Plötsligt började Josefin prata som drottning Silvia

När Josefin Swan, som vanligtvis talar skånska, började bryta på tyska förstod ingen varför. Ett år senare fick hon förklaringen.

”Jag vaknade en morgon och kunde inte prata alls. Det var sommaren 2023. När talet började komma tillbaka några veckor senare lät jag som drottning Silvia. I mina öron pratade jag som vanligt, medan vänner och familj reagerade; ’Men Josefin, du låter ju som drottningen!’. Jag var chockad. Samtidigt kändes det till en början lite tragikomiskt. Jag tänkte att det kan inte vara sant – jag pratar som om jag kommer från Tyskland. Vi bor nära gränsen till Halland och innan detta talade jag, vad jag skulle beskriva som, en förfinad skånska.

Jag kämpade för att förstå vad som skett med mig. Ingen verkade veta. En neurolog jag träffade skämtade bort det. Det var så konstigt. Det kändes som om jag inte blev tagen på allvar. Jag fick ingen hjälp från vårdens sida. Jag blev en annan person. Jag var inte glad längre. Jag kände inte igen mig själv. Vem är jag? Ett tag isolerade jag mig. Jag skämdes för hur jag pratade. Jag ville inte ens gå till affären. Jag träffade en logoped och fick göra övningar som jag tror används när någon fått en stroke.

Våren 2024 började folk säga att ’nu låter det som om du pratar en blandning av dalmål, gotländska och norrländska’. Under hösten övergick det till att låta mer som svenska med norsk brytning. Jag minns ett av de första tillfällena då det kom ut ord på norska, när jag inte längre bara bröt. Jag sa ’Kan du ta fram genseren?’ till min ena dotter. Hon förstod inte. Inte jag heller. Jag visste att jag menade tröjan och när jag googlade såg jag att jag använt rätt ord. Men jag hade aldrig hört ordet genser tidigare.

Det kändes som en upprättelse. Jag var så lättad. Jag är inte galen.

Jag skrev till professorer och läkare, men ingen svarade. Jag kände mig väldigt ensam i allt det här. En gång skulle jag köpa ett skåp men blev inte förstådd. Det var frustrerande. Men så hittade en av mina döttrar – jag har tre barn – ett klipp på Tiktok som hon skickade till mig. Det handlade om en brittisk kvinna som fått diagnosen Foreign Accent Syndrome. En morgon hade hon vaknat med walesisk brytning. När kvinnan beskrev sin situation så tänkte jag ’det är ju jag’. Det kändes som en upprättelse. Jag var så lättad. Jag är inte galen. Ändå upplevde jag att varken min läkare, eller den logoped jag gått till ett tag, visade intresse när jag mejlade dem om detta.

Jag bad om att bli remitterad vidare. Plötsligt en dag när jag loggade in på 1177 hade läkaren skrivit ’du har drabbats av FAS’ och så fick jag en länk till ett universitet i Texas där jag kunde läsa om Foreign Accent Syndrome. Jag vill inte uppfattas som en negativ person. Men det är tungt varje dag. Jag orkar inte umgås med andra som förr. Jag blir trött av att prata. Det är ansträngande. Det var likadant när jag bröt på tyska och pratade de andra dialekterna. Det är en sorg – och jag kan känna att många inte förstår hur jobbigt det är. Men det är så här nu. Det här är jag. Jag är väldigt tacksam över att jag har min familj, men jag har insett att jag inte kan förvänta mig att någon annan kan eller vill hjälpa mig.

Jag förstår att man kan tycka att det här är ’wow’. Det finns också de som tror att det inte är sant. Man skojar om detta på nätet. Men många glömmer människan bakom. Det är inte bara en rolig grej. Jag skulle aldrig göra narr av någon annan. Det jag har hanterat de senaste åren har inneburit en massiv sorg. Den här nya identiteten… plus att jag inte har fått hjälp. Det har påverkat hela familjen. Jag kan känna mig rädd när jag vaknar. Nästan varje morgon undrar jag ’hur snackar jag idag, är det någon skillnad från igår?’. Det har hänt att jag drömt att jag pratar svenska igen, och i drömmen är jag väldigt glad. Samtidigt har jag låtit så här ganska länge nu. Om jag plötsligt skulle prata svenska igen, vem är jag då?

Jag känner mig ändå fortsatt positiv. Jag är mer bekväm med norskan än med den tyska brytningen. Men är vi ute någonstans låter jag ofta min man eller döttrarna översätta i stället för att jag ska försöka förklara mig. Orkade jag så skulle jag vilja hålla föredrag, och berätta om Foreign Accent Syndrome för både vårdpersonal och vanligt folk. När jag själv fick det där Tiktok-klippet och förstod att det här fenomenet fanns var det som om ett ton lyfte från mina axlar. Kan jag hjälpa någon annan som råkat ut för det här, sprida kunskap och öka förståelsen, vill jag gärna göra det. Det är på riktigt.”

Berättat för Lina Norman

Läs fler artiklar ur serien:

”Jag visste att pappa skulle ha ihjäl mamma”

Låna en människa och utmana dina fördomar