Göran Greiders nya bok är skriven under ett år av sjukdom och letar sig tillbaka till barndomen i Vingåker. Här finns både närheten till döden och fascinationen inför livet.

Vi har valt ut skilda stycken ur boken Barndomsbrunnen, en historia om sjukdom och minne i brutna rader och publicerar dem här.

Att vara hjälplös
Att ligga där omgiven av dem som vet
så mycket bättre och mer om min kropp
Att lyssna till sin egen utlämnadhet
Att helt enkelt vara ett barn
ett litet senapskorn i någons hand
Att se dem man älskar också i sin hjälplöshet
Det som är svårt att förstå är att dessa samhällen
alltid glömmer detta och till och med glömmer hur det känns
att halvfem på morgonen få ett
vänligt akutläkarfinger uppkört i röven
för att provisoriskt se hur blodig avföringen är

Jag tror att jag växte upp i en dysfunktionell familj
Jag skriver tror för jag vet inte
exakt vad dysfunktionell betyder
Jag finner dessutom ordet nästan vackert
Jag syftar inte på våld och misär
Det vet jag inte vad det är
Men jag ser hur udda och rastlösa jag och mina fyra bröder är
I varje familj finns ett ackord
Det klingar aldrig riktigt ut
Den stora kometen är borta men man minns den