Gun-Britt Sundström: ”Jane Austen är ytlig och ensidig”

Nu är Stolthet och fördom aktuell igen, mer än 200 år efter att Jane Austens roman släpptes. Bokens översättare Gun-Britt Sundström är måttligt imponerad.

Jane Austens roman Stolthet och fördom från 1813 har filmatiserats sex gånger och satts upp på teaterscener många fler. Nu är det dags igen: i december är det premiär på Göteborgs stadsteater.

Författaren Gun-Britt Sundström fick pris för Årets översättning när hon tog sig an Austens klassiker 2011. Sundström är själv tveksam både till Stolthet och fördom och Austens författarskap i stort. Berättelserna är ytliga och ensidiga, menar hon.

– Det fattas någon slags allvar i det hela. Jag minns svagt att det är någon som skrivit en motbok till Stolthet och fördom ur tjänstekvinnornas perspektiv. Det är ett grepp som känns ganska självklart, att följa skeendet underifrån. Det finns inte med i Austens böcker alls utan allt är väldigt fokuserat på överklassen.

Gun-Britt Sundström menar att läsare ofta är delade mellan Austen och Brontë, där hon själv tillhör Charlotte Brontës hängivna beundrare. Under 90-talet översatte Gun-Britt Sundström Brontës klassiska roman Jane Eyre från 1847. En berättelse hon tycker betydligt bättre om än Stolthet och fördom. I ett annat översättningsarbete hittade hon brev mellan systrarna Brontë, där Charlotte skriver om just Stolthet och fördom:

”Vad fann jag när jag läste boken? Ett exakt dagerrotypi-porträtt av ett alldagligt ansikte; en omsorgsfullt inhägnad trädgård, odlad med prydliga rabatter och ädla blomster men inte en skymt av en livs levande fysiologi. Inget öppet landskap, ingen frisk luft, inga blå berg, ingen porlande bäck. Jag skulle knappast trivas med hennes fina damer och herrar i deras eleganta men instängda hus. Dessa synpunkter kommer antagligen förarga men jag tar risken.”

– Jag håller helt med Charlotte där, säger Gun-Britt Sundström. Allt är skickligt komponerat men väldigt ytligt och inte riktigt äkta. Det står inte ett ord någonstans om karaktärernas utseende förutom att de är undersköna eller inte riktigt så vackra. Elizabeth exempelvis, hon är ju inte lika vacker som sin undersköna äldsta syster men hur hon ser ut eller vad hon har på sig står det inte ett ljud om, aldrig.

Mr. Darcy är en ganska typisk asperger-personlighet

Kan du ändå förstå varför Stolthet och fördom fortsätter fascinera än idag?

– Boken funkar som underhållningsroman. Det är roligt och att se den här malliga Mr. Darcy krypa till korset och erkänna att Elizabeths charm har alldeles besegrat honom. När jag läser boken med mina tjugohundratalsögon så tycker jag att Mr. Darcy är en ganska typisk asperger-personlighet. I synnerhet vid första frieriet till Elizabeth. Han pratar länge och omständligt om hur han förnedrar sig genom att fria till henne, sen blir han förvånad när hon inte säger ja till honom! Då måste man vara ganska oförmögen att tänka sig in i hur saker fungerar socialt och hur andra människor uppfattar det man säger.

Filmatiseringarna av berättelsen har möjligen fängslat fler än vad själva boken gjort, tror Gun-Britt Sundström. Filmerna är rikare både när det kommer till rekvisita och det explicita, menar hon.

– De vackra klänningar och inredningar som syns i alla filmer, de finns inte skymten av i böckerna. Sen görs det fler kärleksscener i filmerna, som när Darcy hoppar i kanalen så kläderna blir blöta och åtsmitande. I en annan film är Elizabeth ute och går i regnväder – samma sak där, formerna ska synas riktigt ordentligt. I Austens verk finns ju inte skymt av sensualism och på sätt och vis är det väl charmen också. Istället är det underförstått att de är kåta på varandra.

När hon tänker tillbaka på översättningsarbetet konstaterar Gun-Britt Sundström att det inte var det svåraste översättningsjobb hon gjort, tack vare att språket är ”tydligt och ordentligt”.

– Dock var det svårt att bestämma sig för när karaktärerna Darcy och Elizabeth ska sluta nia varandra. Det fick bli så att Elizabeth inte får börja säga du till Mr. Darcy förrän de sista sidorna, efter första kyssen. Då tänkte jag att, nämen nu är det väl dags.

Läs mer:

Johan Norberg: Kristina Lugn sågade sågaren

Malena Ivarsson: ”Jag är bekymrad över männen”