Från 70-talets demonstrationståg, till 90-talets uppgivenhet. I Barrikadernas barn skildrar Karin Skoog tidernas förändring på ett trovärdigt vis. Men, skriver Vi:s recensent Torbjörn Elensky, debuten håller sig långt ifrån det som bränns.

Barrikadernas barn
Karin Skoog 
Natur och Kultur


Moa är fem år gammal. Hon gillar glitter, rosa prinsessklänningar och leker helst med Barbiedockor, fast hon inte själv äger några. Hennes föräldrar Lasse och Inger drömmer om revolutionen. Men inte vilken som helst, utan den maoistiska. Kina och Albanien är deras idealländer. Varenda helg står de på torget och säljer partiorganet Gnistan. De är medlemmar i Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, som bröt sig ur VPK 1967 och tog avstånd från Sovjet. Medlemmarna i partiet skildras i romanen som en liten sekt, en tätt sammansvetsad grupp som fortsätter att tro att de ska samla massorna och att Sverige en dag ska bli lika fantastiskt som Kina. De hatar det Moskvatrogna VPK och är övertygade om att Säpo är ute efter dem. De har en svartvit bild av Mao ovanför soffan i vardagsrummet. Moa tycker att han ser snäll ut.