Amanda Ooms har varit nere på botten och vänt. Vi träffar henne i Berlin där hon berättar om skapandet, tiden på behandlingshem och det viktiga brevet från Bruno K. Öijer.

Berlin har lamslagits av en tåg- och busstrejk som pågått i dagarna två. Amanda Ooms kommer in på Samer Café på Gleimstrasse i Prenzlauer Berg iförd solbrillor, svarta kläder och med en stor svart bag över axeln.

– Förlåt att jag är sen! Jag brukar aldrig vara det! 

Hon har redan skickat flera sms från sin långsamma färd norrut. Att vara sen är inte hennes grej.

När mannen bakom disken får syn på den nya gästen skiner han upp och hon får en varm kram. Det här var hennes stamfik under ett och ett halvt år då hon bodde i kvarteren.