”Folk har skrivit bokmanus här”

I en före detta kyrka i Linköping ligger Babettes. Här samsas kanelbullar med kulturutbud. Lydia Halldorf berättar om hur gästerna tagit verksamheten till sina hjärtan.

”Min dröm om ett eget kafé växte fram i tonåren. Jag gick i high school i USA på 90-talet och där var kaféerna mer alternativa än här. Atmosfären kändes trivsam och inbjudande – som en snällare version av puben. 

Ett ställe jag gick till var öppet dygnet runt alla dagar i veckan. Folk satt med brädspel och snackade, någon stod och spelade musik och på väggarna fanns konst av lokala konstnärer. Det var inte bara ett kafé utan en kreativ mötesplats.

Så när vi startade Babettes Kafferi 2011 var det en viktig inspiration. För oss hör mat och kultur ihop. Det är där vi möts. Vid matbordet, där vi kan dela en måltid med människor vi inte känner, och i kulturen där en låt, bok, eller konsert vidgar perspektivet.

Vi brukar beskriva Babettes som ett slags allkonstverk som vi skapar tillsammans med personal, gäster, författare och musiker. Det är så roligt när andra kommer med kunskap som kan inkorporeras i verksamheten. Vår franska bagare lärde oss baka croissanter och i våra receptsamlingar kan man till exempel hitta Hildes vaniljsås, Johannas jordnötsbars och Ingrids småkakor.

Nästan från dag ett har vi mottagits med otrolig värme och entusiasm. Vi öppnade dörrarna och hela Linköping flyttade in. På morgonen kommer ensamarbetarna med sina datorer. Sedan dyker föräldrar och barn upp på förmiddagskaffe. På lunchen de stora sällskapen. Hela dagen sitter studenter här och pluggar. Det blir lite för många datorer ibland kanske, men det finns folk som har skrivit bokmanus här! 

Från början hyrde vi kafélokalen av Baptistkyrkan och arrangerade konserter i deras kyrksal. Men vi har hela tiden haft ganska grandiosa planer. Christina sa:  Någon gång kanske allt det här ska bli ett kulturhus? Då verkade det otänkbart att byggnaden skulle säljas. 

Och så plötsligt hände det! Vi såg vår chans att ta över. Men snart dök det upp andra intressenter. Olika församlingar, företag och fastighetsbolag klev runt i lokalerna med mappar i händerna. Vi kände oss som boskap som skulle ingå i försäljningen. Och vi anade att vår verksamhet – som ju inte är så tystlåten – skulle kunna bli svår att driva i samarbete med andra ägare.

Vi lade ett bud men blev snabbt överbjudna. Vi jagade finansiärer men utan framgång. Allt såg väldigt mörkt ut, när Julias pappa – som har pensionerat sig från fastighetsbranschen – erbjöd sig att köpa huset om vi tog på oss all skötsel. Affären gick i lås och vi kunde äntligen andas ut.

Sedan dess har vår kreativitet fått explodera här. Den förre ägaren har gjort en avsakralisering av konsertsalen – en ceremoni som gör att den inte längre är en kyrka. Tidigare plockade vi bort psalmböckerna och lyfte ut altarbordet vid varje evenemang. Men nu har vi intagit rummet på riktigt. 

Byggnaden är från 1800-talet och vi har velat ta fram de gamla detaljerna och färgerna, men göra den till lite mer av ett kulturpalats. Kyrkbänkarna är kvar men folk kan ta med sig ett glas öl in på konserter. Orgeln är också bevarad och en del artister spelar på den. 

Redan från start har det varit väldigt mycket ett vi som driver Babettes. Det är tungt att sköta ett så här stort ställe. Man jobbar med människor och maskiner och båda går sönder ganska ofta. Att vi är flera har gjort att vi har kunnat turas om att bära och orka. 

Många visar sig förvånade över att vi är kvinnor som leder verksamheten. I media har vi ofta kallats flickor eller tjejer och ibland tre mammor. Det är ju inte fel – men skulle man skriva att tre pappor har startat kafé? De flesta har ju barn där hemma. 

2016 fick vi Lars Winnerbäcks stipendium Nyponet. Då hade vi hållit på i några år och haft det ganska slitigt emellanåt. Så ringde han och sa att vi skulle få ett pris. Det var otroligt hedrande – och en viktig uppmuntran till det kulturarbete vi gör. 

Nu har vi drivit Babettes i 15 år och kan stoltsera med en scen som lockar både svenska och internationella toppartister. Vi har en litteratursalong som besöks av Sveriges främsta författare och bullarna vi bakar har vunnit SM-guld. Ibland är det bra att ha grandiosa planer.” 

Berättat för Christel Valsinger

Läs mer:

Här hittar de sin inre rockstjärna

Så blev matpyramiden i Vi storpolitik i USA