När säkerheten glömdes bort
Sveriges förste nationella säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm hade en svaghet. Han glömde saker överallt. Det här är första delen i Kalle Linds serie om politiska skandaler vi minns.
Henrik Landerholm i rätten. // Foto: Anders Wiklund / TT
Sveriges förste nationella säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm hade en svaghet. Han glömde saker överallt. Det här är första delen i Kalle Linds serie om politiska skandaler vi minns.
Säkerhet är ett osäkert begrepp. När vi säger ”tåget kommer säkert i tid” betyder det att vi har en stark känsla av att vi kommer att bli sena. Inget är så osäkert som ett brev på PostNords icke-existerande lådor eller som amen i dagens avkristnade svenska kyrka.
Man bör ha detta i åtanke när man tittar närmare på turerna kring Sveriges nationella säkerhetsrådgivare under åren 2024–25. När regeringen tillsatte sina rådgivare frågade de säkert om de hade koll på läget och fick då säkert svaret: ”Ja, det har vi säkert”. Och så gick det som det gick.
I november 2022 utses Henrik Landerholm till den nyinrättade tjänsten som nationell säkerhetsrådgivare. Han är synnerligen meriterad för uppgiften: militär, före detta rektor för Försvarshögskolan, riksdagsledamot (M), ambassadör, generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar och, kanske först och främst, statsminister Ulf Kristerssons kompis sedan mellanstadiet. Landerholms stab blir en del av statsrådsberedningen och Landerholm har sitt arbetsrum bredvid Kristerssons så att de snabbt kan diskutera diverse diplomatiska spörsmål alternativt sina gamla träslöjdslärare.
Så småningom läcker uppgifter ut om att Landerholm verkar ha en svaghet: han glömmer kvar grejer. Överallt. Hela tiden. När man läser om Landerholms vimsighet associerar man till en tankspridd professor i en familjekomedi, en sådan som ställer portföljen i kylen och går till jobbet utan byxor.
I slutet av 2022 glömmer Landerholm sin mobil på Ungerns ambassad över natten. I januari 2023 gör han en intervju på Radiohuset, glömmer sitt anteckningsblock och skickar efter det med taxi. I mars 2023 glömmer han fyra sekretessbelagda handlingar i ett skåp på Gällöfsta kursgård.
Landerholms lämningar kommer till offentlighetens kännedom i slutet av 2024. Då får DN:s grävande journalister tips om att Sveriges nationella säkerhetsrådgivare verkar gå och strö hemliga dokument som en odalman sår frön över åkern. Uppgifter från insidan hävdar att somliga av de kvarglömda handlingarna är säkerhetsskyddsklassificerade, vilket innebär att de inte bara är jättehemliga utan jättehemliga som sjutton.
Journalisterna begär ut regeringskansliets egen så kallade menbedömning. De får då veta att bedömningen om huruvida kvarglömmandet av de säkerhetsstämplade dokumenten utgör en säkerhetsfara i princip är sekretessbelagd. DN:s team gör sedan över 50 begäranden om att få ut allmänna handlingar och noterar att det kan ta upp till 46 dagar innan pappren lyckas ta sig de tre kilometerna från Regeringskansliet till Dagens Nyheter – en hastighet så anmärkningsvärt låg att det inte ens går att skylla på PostNord.
I januari 2025 avgår Henrik Landerholm och hinner dessförinnan förlägga även sitt passerkort och sitt tjänstekort.
Frågan infinner sig hos den som följer skeendet: hade inte det enklaste sättet att lägga vantarna på de där dokumenten varit att ge dem till Henrik Landerholm och sedan skicka honom till första bästa kursgård?
Landerholms glömska visar sig för övrigt inte bara gälla reda ting. I januari 2023 anställer han en samordnare som han glömmer att låta säkerhetspröva. Eller så tror han eventuellt att den säkerhetsprövning som den nye samordnaren genomgått för ett tidigare jobb gör honom säkerhetsprövad på livstid. Här verkar regler kunna tolkas olika och olika säkerhetsexperter gör olika bedömningar. Hursomhelst så råder det en viss osäkerhet kring säkerheten.
I januari 2025 avgår Henrik Landerholm och hinner dessförinnan förlägga även sitt passerkort och sitt tjänstekort. I oktober samma år blir han åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift och lyckas mot alla odds inte glömma bort kallelsen till tingsrätten. Tingsrätten friar honom. Han bedöms ha varit oaktsam, men inte grovt oaktsam. Fritt översatt från juristprosan: en idiot, men inte en jävla idiot.
I maj 2025 tillsätter regeringen som ny chef för den nationella säkerhetsrådgivningen diplomaten Tobias Thyberg. Han hinner sitta på posten nästan ett helt dygn. Någon läcker att Thyberg fem, sex år tidigare lagt ut intima bilder på en gaydejtingsajt. Thyberg inser att det kan användas emot honom och reser sig från chefsstolen innan han hunnit sätta sig. Han tar, som det anstår en man i hans position, det säkra före det osäkra.
Sedan augusti 2025 heter Sveriges nationella säkerhetsrådgivare Niclas Kvarnström. Han har tidigare synts i medierna efter att han som UD-chef 2018 lät radera ett antal mejl från politiker, Wallenbergsstiftelsen samt kungahuset efter att DN begärt ut UD:s korrespondens kring kampanjen för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd.
Kvarnström motiverade tilltaget: ”Vi inte har försökt dölja någonting. Vi har möjligen varit oförberedda på den här typen av granskning” (DN den 28 februari 2018). Det vill säga om ni inte envisas med att hålla koll på oss så behöver vi inte smutsa ner oss med att skyla över våra oegentligheter.
Det är osäkert om Sveriges nationella säkerhetsråd kommer att göra Sverige så mycket säkrare. En sak verkar dock relativt säker: så länge de inte förlägger sina egna papper så är säkerhetsrådet säkert när det gäller att skydda den egna säkerheten.
Läs mer:
Kalle Linds bokhylla: ”Jag gillar när man anar att det är sant”
Kalle Lind är kritisk mot ”det var bättre förr-andet”

