Sången som gjorde tomten snäll

Säg ”tipp-tapp-tipp-tapp” och de flesta vet var raderna kommer ifrån. Men vem skapade denna evergreen? Vi sökte oss till en gård i Västergötland och fann en man som betytt mer för vårt julfirande än många anar.

Svensk musikhistoria är fylld av artister och låtskrivare som förknippas med en plats. Säg Håkan Hellström och du tänker Göteborg, säg Gyllene Tider och det är svårt att tänka bort Halmstad, och för den som kan sin Eldkvarn är det i princip omöjligt att befinna sig i Norrköping utan att klura på Plura & Co.

Få som passerar Blidsberg, en liten tätort längs med riksväg 46 norr om Ulricehamn, lär dock begrunda att det var i dessa trakter, på gården Väddåkra i Humla socken, som några av våra mest välkända textrader i jultid en gång föddes. För handen på hjärtat; hur ofta tänker du på Alfred Smedberg i dag?

Tomtarnes julnatt publicerades första gången i Jultomten – en populär tidskrift för barn – 1898. Textförfattaren verkade under pseudonymen ”Tippu Tipp” (liksom den som ska ha skrivit musiken, skåningen Vilhelm Svensson, ”Vill Sefve”). Men tämligen snart trädde Alfred Smedberg fram som mannen bakom låttexten om när ”midnatt råder” och ”det är tyst i husen”. Med tiden berättade han också att raderna baserades på en självupplevd erfarenhet från hans yngsta år, då han en julnatt på 1850-talet smög ut i köket och såg tomtar leva rövare i barndomshemmet på gården Väddåkra. 

– Mycket av det Alfred skrev handlar om hans egen barndom och nästan allt riktar sig till barn, berättar Ola Smedberg, släkting till upphovsmakaren och själv uppvuxen i Humla, byn där Alfred såg dagens ljus.

Egentligen var det tänkt att Alfred skulle ha tagit över familjegården. Men enligt egen utsago var han för klen och inte gjord för bondelivet. Så istället blev det lärarstudier i Växjö för att därefter, år 1878, flytta till Norrköping där han tillbringade ett helt yrkesliv som folkskollärare. Måhända var jobbet inte riktigt som i hans drömmar, för redan tio år in i karriären började han på sin fritid skriva sagor, dikter och humoresker till olika tidskrifter.

– Metoden var oftast densamma, han publicerade sig först i någon jultidning för barn och sedan, när han hade tillräckligt med historier, sattes dessa samman till en bok. Han skrev bra men framför allt skrev han väldigt mycket. Vissa ska tydligen ha kallat honom för ”grosshandlare i sagor”, säger Ola Smedberg.

Gårdstomten upprätthöll moral och ordning men var också den som kunde dra lycka till gården

Därmed var det inte så underligt att Alfred Smedberg under 1800-talets slut fick frågan om att sätta text till en nyskriven melodi, eller att denna kom att handla om tomtar som kröp ”upp ur vråna”. 

– Tomtarnes julnatt blev ju det mest kända som han skrev och låten är ganska typisk för hans sätt att skriva. Ofta handlade det om övernaturliga saker, säger Ola Smedberg.

Berättelser om tomtar och troll låg också tiden. Under 1800-talets andra hälft började nämligen bilden av tomten att förändras i grunden. Länge hade han varit ett väsen som rådde över bondgården, en tämligen vresig och lättstött figur som snabbt bannade gårdsfolket om de inte skötte sig. Att vanvårda djur, supa eller missköta gården renderade snabbt i straff från tomten på plats.

– Gårdstomten upprätthöll moral och ordning men var också den som kunde dra lycka till gården, berättar Tommy Kuusela, filosofie doktor i religionshistoria och verksam vid Institutet för språk och folkminnen.

Att belöna tomten för hans slit var ett sätt att blidka honom, därför ställde man fram mat åt honom. Och i Tomtarnes julnatt är det också just detta som sker. De boende har ”låtit maten rara, stå på borden åt en tomteskara”.

