Hon lärde Sverige att laga mat

Anna-Britt Agnsäters Vår kokbok fyller 75 år och Markus Wilhelmson minns kvinnan som revolutionerade svensk matlagning.

Anna-Britt springer bort till Sandskogen och sjunker ner mellan tallarna. 

Det är en onödigt vacker morgon för en mamma att dö.

När pappa en tid senare auktionerar ut familjens ägodelar i den trånga lägenheten i Ystad undrar Anna-Britt om spekulanterna märker att han luktar sprit. En flicka i blårandig klänning ropar in Husmoderns kokbok.

Anna-Britt Agnsäters liv blir en krokig färd, fylld av uppförsbackar och manligt motstånd, men när hon stekt sin sista strömming i januari 2006 har hon krossat glastak och revolutionerat svensk matlagning.

Nu fyller hennes skapelse Vår kokbok 75 år. Den har sålts i tre miljoner exemplar och kom i dagarna i ännu en ny version. Samtidigt släpper Elin Peters, mångårig journalist och matredaktör på Dagens Nyheter, en roman om Anna-Britt Agnsäters liv. Här finns stoff för en långfilm:

Under andra världskriget for hon runt med gengasbil i Norrland och lärde husmödrar att ta vara på enkla råvaror, laga morotsragu och falska köttbullar. Som nybliven mamma reste hon till USA och körde under nio månader runt i en blå Studebaker. Besökte provkök, bodde hemma hos amerikanska familjer, antecknade råvaror, tillagningsmetoder och köksutrustning. På lastångaren tillbaka över Atlanten hade hon bland annat två insikter med i bagaget:

Svenska recept är alldeles för godtyckliga. Hur mycket är egentligen en nypa salt, en matsked grädde? I KF:s provkök hittar hon 16 olika storlekar av matskedar. Anna-Britt skapar måttsatsen.

Det ska vara så enkelt att följa recepten att ett barn, eller en man, förstår.

Och något skaver med språket i kokböckerna. Högtravande som dikter av Stagnelius. Plötsligt kommer hon på det: Man ska skriva som man pratar, utan omvägar. Verben först: Vispa samman ägg, rulla bullarna, hacka löken, hetta upp en stekpanna. Det ska vara så enkelt att följa recepten att ett barn, eller en man, förstår.

Varje ny upplaga av Vår kokbok blir en berättelse om ett Sverige i utveckling, från kvinnofrigörelse och medicinska rön, till 70-talets kollektivism och 80-talets individualism, invandring och globalisering, teknisk revolution, ekologiska och vegetariska ideal.

Min egen matlagningsresa rymmer fler dalar än toppar. Första gången jag skulle bjuda en tjej på middag kokade jag en falukorvsring och toppade anrättningen med burkmajs. Jag såg henne aldrig igen. Snarare än flickvän hade jag behövt en god man eller ledsagare.

Men matlagningen tog sig, sent omsider. Under några år var jag som en mini-Mannerström; nästan manisk. Fyllde hyllmeter med kokböcker, började laga rätter som kocklandslaget tävlat med, köpte marulk för 850 kronor kilot, trancherade och gjorde mig till, men rätterna blev aldrig som på bilderna, påminde mer om rekvisitan i en Roy Andersson-film.

Nu har jag gått varvet runt. Hyllorna är tömda. Bara Vår kokbok har överlevt. Jag tycker fortfarande om falukorv, men steker den. 

Läs mer:

Så blev matpyramiden i Vi storpolitik i USA

Astrid Lindgrens bästa sommarmat