Så blev ”Sol, vind och vatten” alkoholfri

När lillebror Ted satt och nynnade på en låt om sol, vin och vatten ryckte storebror Kenneth Gärdestad in och ändrade vin till vind. I vår serie om sommarhits har vi landat i en av Sveriges mest älskade sånger.

Ted Gärdestad med sin bror Kenneth, 1972. // Foto: Sjöbergarkivet

Så blev ”Sol, vind och vatten” alkoholfri
Henrik Ekblom Ystén
Prova idag

Lyssna på artikeln

När lillebror Ted satt och nynnade på en låt om sol, vin och vatten ryckte storebror Kenneth Gärdestad in och ändrade vin till vind. I vår serie om sommarhits har vi landat i en av Sveriges mest älskade sånger.

Benny Andersson tog plats vid pianot, Janne Schaffer spelade gitarr, Mike ”Little Mike” Watson bas, och vid trumsetet satt Abbatrummisen Ola Brunkert. Allt övervakades av demonproducenten Michael B. Tretow.

– Ja, det var en bra uppställning i studion den dagen, konstaterar Janne Schaffer.

Året var 1972 och Ted Gärdestads album Ted höll på att ta form. En av låtarna som skulle spelas in var Sol, vind och vatten och Janne Schaffer minns en kreativ process där det mesta var förhandlingsbart.

– Oftast var ingenting helt klart när Ted kom till studion. Det fanns en kultur av att skapa i stunden, tillsammans med andra, både när det gällde musik och text. Man slipade på mycket in i det sista. Men hur det var med just Sol, vind och vatten, minns jag inte riktigt, säger Janne Schaffer.

Troligen var en hel del i varje fall redan på plats. Kenneth Gärdestad, som i alla år textsatte broderns musik, har berättat att idén till låten föddes en dag när Ted hemma i funkisvillan i Sollentuna nynnade på en melodi kring orden ”sol, vin och vatten”. För att inte uppröra pappa Arne ryckte Kenneth då in för att snabbt ändra vin till vind.

– Det där kan mycket väl stämma, för jag tror aldrig att deras farsa hade godkänt något sådant. Han kunde vara rätt sträng, säger Janne Schaffer.

Kenneth Gärdestad har också berättat, i en intervju med Dagens Nyheter 2017, att ambitionen med Sol, vind och vatten var att i proggens kölvatten skriva en ”antikrigslåt, en hoppfull protestlåt”, delvis föranlett av att han själv låg i lumpen i Södertälje på den tiden. På regementets bibliotek läste han poesi för att vässa den egna lyriken (”framför allt  Edith Södergran och Karin Boye”).

Inspirationen lyser igenom i formuleringar som att syrsor spelar ”till vindarnas sus” och att blommor doftar ”i skuggornas dal”. Pretentiöst så det förslår, men uppenbarligen också något som har gått hem i stugorna. Såväl 2022 som 2023 – över 50 år efter inspelningen – blev Sol, vind och vatten den mest strömmade låten på midsommarafton i Sverige, enligt Spotify. Janne Schaffer menar att förklaringen till detta är enkel:

– Låten förmedlar en känsla och ett genuint uppsåt som går rakt in i den som lyssnar. Det bästa sättet att skapa något som lever vidare är att inte spekulera på förhand om det ska bli en hit. Ted gjorde aldrig det.

Varje gång jag står på scen och de där orden kommer får jag lite ont i hjärtat. Teds och min relation var speciell.

Varje gång som Janne Schaffer i dag spelar Sol, vind och vatten – som på den pågående turnén My Music Story – minns han de där dagarna i studion 1972, då han testade ”ett nytt slags fingerspel” och föreslog ett intro som Ted gillade så mycket att det sedan också smög sig in som ett mellanspel. Den till ytan ganska enkla låten är i grunden tämligen komplex, menar Janne Schaffer.

– Den som lyssnar noga hör harmonivändor som inte är de vanliga treackorden, utan de är listigt uträknade. Precis som Ted ville ha det.

Att låten spelas i G-dur är dock avgörande för att den ska funka. Janne Schaffer har ”ibland hört den spelas i ass” – med resultat att den har tappat något essentiellt.

– Vissa låtar måste spelas i originaltonart, andra är det inte lika viktigt med. Till exempel är För kärlekens skull bra oavsett tonart.

Än i dag lyckas Sol, vind och vatten beröra Janne Schaffer. Textraden ”jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut” får gitarristen att minnas en vän som i många år kämpade med psykisk ohälsa, en kamp han också till slut förlorade.

– Varje gång jag står på scen och de där orden kommer får jag lite ont i hjärtat. Teds och min relation var speciell. Jag har spelat med många där allt bara har varit rent yrkesmässigt, men Ted och jag var inte bara arbetskamrater, vi umgicks tätt utanför studion.

Så också efter inspelningen av Sol, vind och vatten, berättar Janne Schaffer. När musikerna packade ihop för dagen fick Ted Gärdestad nämligen ett samtal från Sveriges television. Hylands hörna hade panik efter att ha fått en sen avbokning, och nu undrade de om Ted kunde komma med kort varsel och spela någon ny låt. Ted svarade: ”Ja, om jag får ta med mig Janne Schaffer.”

– Så vi åkte till TV-huset och i väntan på att vi skulle repa med husbandet fick vi komma in i Lennart Hylands loge, minns Janne Schaffer.

Programledaren pratade en stund med Ted och vände sedan blicken mot gitarristen och sa:  ”Så vem har du släpat med dig? Någon som ska göra karriär på din bekostnad?”

Janne Schaffer skrattar:

– Både Ted och jag blev helt ställda och visste inte vad vi skulle svara.

När det en stund senare var dags för sändning tog Lennart Hyland på nytt till orda och presenterade vad som komma: ”Jag har den stora äran att presentera en ung talangfull artist som ska spela en egenkomponerad låt som heter Sol, vind och vatten. Och med sig på gitarr har han … Hasse Schaffer.”

– Det är ett kul minne som sitter kvar än i dag. Inte minst eftersom Ted i många år efter det envisades med att kalla mig för Hasse.


Läs fler artiklar ur serien:

När Hej, hej Monika blev Nej, nej Monika

”När vi gräver guld i USA” spelades under Ravellis hjärtoperation

Fler utvalda artiklar