Jennie Walldén: ”Gärna udda, men inte för tungt”

Från stenciler med H.C. Andersen på koreanska till romaner på italienska. Jennie Walldéns läsvanor är tajt sammanflätade med hennes livshistoria.

Matprofilen och kokboksförfattaren ­Jennie Walldén kom från Korea till Sverige som sexåring. Bakom sig lämnade hon en älskad biologisk mamma och mormor, ett språk och en kultur. Men en sak hade hon med sig i väskan: H.C. Andersens sagor. Någon, hon minns inte vem, hade kopierat upp berättelserna och hon hade själv färglagt de svartvita stencilerna.

– De sagorna har följt mig hela livet och jag har alltid älskat dem. I Sverige började jag snart läsa dem på svenska, men jag tror att bunten med H.C. ­Andersen på koreanska finns kvar hos min mamma i Kristianstad.

Hemma hos Jennie Walldén finns två bokhyllor: en med kokböcker och måltidslitteratur och en med skön- och facklitteratur.

– Jag har plöjt kokböcker under mer eller mindre hela livet. Den som har varit viktigast för mig är nog Annas mat, som blev lite av en bibel i mitt studentkök. Jag lärde mig mycket av grunderna i mat­lagning tack vare den.

Hur ser kokböckerna ut? Är de fläckiga av flitigt användande i köket?

– Nej, jag använder dem sällan på det sättet numera, utan mer som inspiration. Jag följer aldrig ett recept till punkt och pricka utan lagar efter eget huvud.

Om vi vänder oss mot den skönlitterära hyllan, vad hittar vi då?

– Jag slänger inga böcker, så det är alla mina favoriter sedan jag var ung. Numera lyssnar jag mest på ljudböcker, så hyllan är rätt ouppdaterad och inte helt representativ för det jag har läst under de senaste åren.

Jennie Walldén definierar sin smak som stora och gärna lite udda ­berättelser, men inte för tungt. Helst inte feelgood eller deckare. En stor favorit är Elena Ferrantes Neapelkvartett.

– Många tycker att man tappar fokus när man lyssnar på ljudböcker. För mig var det tvärtom, jag fastnade inte för Min fantastiska väninna förrän jag började lyssna – sedan övergick jag till att läsa boken. Så gör jag ofta, ömsom lyssnar och ömsom läser. 

Den roman hon oftast tipsar andra om är Bonnie Garmus Lektioner i kemi. 

– Den är lätt att ta till sig utan att vara alltför enkel.

Sorteringen i Jennie Walldéns ­bokhyllor hör ihop med hennes livshistoria. På kokbokssidan är de koreanska böckerna många, liksom all litteratur om vin ­– hon utbildade sig till sommelier för några år sedan. ­I både kokbokshyllan och den skönlitterära hyllan finns de engelska titlarna i en egen kategori.

– Jag jobbade och pluggade i England under fyra år under början av 2000-talet och läser gärna på engelska.

Lite överraskande finns även en ansenlig mängd romaner på italienska.

– Som tonåring bodde jag i Italien, jag har även undervisat i språket. Numera läser jag mest på italienska om jag ska dit och vill uppdatera språkkunskaperna. Det är ingen njutning utan mer som att göra läxan, vilket påverkar urvalet åt det lättsmälta hållet. Jag skulle inte ge mig på Dante Alighieri. Min son heter Dante, det får räcka.

Ur Vi Läser nr 5, 2024

Läs mer:

Yukiko Duke om höstens bästa böcker: ”Roligaste jag har läst på länge”

Lotta Lundgren: Så tog tv-kocken över våra liv