När 50 plus är ett minus

Vi lever allt längre och förväntas jobba en bra bit efter 65-årsdagen. Men redan efter att du fyllt 40 minskar chansen drastiskt att anställas. Hur tänker arbetsgivarna?

Ett av sommarens mest debatterade ämnen var barnafödandet, som enligt statistikmyndigheten SCB:s siffror från 2023 når den lägsta nivån i Sverige på över 50 år. Oro för ekonomi, klimat och krig anges som anledningar till att svenskar avstår från att skaffa barn. En annan orsak är det idiom som ibland kopplas till tv-serien Sex and the City, att ”50 är det nya 30”. 

När allt i den förväntade livslinjen skjuts framåt, som karriärmässiga och självuppfyllande mål, prioriteras barn bort. Det är något som oroar pensionsbolag, politiker och nationalekonomer. Men den förändrade demografin är inte bara av ondo för samhället.

– Att färre barn föds kan vara en kortsiktig lösning som tar bort det initiala problemet för äldre som vill byta arbete. Men det är inte en hållbar lösning. På sikt kommer barnafödandet, alternativt invandringen, behöva öka eftersom vi har ett system som bygger på att vi ska bli fler, säger journalisten Jonas Nordling.

I fjol skrev han en artikel i Vi om hur det är att söka jobb som 55-åring. Artikeln fick stort genomslag. Många kände igen sig i skildringen av att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av sin ålder, vilket ofta leder till att 50-plussare stannar kvar på arbetsplatser, även då de inte trivs. Den oskrivna regeln bortsåg
Jonas Nordling från när han sa upp sig från sin fasta tjänst utan att ha ett nytt jobb. 

En logisk följd av inställningen att ”50 är det nya 30” borde vara att ”70 är det nya 50”, vilket i stort sett är fallet – om man bortser från arbetsmarknaden. För arbetsgivare råder fortfarande ett slags 40-årspsykos, konstaterar Nordling i sin nya bok Åldersnojan. Kort sagt innebär det att möjligheten till rörlighet på arbetsmarknaden sjunker redan efter 40. Något Jonas Nordling fick erfara när hans jobbansökningar gång på gång möttes med avslag, även då han uppfyllde alla kvalifikationer som nämndes i annonsen.

I Åldersnojan återger Nordling ett experiment där 6 000 fiktiva ansökningar skickades till 2 000 befintliga jobb. De fiktiva sökarna var mellan 30 och 70 år gamla. Undersökningen visade att arbetsgivarna valde utifrån stereotyper. Äldre ansågs vara mindre flexibla och motiverade. Samtidigt är 50-plussare dyrare, med naturligt högre löneanspråk.

– Studien har mer än tio år på nacken. Trots mycket forskning kring ämnet så finns det egentligen ingen som har tagit den vidare och försökt djuploda kring: Hur tänker arbetsgivarna? säger Nordling.

I Åldersnojan: Varför jobba till 70 om ingen vill ha oss efter 50? fördjupar Jonas Nordling synen på ålder på arbetsmarknaden idag och historiskt. Liksom i Vi-artikeln som blev viral varvas personliga anekdoter med forskning och exempel ur litteratur. Nordling visar att arbetsgivares fördomar om 50-plussare inte är ett nytt fenomen. Tvärtom har fördomarna funnits sedan industrialiseringen.

– Man skulle också kunna vända på det och säga: Om det har sett ut så här i 100 år, ska vi inte bygga ett system som inte innebär att man ska jobba längre? Att vi istället funderar kring om vi kan finansiera ett annat hållbart system som bygger på arbetsgivarnas drivkrafter.

Nyligen lanserade Pluskommissionen, som drivs av pensionsbolaget Skandia, ett index som mäter arbetsgivares attityder kring ålder. Barometern ingår i ett initiativ för en mer positiv syn på livserfarenhet. Men, som Jonas Nordling framhåller, mäter den bara vad människor tycker. Hur man ska förändra arbetsgivares attityder framgår inte.

Konkreta förslag ges däremot i slutet av Åldersnojan, som att slopa arbetsgivaravgiften för nyanställda över 50 för att göra det mer attraktivt att anställa äldre. På så vis får arbetsplatserna mer drivna och tillfredsställda anställda i alla åldrar. 

Vilka andra fördelar finns med ökad rörlighet?

– Man kan jämföra det med äldre som sitter i för stora lägenheter eftersom de är billigast och blockerar för trångbodda barnfamiljer att bo större. Även om ökad rörlighet inte ger fler jobb skulle jobben kunna fördelas på ett sätt som skulle gynna samhället mer än dagens system, säger Nordling.

Så småningom fick Jonas Nordling jobb på SPF Seniorernas tidning. Men som en del av researchen fortsatte han att söka jobb. När Nordling såg en annons om ett chefredaktörsjobb för hotell- och restaurangfackets tidning Hotellrevyn bestämde han sig för att söka, trots att det är en bransch med få äldre, till följd av det fysiskt krävande arbetet. Nordling ringde arbetsgivaren och ställde tre frågor, varav en löd: Är min ålder ett problem?

– Det var uppenbart att de inte hade funderat på den frågan över huvud taget, utan det upplevdes nästan barockt att jag alls tänkte i de termerna. Det kändes väldigt befriande. Och så fick jag dessutom jobbet.

Ur Tidningen Vi #8 2025.

Läs mer:

Om SJ:s sparkade vd: ”Arbetsgivarna lider av 40-årspsykos”

Så är det att söka jobb som 55-åring