Sju böcker som definierade 1990-talet
Kan en bok definiera ett helt decennium? Antagligen inte, men en trave böcker har en bättre möjlighet att förklara hur årtionde kändes. Vi listar sju av 1990-talets mest ikoniska romaner.
Lyssna på artikeln
Kan en bok definiera ett helt decennium? Antagligen inte, men en trave böcker har en bättre möjlighet att förklara hur årtionde kändes. Vi listar sju av 1990-talets mest ikoniska romaner.

Fröken Smillas känsla för snö
Författare: Peter Høeg
Översättare: Ann-Mari Seeberg
Utkom på svenska: 1994
Det låter pompöst, men det finns ett före och efter Fröken Smillas känsla för snö (som utkom på svenska 1994). Den var boken alla läste, oavsett om man brukade gilla mer litterära romaner eller om man vanligtvis plöjde deckare. Med den här boken revolutionerade Hoeg den förbisedda genren kriminalromanen, banade väg för Nordic noir och blev själv en litterär superstar. En bidragande orsak till bokens popularitet är huvudpersonen: antihjältinnan Smilla Qaavigaaq Jaspersen. Hon är till hälften grönlänning, bor i ett socialt utsatt område och är både streetsmart och hyperintelligent – en solklar förlaga till Lisbeth Salander. När grannpojken Esajas en vinterdag hittas död bestämmer hon sig för att ta reda på vad som hänt. Något som leder henne in i en värld av märklig forskning, korrupta politiker och en Grönlandsexpedition.
Sara Danius utnämnde genast boken till Den Stora Samtidsromanen. Var den det? Läs och avgör!

High fidelity
Författare: Nick Hornby
Översättare: Erik Andersson
Utkom på svenska: 1996
1990-talet var på många sätt Nick Hornbys. Åtminstone i England. Han debuterade 1992 med den självbiografiska Fever Pitch: En i laget (om livet som Arsenal-supporter) och avslutade decenniet med Om en pojke. Den senare blev storfilm med Hugh Grant – vilket får ses som det finaste betyget man kunde få i England runt millennieskiftet. Där emellan skrev han High Fidelity, som även den blev en storsäljare.
Romanen handlar om den kärlekskranke, något pojkaktige Rob som jobbar i skivbutik och är extremt intresserad av vad som är inne, ute, coolt och töntigt. En 1990-talsman, helt enkelt. Det mesta av tiden går ut på att skriva topp-5-listor över olika saker och när hans flickvän gör slut så bearbetar han även det traumat genom att göra en topp-5-lista – över sina värsta uppbrott.

Den hemliga historien
Författare: Donna Tartt
Översättare: Nille Lindgren
Utkom på svenska: 1993
Få böcker fortsätter att överleva tiden så bra som Donna Tartts roman Den hemliga historien. Det finns en enkel anledning: Den var före sin tid, och inflytelserik i att den formade en genre som är hyperpopulär i dag: dark academia. Tartts debutroman från 1991 är ambitiös (ungefär 700 sidor) men är trots sin längd gastkramande rakt igenom. Berättelsen följer sex studenter på Hampden College i nordöstra USA som går i en studiecirkel under en mystisk professor. Hampden är baserat på Bennington College där Tartt pluggade med bland andra Bret Easton Ellis, och miljöbeskrivningarna är alltigenom realistiska. Ett mordfall presenteras i början av romanen, som sedan backar och berättar vad som hände fram till mordet.

Naiv. Super
Författare: Erlend Loe
Översättare: Lars Nygren
Utkom på svenska: 1998
Boken, som var norska Erlend Loes genombrott, betraktas som något av en generationsroman för de vilsna 70-talisterna och har röstats fram som en av Norges bästa romaner i modern tid. När den 25-åriga huvudpersonen förlorar en krocketmatch mot sin odrägliga bror rasar allt samman. Han hoppar av universitetet, säljer de flesta av sina saker och flyttar in till sin (numera bortresta) bror. Där ska han vakta faxen, men köper istället en bultbräda, blir kompis med grannpojken Børre och skriver listor. Saker han har: En bultbräda. En röd cykel. Saker han inte har: En flickvän. Framtidstro.
De korta, nästan telegramlika, meningarna, den naivistiska tonen och de många listorna var banbrytande när boken kom 1996. Idag känns det en smula daterat, men oerhört charmigt.

Den högsta kasten
Författare: Carina Rydberg
Utkom: 1997
”Det här är juicy Stockholmsgossip anno 1995”, skrev författaren och influencern Sandra Beijer på sin blogg när hon läste boken för ett par år sedan. En träffande beskrivning om man ska beskriva Den högsta kasten för en ung läsare. Nyckelromanen utspelar sig till stor del på innekrogen PA&Co, dit huvudpersonen Carina går varje dag istället för att skriva. Där rör sig Stockholms inneklick av namngivna jurister, musiker, skådespelare och förläggare. Carina blir en i gänget, men ändå lite utanför och betraktande. Hon förälskar sig i en annan stammis och (över)tolkar varje gest han gör. Hur han sitter, hur han hälsar, hur han doftar när han lutar sig mot henne. När hon slutligen avvisas släpper skrivkrampen och hon skriver den här boken. Som hämnd.
Boken, som vållade stor debatt när den kom 1997, för onekligen tankarna till Egenmäktigt förfarande. Samma välskrivna besatthet, samma mingel bland kulturmän. Men här är Carina ensam med sin drink och utan en väninnekör.

Fittstim
Antologi, 18 skribenter. Bland andra Linda Skugge, Belinda Olsson och Karolina Ramqvist.
Utkom: 1999.
När 90-talet nästan var över dök en antologi upp som undgick få. Paketeringen var genial. Arbetsnamnet ”Handskrivna brev till våra kära systrar” hade förkastats när ett citat från LO-ordföranden Stig Malm dök upp i formgivaren Brita Zilgs huvud:
Fittstim.
På omslaget: Bild på en tjej i Fittstimtrosor, orakad bikinilinje och rakblemmor.
Addera lite draghjälp av en rasande Ulf Lundell som ville stoppa boken där ett brev från honom till Karolina Ramqvist publicerats (”Har du alldeles kissat på dej den här gången?”). I dag har den sålts i över 80 000 exemplar.
”Vi hade vuxit upp i ett land där det pratades som om vi redan var jämställda, som om resan var klar. Vi fick inte ihop det med våra egna upplevelser”, sa Belinda Olsson i ett reportage i Vi i samband med att boken fyllde 20 år 2019.

Bridget Jones dagbok
Författare: Helen Fielding
Utkom på svenska: 1998
En intressant detalj när den första Bridget Jones-boken skulle filmatiseras: I en scen i boken gör Bridget bort sig på ett finkulturellt cocktailparty. Hon ställs inför den litteräre giganten Julian Barnes och kommer inte på något annat att säga än att fråga om vägen till toaletten. I filmen var Barnes utbytt mot Salman Rushdie.
Bridgets neuroser är kanske tidlösa och fortsatt allmängiltiga, men hennes besatthet av vikt och att hitta en man till vilket pris som helst för att slippa det superdupertragiska singellivet känns inte helt i takt med tiden, för att uttrycka det milt.
Men det är en intressant tidsstudie av 90-talet, och Bridget Jones universum lever vidare. Så sent som i början av 2025 dök hon upp på bioduken, nu som tvåbarnsmamma, änka och obotlig romantiker.
Läs fler boktips:
Sex romaner om tågresor, som du kan läsa på tågresor
Inte bara Norén och Lundell – här är sex dagböcker du kanske missat

