Frustrerade lärare startade punkgruppen Åtgärdsprogrammet

Kärleken till musiken och frustrationen över ändlösa styrdokument förde en grupp lärare samman. De gör punk om vinster i välfärden, bortskämda elever och köpstopp. Här berättar medlemmarna Rickard Öh och Erik Wennerby om varför.

Det började med ett riktigt åtgärdsprogram. Rickard, som har en bakgrund inom punkmusik, brukade tjata på musikläraren Gustaf – även han gammal punkare – att de skulle lira ihop. Kanske bilda band. En dag i lärarrummet, när Gustaf satt och muttrade över ännu ett meningslöst åtgärdsprogram, så tittade han upp och sa ”Okej, men då ska vi fan heta Åtgärdsprogrammet”. Snart värvades bildläraren Jerker på bas, och Erik rekryterades efter att ha sjungit Stad i ljus med sådan inlevelse på en efterfest att vi blev ombedda att gå. Egentligen är punk inte Erik och Jerkers genre, men de tilltalades snarare av helheten. Åtgärdsprogrammet är mer än en grupp, det är ett kreativt projekt. Vi har skapat en fiktiv friskola på Facebook där vi skriver veckobrev – och nu planerar vi att sätta upp en punkrockopera om en elevs hela skolgång från skolval till bedömningsmatriser. Även våra konserter är lite av happenings. Nu senast var temat ”Klassfest”, så utöver spelningen så var det rast med poesiläsning och skoldans med en dj som bröt mitt i låtarna. Publiken bestod mest av andra lärare och före detta elever som skrålade med i låtarna. Vi har alltid en taffligt utförd powerpoint-presentation som bakgrund, där låttexterna står med, så att alla kan delta i konserten. Stället var fullsatt och folk ville aldrig gå hem.

När vi började för drygt tolv år sedan trodde vi nog inte att vi skulle hålla på så länge. Men det finns en oändlig källa av material att ösa ur. Så fort man tror att skolvärlden inte kan bli mer absurd så dyker det upp någon ny galen utredning, situation eller förslag på reform. Genom åren har vi skrivit punk om köpstopp, systematiskt kvalitetsarbete och politiker som tjänar pengar på det svenska skolsystemet. Vår största ”hit” är dock Ung, curlad och kränkt om bortskämda ungdomar. Lustigt nog har den gått hem hos eleverna, vi har spelat den på flera avslutningsfester för niorna där alla har sjungit med. De flesta av oss har väl något minne av skolavslutningar med lärarband som rivit av några låtar till elevernas måttliga förtjusning. Ett sådant band har vi aldrig velat vara – konserterna har varit efterfrågade av eleverna.

Sedan har vi inte varit lika aktiva under alla år. I början repade och spelade vi mycket, det är också fördelen när man har musiksalen tillgänglig. Flera av våra låtar har vi bokstavligen spelat in på en lunchrast. Men när Rickard blev rektor på Nordhemsskolan i Göteborg där vi arbetade så behövde vi ta ett steg tillbaka. Inte så mycket för att det inte passar att en rektor gör punk om skolsystemet, utan mer att det är tveksamt att ha ett band med sin lönesättande chef.

I dag är vi utspridda på flera skolor och har fått lite av en nytändning. Vi har släppt ett album, börjat boka fler spelningar och rekryterat en skolkurator som spelar klaviatur när vi kör live. Vårt senaste släpp heter Thaimout och handlar om familjer som söker ledighet mitt i terminen för att de vill ha långledigt på Koh Lanta.

Eftersom vi har lite av en nystart så har det varit naturligt att fundera på varför vi håller på, vad Åtgärdsprogrammet har betytt. Om man tänker sig en stor Vi-känsla så är bandet tacksamt eftersom precis alla har ett förhållande till skolan. Alla har varit elever, många har, eller har haft, barn i skolan och försökt navigera sig fram mellan svårbegripliga betygskriterier och omstruktureringar – och det är många lärare därute som känner igen sig i texterna. För oss som grupp har Åtgärdsprogrammet varit en viktig ventil. Det är stor omsättning på lärare, men alla bandmedlemmar har fortsatt. Ett skäl är nog att vi har hittat ett sätt att förhålla oss till vårt yrke med hjälp av humor. Det har varit välgörande att göra musik av knäppa situationer och kanalisera frustrationen i ett fejkat veckobrev på Facebook. Ibland har det varit händelser under veckan som verkligen har varit jobbiga, men allt blir mycket lättare när man har fått förvandla det hela till en låt. Enligt rykten finns liknande band hos polisen och på någon statlig myndighet, det känns logiskt.

Och för mig personligen (Erik) så har jag börjat uppskatta punk, det är roligt att sjunga sånger som inte handlar om kärlek, utan om ett besök hos SYVFotnot: StängStudie- och yrkesvägledaren.” 

Berättat för Terri Herrera

Ur Tidningen Vi #3 2025.

Läs mer:

Var finns ljuset? Här är 25 personer som ger hopp

Johan Norberg: Har Bob Dylan en skruv lös?