera fotbollstränaren Olof Mellberg härom månaden uppmärksammades för att ha coachat sitt Brommapojkarna under en allsvensk match iförd sportshorts, t-shirt – och badtofflor. Medan vissa hyllade stilen, inte minst då han vägde upp det hela med ett armbandsur i halvmiljonklassen, tyckte andra att det var i slafsigaste laget. Då var detta ändå i en annars högst nedklädd sfär, där det fram till Erik Hamréns intåg accepterats att till och med våra förbundskaptener fört sig i prassliga träningsoveraller.

Samma känsla av att ha stått för ett stilbrott vällde över redaktören i samma sekund som han anlände till Manillafesten. Det kan ha varit inbillning men han upplevde det som att vissa kastade ett öga på hans fötter och, milt uttryckt, kanske inte var helt belåtna när de såg vad han hade på fötterna. Han ångrade genast sitt val.

”Jag måste ha överskattat Birkenstock-tofflorna och dess attraktionskraft, acceptans och den moderesa de hade gjort.”

Etikettexperten Mats Danielsson, som till vardags håller föreläsningar om bemötande, kommer dock till redaktörens försvar.

– Etikettregel nummer ett är att inte påpeka andras misstag. Om någon, som här, kommer till en fest iklädd kostym eller i all fall kavaj och Birkenstock så gör man ingenting av det utan man låtsas som att det regnar. Man vare sig visar eller talar om för andra vad de gör fel rätt eller fel, säger han och fortsätter.

– Men om du frågar mig om man kan gå på en fest barfota i ett par Birkenstock så svarar jag nja, det är inget jag skulle rekommendera.

Att sandalen blivit moderiktig spelar mindre roll, menar etikettexperten.

– Om vi går tillbaka tio år i tiden så var det fullständigt otänkbart att gå i kavaj och shorts på stan, men i dag är det en ganska accepterad klädsel som till och med kan vara ganska snygg. Men med det sagt så går du inte på en träff med klädkod i shorts till kavaj.

Detsamma, menar han, kan gälla sandaler.

– De är ett självklart val att bära på sommaren – men inte till kostym. Då är det låga snörskor som gäller.

Det finns dock ett undantag, tillägger Danielsson.

– Självklart får du bära sandaler om du av medicinska skäl som exempelvis svullna fötter inte kan bära lågskor.

Fredrik af Klercker är mer oresonlig.

– Sandaler bör förbjudas!

Af Klercker, som driver podden Stiljournalen och som under en lång tid även besvarade frågor i Svenska Dagbladet under namnet Stilombudsmannen, är känd för sina starka åsikter om manligt yttre. Vit kavaj får endast bäras söder om Kairo, menar han. Fler än två knappar på skjortan får bara knäppas upp om du ser Medelhavet. 

Men få saker verkar vara ett lika rött skynke som användandet av sandaler, inte minst på tillställningar som Manillafesten.

– Alltså, rockstjärnor klär sig på ett sätt, skådespelare på ett och författare på ett. Men bara för att du ska klä dig lite mer bohemiskt så behöver du ju inte falla ner i vad som är fysiskt äckligt, säger af Klercker som inte ens går med på sandaler på ett par välpedikerade mansfötter.

Det är inte där sandalremmen klämmer.

– Jag låter väl som en arg gubbe men det borde finnas lagar mot vissa saker, som med det här helt onödiga plagget, säger han och pekar på att det ju finns luftiga tygskor, espadriller eller tofflor med täckta tår ”men med det sagt absolut inte Crocs”.

Han förtydligar att han inte ens tycker att sandalen hör hemma på stranden.

– För när du går ned på stranden så tar du ju ändå av dig skorna, för du ligger ju inte och solar i skor eller vad du nu har på dig – och det är ju sällan du badar i skorna.

– Det värsta med sandalen är liksom hur den ramar in tårna, något som verkligen inte förtjänar det. 

På frågan hur han ser på att Birkenstock på tio år ökat sin försäljning med 200 procent svarar han att han är ”mycket imponerad av de som driver företaget – men mycket oimponerad av köparna.”

Annars är pedikyr något som det återkommande trycks på i de flesta texter om herrsandalens nya status. I sin text i GQ skriver Adam Cheung vidare att en förutsättning för att använda herrsandaler är att du ska ta hand om dina fötter och tår som om det vore dina finskor – eller rent av ditt ansikte –genom att dagligen skrubba, återfukta, skydda, och så vidare.

När redaktören tänker tillbaka på Bonniers mingelfest medger han att hans fötter inte var i sitt bästa slag.

– De var inte i nivå med finskorna, men ändå helt okej, även om de nog hade nog mått bra av lite pedikyr.


Läs mer:

Stranden – plats för återhämtning, exploatering och död

Tone Schunnesson: Varför har jag inget lantställe?

Fler utvalda artiklar