De ger småländsk energi till Ukraina

Sedan december 2022 har gänget i Småland samlat in 16 miljoner kronor och skickat elkraftverk, ambulanser och lastbilar till Ukraina. Initiativtagaren Göran Axelsson berättar om reaktionerna som möter dem.

Det är inte mycket man kan göra, men om vi är många så kan det göra skillnad. När kriget bröt ut såg jag ett nödrop på Facebook, det var en kvinna som var tvungen att fly från Kiev med sina barn och undrade om någon kunde ta emot familjen. Det var inte så genomtänkt när jag svarade henne, men våra barn har flyttat hemifrån och övervåningen är tom. Sen ringde jag min fru och berättade för henne.

Den 8 mars 2022, på natten, kom familjen hit. De var fullständigt utmattade. Jag kunde aldrig ana vilken radikal påverkan det beslutet skulle ha för mig och min familj. De blev en del av vår familj. De bodde i fyra-fem månader hos oss. Efter sommaren fick de en egen lägenhet och i julas flyttade de tillbaka till Ukraina. De saknade resten av familjen och situationen var någorlunda stabil. Jag har träffat dem när jag varit i Kiev. Det var både glädje och tårar. Alla känner någon som drabbats av kriget.

I oktober 2022 ordnade jag och några vänner en insamlingsgala för Ukraina. Vi fick ihop 75 000 kronor, och åkte till en man som handlar med överskottsmaterial. Vi köpte långkalsonger och handskar och fick syn på kraftaggregatbilar, sådana som används av försvaret för flygtrafikledning. Vi köpte två. Finansieringen var inte klar, men vi tänkte att det ordnar sig. Sen funderade vi på hur vi ska göra nu, vi kan inte bara köra till gränsen och lämna grejerna. Då fick vi kontakt med Filippus som är en svensk hjälporganisation. De har jobbat i Ukraina i över 30 år, och har byggt upp Swedish Help Center, som är ett logistikcenter utanför Lutsk. När vi kommer dit är representanter för ukrainska myndigheter på plats. De bestämmer vart materialet ska, och det är ukrainarna som bett om elkraft.

Vi försöker hålla fokus på elkraft. Det finns flera organisationer som skickar brandbilar och ambulanser till Ukraina och vi vill inte bjuda över varandra på auktionssajterna. Men vi har kört ner tre brandbilar som vi snubblat över. Vi har precis hämtat en. En man kontaktade oss och ville ha 100 000 kronor för brandbilen, men sa att om han fick köra den till Ukraina och lämna över den så skulle vi få den gratis.

Föreningen Power up Ukraine har skickat både stora och små kraftverk, bland annat stora containerelverk, som är de största som går att få tag i. De förser sjukhus, hela kvarter och stora regeringsbyggnader med el i flera år framöver. Vi har också skickat terränggående fordon med kraftverk på flaket, kraftverk som driver vattenverk och små elverk.

Vi samlar in pengar för att köpa kraftverk, och vi har också fått en del. Vi har hämtat från Gotland och Mora och Östersund. En del har stått i 10-20 år och har aldrig varit använda. Våra pojkar byter olja och oljefilter, ser till att de fungerar och att de är fullastade när vi lämnar dem.

Kraftverken och bilarna gås igenom och repareras på en hemlig plats utanför Kalmar. Det är inte alla som gillar vad vi gör. Vi är ett gäng, någonstans runt 25 personer, skogsarbetare, lantbrukare och andra praktiker som träffas en gång i veckan. Jag jobbar med datorer, så jag är bara i vägen i det arbetet. Jag sköter administrationen och berättar vad vi gör, vi försöker vara så transparenta som möjligt med de insamlade medlen. Allt går till Ukraina. Ingen av oss får lön eller annan ersättning, allt är frivilligt.

Jag har varit med på sex resor. Jag är inte lastbilschaufför, men har kört ner bilar som skänkts. Vi kör i stora konvojer. Man ser många förstörda hus, vägar och broar. Man får inte lämna vägen, det är förenat med livsfara. När man kommer till Kiev är det som att vara i vilken europeisk stad som helst, tills flyglarmet går. Och man blir berörd när man kommer till Självständighetstorget som är fyllt av blågula fanor för stupade soldater.

Vid våra besök så gör vi ibland resor till Butcha, Irpin och andra ställen som drabbats och där ser man ofta krigets konsekvenser tydligt. Ukrainarna gör dock allt för att återställa och städa upp efter ryssarnas anfall. Åker man till Irpin idag så är det inte mycket som visar vad som hände för två år sedan.

En vanlig fråga är var kraftverken hamnar när vi lämnat dem, men vi försöker hålla det lite hemligt så att inte fienden vet var de står. I stora delar av Ukraina är det elransonering, man har el i kanske fyra timmar om dagen.

När vi är i Ukraina möts vi av en enorm tacksamhet. De säger att ’Ni kommer inte bara med elkraftverk, ni visar att ni bryr er om oss. Det betyder väldigt mycket att ni inte glömt bort oss’. De tackar oss. Men det är vi som borde tacka dem. De offrar sina liv. Vi i Power up Ukraine kommer att hålla på så länge som det behövs.”

Ur Vi nr 8, 2024

Läs mer:

Svenska freds: ”Vi stämmer inte in i krigshetsen”

Kollektivkrogen i Malmö har 74 delägare