”Har jag någonsin skrattat när jag läst en bok?”

Victoria Larm – aktuell med den nya romanen Mästaren från Venedig – berättar om en underskattad bok och sitt stora bildningsglapp.

 Boken jag läser just nu.
– En fest för livet, Hemingways bok om hans unga år i 1920-talets Paris. Han lever fattigt, försöker skriva något ”som är sant”. Det är en stilla och vacker bok om skapande, framtidshopp och om en tid som kanske var den bästa i hans liv. Rörande att han skrev den efter Nobelpriset 1954, när depressionen och alkoholen hindrade honom från att skriva något nytt. I stället återvände han till en förlorad tid och redigerade sina gamla anteckningar.

Boken som förändrade mitt liv.
– Hjältar och monster på himlavalvet av Maj Samzelius. Vad hände med de grekiska gudarna när kristendomen gjorde sitt intåg, frågade Carl Gustav Jung en gång. Hans svar var att de inte försvann, utan flyttade in i människans inre. Och något i mig, som jag fram till dess inte visste fanns, svarade med oerhörd kraft när myten och den antika världen kom in i mitt liv vid sju års ålder. Det svaret är lika starkt än idag.  

Författaren som inspirerat mitt skrivande.
– I närtid Edward St Aubyn. Vitaliteten och samtidigt kontrollen får mig att hisna. Han är som någon som surfar på höga vindar. Jag vet inte hur många gånger jag har läst Glöm det och Modersmjölk. Det avgrundsmörka bryts alltid upp av nåden i sin bästa form: humorn.

Den mest underskattade boken.
– Till den skrivande kvinnans försvar. Den verkliga huvudpersonen, Marie de Gournay (1565–1645), var inte bara Montaignes briljanta, besvärligt hängivna lärjunge, utan också kvinnan som hjälpte till att bevara hans texter åt världen. Jenny Diski gör deras relation till något mycket mer än litteraturhistoria: dyrkan, makt, skrivande och kvinnlig intellektuell hunger. Och kanske finns en extra laddning i att Diski själv som ung bodde hos Doris Lessing. 

 Boken som fick mig att skratta.
– Men herre gud, har jag någonsin skrattat när jag läst? Jag tror inte det. På sin höjd dragit lite förnöjt på munnen. Senast när jag läste om Parfymen och mentor­parfy­mören spyr galla över upplysningstiden.

 Boken som jag aldrig läste klart.
– Jag fick de två banden av Bröderna Karamazov av min man i present. Men eftersom jag bara läser i badet och den andra boken är extremt tung, är det en utmaning att bära den över vattenytan. Vi får se hur det går …

Boken som jag skäms för att jag ännu inte läst.
– Jag har ett kraterstort bildningsglapp när det gäller svensk arbetar­litteratur. Jag skäms över att jag inte har läst Ivar Lo eller Moa Martinson.

Min tröstläsning.
– Allt som har med filmnörderi att göra. Till exempel Best. Movie. Year Ever: 1999, eller ännu en biografi om Francis Ford Coppola eller Pier Paolo Pasolini.

Filmen som är bättre än boken.
– Jag både menar det och inte menar det, men Den engelska patienten. Det är två helt olika konstverk. Det är både min favoritbok och min favoritfilm.

Romanfigur som jag identifierat mig mest med.
– Tom Birkin i En månad på landet av J. L. Carr. Han är plågad efter första världskriget, men kan ändå känna frid tack vare den böljande naturen på engelska landsbygden. Få krafter i världen läker det inre så bra som en riktigt vacker utsikt.

Läs mer:

Här är 15 böcker vi ser fram emot i sommar

Gizem Erdogan: ”Alla böcker ryker när jag flyttar”