– Att det är midnatt i låten är faktiskt typisk, för natten var tomtens tid. Då skulle människorna sova och gårdstomten blev lätt arg när folk var ute och skramlade under den tiden, säger Tommy Kuusela.

Men att det inte helt och fullt är den traditionella gårdstomten som i visan ”tippe-tappar” fram i köket, framgår av att det är ett helt gäng som härjar runt. Och att de verkar vara tämligen godhjärtade. Dessutom dansar de runt en gran och äter skinka – som om de firade jul på vårt sätt.

– Den traditionella gårdstomten var solitär och lite skrämmande men det förändrades inte minst av Jenny Nyströms målningar under senare delen av 1800-talet, då nissarna blev flera och mer julanknutna. Hon målade också ibland en mer typisk jultomte, en sådan som vi känner igen i dag, säger Tommy Kuusela.

I själva verkat låg en rad författare och konstnärer bakom tomtens förvandling. Jenny Nyström var en. Wilhelm Bäckman – som redan 1851 publicerade ett antal sagosamlingar där tomten, tecknad av Kilian Zoll, såg ut ungefär som vi föreställer oss honom i dag – en annan.

Att Alfred Smedberg två år innan sekelskiftet komponerar en text där ”tomtar snälla” artigt dukar undan efter sig, samtidigt som han ännu inte har antagit formen av den rödklädda gubbe som delar ut presenter, är tidstypiskt. Tommy Kuusela berättar att dagens tomte i själva verket är en mix av en rad olika inspirationskällor: julbocken, den generösa biskopen Sankt Nikolaus från 300-talet, Coca-Cola-tomten som svenskättlingen Haddon Sundblom illustrerade i reklam från 1931 och framåt, Father Christmas som var en personifiering av julen… Även den gamla gårdstomten lever kvar i vår tid:

– Faktum är att när många svenskar i dag ska klä ut sig till tomte, men saknar röda kläder med päls och istället drar på sig de grova kläder som finns hemma, så påminner de mer om de tomtar som man trodde fanns på bondgårdar förr i tiden, säger Tommy Kuusela.

På gården Väddåkra i västgötska Humla är det med största sannolikhet också denna typ av tomte som fortfarande regerar. Den gula mangårdsbyggnaden i tre etage uppfördes 1916, på Alfred Smedbergs initiativ när han flyttade tillbaka till hembygden lagom till pension. Gården gick sedan i arv i släkten och utgör numera en del av en stiftelse som erbjuder konstnärer, författare och forskare en möjlighet till uppehälle.

Det är en inspirerande miljö. Naturen ständigt närvarande. Ätradalens böljande landskap runt hörnet. En plats där det har bott människor sedan forntiden. 

– På Alfreds tid var det säkert ännu sagolikt, med stora orörda skogar. Det inbjöd nog till en hel del tankar på övernaturliga väsen, säger Ola Smedberg.

Han berättar att Tomtarnes julnatt alltid har haft en särskild plats i hans hjärta.

– När jag var liten berättade mina föräldrar förstås att det var Alfred som hade skrivit den, och det var speciellt eftersom vi var en del av släkten. Och visan sjöngs ju alltid när man gick i skolan där i Ulricehamnstrakten. Men så var det väl överallt i och för sig… och så är det väl än i dag.

Det stämmer. Alfred Smedbergs Tomtarnes julnatt är onekligen en julllåt som förvaltats vidare från generation till generation. Inte så illa presterat av en man som gick bort för exakt 100 år sedan och som egentligen bara ägnade sig åt lite skrivande på sin fritid.

Grosshandlare i sagor? Ja, möjligen. Men också en hitmakare som aldrig tycks gå ur tiden.

Läs fler artiklar ur serien:

Jullåten som läkte Peter Jöback

Tårfylld Lundell när jullåten premiärspelades