Chang ”Leo” Liu var dansare i den kinesiska armén. Efter ett chockerande sjukdomsbesked har han hittat både glädjen och sig själv i ett danskompani i Härnösand.

”I Kina kan man inte ha några djupa samtal med andra människor, för de vågar inte undersöka sitt innersta. Det är ju ett samhälle där mycket sker i grupp, samtidigt som alla försöker vara så osynliga som möjligt som individer. Men det insåg jag inte förrän jag kom till Sverige och Norrdans. Här är alla jämlika och var och en har sitt eget värde. Vi arbetar tillsammans, men som en grupp av enskilda individer, med olika åsikter och olika förmågor. Och jag pratar inte bara om dansarna nu, utan om hela Norrdans – scenografer, städare, tekniker, de som jobbar med administrationen och så vidare. Alla respekterar varandra och varandras olikheter. Visst, vi har koreografer, men det finns alltid utrymme för att ifrågasätta, uttrycka sina egna åsikter, bidra. Norrdans strävar efter att anlita koreografer som vill arbeta så, kollektivt. Det var svårt och läskigt i början, eftersom jag kom från ett hierarkiskt samhälle där allt går ut på att följa en ledare. Men nu älskar jag det.