Okända nätverket som lyfte Littfest
Littfest firar 20 år – och man gör det som Sveriges största litteraturfestival. Ett okänt nätverk med bas i Slovenien har varit en viktig pusselbit.
// Foto: Henke Olofsson
Littfest firar 20 år – och man gör det som Sveriges största litteraturfestival. Ett okänt nätverk med bas i Slovenien har varit en viktig pusselbit.
En ökenvandring. Så beskriver Erik Jonsson, koordinator på Littfest, klimatet för litteraturälskare i Norrland för tjugo år sedan. Svenska författare vågade sig sällan norr om Gävle på sina bokturnéer och internationell närvaro kunde man bara drömma om.
– Det fanns väldigt få platser och forum kring litteratur i norra Sverige på den tiden, säger Erik Jonsson.
Snabbspola fram tjugo år i tiden. Det är 2026 och litteraturfestivalen Littfest i Umeå ser ut att sälja slut på biljetter för trettonde året i rad. Men vad få vet är att ett relativt okänt EU-finansierat poesinätverk med bas i Slovenien kan tillskrivas en stor del av framgångarna.
– Versopolis har hjälpt oss att växa till den festival vi är i dag, säger Erik Jonsson.
2014 startade den slovenske poeten och kulturpersonligheten Aleš Šteger Versopolis med syfte att lyfta europeisk poesi. Det började, precis som Littfest, i liten skala, men har vuxit och i dagsläget är närmare 40 festivaler med och utbyter erfarenheter med varandra. Festivalerna nominerar poeter till Versopolis databas, där över 500 namn finns representerade. Versopolis-poeterna kan besöka festivalerna inom nätverket och få sina verk översatta. Men som med många EU-finansierade projekt innebär medlemskapet en hel del byråkrati för festivalerna.
– Vi var många som slet vårt hår i början. De första åren skickade jag säkert in 800 papper med olika stämplar för att redovisa att vi hade haft fem poeter i Umeå, säger Erik Jonsson från Littfest.
Pappersarbetet höll på att äta upp de tre halvtidsanställda eldsjälarna som utgjorde Littfest i Umeå på den tiden. Alla dokument behövde dessutom signeras av de inbjudna gästerna.
– Du kan ju föreställa dig vilket jobb det var att få tag på alla de här poeterna och få dem att signera och skicka grejer fram och tillbaka. Vi tänkte att vi måste dra oss ur det här, det går inte, säger Erik Jonsson.
Nu är Erik Jonsson glad att de inte gjorde det. Genom Versopolis har ett fyrtiotal poeter besökt Littfest genom åren, bland andra Ana Brnardić från Kroatien, Katja Perat från Slovenien och zambisk-brittiske Kayo Chingonyi.
– Det roligaste är att se de här poeterna, som börjat som unga och okända för en svensk publik, nå stora framgångar. Vi har bjudit in dem och gjort en översättning, ett litet häfte som vi delat ut gratis till vår publik, och sedan har svenska förlag plockat upp dem och gett ut dem. Det har hänt åtminstone tio gånger de senaste tio åren, säger han stolt.
Likaså har Littfest skickat ut svenska poeter ut i världen.
– Det här projektet har gjort det som utlovats och lyft europeisk poesi. Det är jättekul att se när Pernilla Berglund, Ida Linde och David Vikgren ges ut i Kroatien eller Polen.
En annan som är glad att Littfest inte drog sig ur efter de första trevande åren är Aljaž Koprivnikar, som jobbar med Versopolis i Slovenien. Han ser Littfest som familj och är ett stort fan av festivalen.
– Det är en av mina favoritfestivaler i Europa och jag älskar svensk poesi, säger han.
På frågan om Versopolis framtid blir tonen dock lite mer allvarsam. Han berättar att finansieringen från EU är klar fram till år 2029 och att man naturligtvis hoppas på en fortsättning även efter det, men att det är ovisst.
– Vi ser överallt hur stödet till kultur minskar, så vi hoppas verkligen att vi kan fortsätta. Vårt mål är att få ut poesin till så många som möjligt i världen.
Läs mer: