Elin Cullhed om tv-serien som slår boken
Här är elva mer eller mindre okända sidor av Elin Cullhed. Som att Sara Villius är hennes stora inspiration och att hon aldrig läst Jane Eyre.
// Foto: Elisabeth Toll
Lyssna på artikeln
Här är elva mer eller mindre okända sidor av Elin Cullhed. Som att Sara Villius är hennes stora inspiration och att hon aldrig läst Jane Eyre.
1. Boken jag läser just nu.
– Övningar i mörker av Naja Marie Aidt, som kommer på svenska i höst. En sådan bok som i all enkelhet verkar helt självklar och som man ändå undrar var den har varit i hela ens liv. Om att vara kvinna i alla stadier och leva under det manliga våldet men samtidigt äga det och återhämta sig helt av egen makt. Jag blev nästan berusad av återkomsten till självets äkta kärna i den här romanen. Ville fira, skratta, festa!
2. Boken som förändrade mitt liv.
– Härligt är att leva här av Marie Darrieussecq, som är en poetisk biografi över konstnären Paula Modersohn-Beckers korta liv. Jag läste den i Frankrike och den fick mig att inse att – och hur – jag kunde skriva Eufori. När jag kom hem började jag skriva.
3. Författaren som inspirerat mitt skrivande.
– Sara Villius. Hennes Madonna betydde massor för mig. Jag kan aldrig skriva som hon, men den boken skulle jag kunna läsa en gång per år för att hitta in till en känslomässig direkthet. Det är så eget och enkelt och ett bråddjup rakt ner. Inga startsträckor, man hamnar direkt i det koncentrerade, det som betyder något. Och ändå är det scener. Hon vrider helt perfekt på verkligheten.
4. Den mest underskattade boken.
– Sylvia Plaths samlade dikter. Den finns inte ens översatt till svenska. Ett så viktigt nittonhundratalsverk, Pulitzerprisbelönad, ett portalverk i hennes författarskap – och folk känner inte till hennes stora diktkatalog. Den borde stå i allas vardagsrum!
5. Boken som fick mig att skratta.
– Nu senast var det Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg, märkligt nog – men det är ju ur det mörkaste mörker en skicklig författare kan få till ren humor.
6. Boken som jag aldrig läste klart.
– Madame Bovary av Gustave Flaubert. Då har jag ändå försökt flera gånger.
7. Boken som jag skäms för att jag ännu inte läst.
– Jane Eyre.
8. Mitt första läsarminne.
– Spelar min lind, sjunger min näktergal av Astrid Lindgren. Men även skillingtrycken, som min farbror Anders sjöng för oss när vi var små. De gjorde stort intryck på mig, de var så sorgliga och jag drogs till det där vemodet. Alpens ros … Alpens ros älskade jag, huvudpersonen hette Elin i den låten och den var förstås förfärlig, handlade sedelärande om kvinnors övermod. Elin ville bara gifta sig med den som kunde ge Alpens vita ros till henne men när hennes älskade väl klättrat upp till toppen med rosen ramlade han ner och dog och hans blod färgade den vita rosen röd. Den där tragiken grep rakt in i min författarsjäl.
9. Min tröstläsning.
– Sjunga låtar av Bob Dylan.
10. Romanfigur som jag identifierat mig mest med.
– Eva-Marie i Inger Alvéns roman Dotter till en dotter.
11. Filmen som är bättre än boken.
– Tv-serien Normal People, baserad på Sally Rooneys roman, med manus av Alice Birch.
Ur Vi Läser #3–4 2025.
Läs mer:
Anna-Karin Palm: ”Mrs Dalloway är en roman som hyllar livet”