Maria Maunsbach: ”Det är megasvårt att skriva om härligt sex”

Njutning kan ta sig uttryck på flera olika sätt. I sin nya roman En magisk man utforskar Maria Maunsbach det sexuella begäret och det goda livet.

”När jag började skriva den här boken var jag jätteinspirerad av Magic Mike XXL, en film om en manlig strippa. Jag tyckte att det var roligt att den enbart handlade om kvinnligt begär och tänkte: Undrar hur det skulle vara att skriva om en väldigt, väldigt sexig kille? Det gick ju inte såklart, att skriva om någon som är perfekt, men jag gjorde ändå jättemycket research. Jag läste Philip Roth, John Updike, Ernst Brunner och Den allvarsamma leken, jag läste om olika casanovor och om litteraturens sexige man, som ofta är en akademiker eller konstnär. Men det var inte vad jag letade efter; jag ville skriva om verklighetens sexige kille och om det kvinnliga begäret till honom.

Just det sexuella begäret tar stor plats i boken. Jag tror att det var en kombination av att jag själv blev väldigt förälskad för första gången i mitt liv och att jag ville ge en motbild till den obehagliga konservativa strömningen i samhället. Jag har inte skrivit särskilt mycket om sex tidigare, åtminstone inte om bra sex – om lust, begär och passion. Min generations författare har gett ut så många cyniska och deppiga dejtingböcker de senaste åren, så det var kul att skriva om en glad sexuell relation.

Men det är megasvårt att skriva kärleksromaner om härligt sex. Dels för att det känns så privat, dels för att allt som är kul är svårt att skriva om. Den automatiska laddning som kommer med det mörka och deppiga saknas och det är lätt att det slår över och blir smetigt. Samtidigt måste det få vara lite smetigt. Jag är intresserad av det som känns fult och eftersom kärleksgenren domineras av dålig romance och feelgood är den spännande att utforska.

Mat spelar också en viktig roll i boken, men där handlar det mer om njutning än om begär. Jag kommer från en familj som är väldigt intresserad av gott, så om man ska beskriva ett härligt liv måste man svara på frågan: Vad är gott? Här blir maten en förlängning av allt som är underbart. När tjejen i boken lagar mat till sin kille så gör hon det för att göra honom glad, men det är också en lek med moderligheten; hon lagar samma sorts mat som hans mormor gjorde. Maten fungerar även som ett substitut för deras brist på kommunikation, den blir ett slags ömhetsbevis när det saknas ord. Det är också därför det blir så laddat när han kommer för sent till en måltid.

Begäret är en spännande och våldsam kraft.

Jag funderade mycket över mina egna begär under arbetet med romanen och insåg att mitt liv är väldigt styrt av begär på olika sätt. Jag är intresserad av njutning på många plan, vilket fungerar som drivkraft. Jag vet inte om det är så för alla? Många är nog bara nöjda. Men det är kanske också ett slags begär – efter lugn och ro.

Begäret är en spännande och våldsam kraft. Nu är jag 35 och de flesta av mina vänner är i 40-årsåldern. Det märks att begäret har fått en helt ny plats i deras liv: de är mer intresserade av att bejaka det och låta det ta plats. 

Jag tror att det handlar mycket om att man känner att man inte har tid att låta bli. Om att ha gjort så många praktiska och pragmatiska livsval att man tröttnat på det. Då kommer begäret starkt.”

Berättat för Sara Berg.

Ur Vi Läser #3–4 2025.

Läs mer:

Amanda Romare om sexlitteraturens antiklimax

Maria Sveland: ”Varför finns så få vettiga romaner om klimakteriet?

Lina Wolff om flykten från Eslöv – och mot den spanska magin