Yukiko Duke: Här är vårens bästa böcker

Det är mörka tider. Tur då att det finns nya böcker som lyser upp i vardagen – från en prisbelönad algerier till en stjärna i högform.

Motljus av Pirkko Saisio

Förlag: Förlaget
Översättning: Henrika Ringbom
260 sidor

Äntligen har den finländska skådespelaren och författaren Pirkko Saisios hyllade Helsingfors-trilogi kommit ut på svenska. Den här ljuvliga, autofiktiva romantrilogin handlar om en kvinnas väg till konstnärskap, men också om ett Finland i snabb förändring. Vad är det som gör den så oförglömlig? Stilen! Saisio skriver lekfullt och humoristiskt, växlar mellan ett personligt ”jag” och ett neutralt ”hon” och betonar viktiga ord och händelser genom att använda sig av radfall. Den första delen, Det minsta gemensamma, kom på svenska i höstas och handlade om en lycklig barndom på 50-talet. I den andra delen, Motljus, har det hunnit bli radikalt 60-tal och Pirkko grubblar över allt: sin sexuella, andliga och politiska identitet. Vem är hon egentligen? Inte blir det bättre av att hon reser till Schweiz för att jobba på barnhem – och bara längtar hem.

Ärret av Kamel Daoud

I sin Goncourt-prisade roman Ärret skriver Kamel Daoud om inbördeskriget på 1990-talet i Algeriet. Daouds huvudperson, 26-åriga Aube, har ett 17 centimeter långt ärr på halsen. Hon lyckades mot alla odds överleva en massaker, men blev skadad för livet. Aube kan inte tala, bara viska enstaka ord genom en plastventil i halsen. I en inre monolog berättar hon för sin ofödda dotter om sina upplevelser av övergrepp under och efter kriget. Tankarna irrar fram och tillbaka. Aube överväger abort, frågar sig hur makten kan ge kända krigsförbrytare amnesti. Och hur kan den stifta lagar som gör det olagligt att skriva eller ens tala om det blodiga inbördeskriget? Kamel Daoud skriver med ett befriande ursinne om ett land som inte förmår göra upp med sin historia.

Förlag: Tranan
Översättning: Ulla Bruncrona
445 sidor

Denna märkliga händelserika historia av Claire Messud

Hur viktigt är det att höra hemma på en plats och bottna i en kultur? Det är den centrala frågan i Claire Messuds senaste verk. Det är en släktroman som följer tre generationer av den vita, franskalgeriska familjen Cassar och spänner över sjuttio dramatiska år. Familjens medlemmar kämpar för att hålla ihop och skapa sig en dräglig tillvaro, men krig, sociala och politiska omvälvningar gör att de gång på gång tvingas isär och måste börja om på nya platser. Det är litteraturen som ger tröst när tillvaron skakar: familjen Cassar läser och skriver sig ur sitt elände. Det som gör Messuds roman så stark är att hon, samtidigt som hon diskuterar frågan om vad som egentligen formar en identitet, tecknar levande porträtt av de olika familjemedlemmarna i glädje och sorg. Den här romanen, som ligger nära Messuds egen släkthistoria, är en av hennes varmaste och bästa.

Förlag: Natur och Kultur
Översättning: Eva Johansson
450 sidor

Orgie av Gábor Zoltán

Året är 1944, platsen Budapest. De fascistiska pilkorsarna har kommit till makten i Ungern med hjälp av Nazityskland. Med stor brutalitet går de nu fram mot den judiska befolkningen i huvudstaden. Snart kommer det till pilkorsarnas kännedom att Renner, ägare till en mindre fabrik, har anställt och gömt judar. Inte nog med det, han är gift med en judinna och har en judisk älskarinna. Fabriksägaren blir arresterad, förnedrad och torterad, men klarar livhanken för att han är kristen och äger en bra bil. Snart tvingas Renner köra svårt torterade lik för dumpning i Donau åt pilkorsarna och blir mer och mer avtrubbad: till slut är han kanske mer medbrottsling än offer. Ungerske Gábor Zoltán har, baserat på flera års arkivforskning, skrivit en av de viktigaste och kusligaste romaner jag har läst på länge om fascism. I en tid när ultrahögern blir allt starkare, minner den om vikten av att inte förlora den egna moraliska kompassen.

Förlag: Norstedts
Översättning: Peter Karlsson
345 sidor

Tu Fus liv av Eliot Weinberger

I Europa är den amerikanske författaren Eliot Weinberger mest känd för sina nyskapande, knivskarpa politiska texter, som ”What I heard about Iraq”, där han saxade ihop autentiska uttalanden från politiker, militärer och hjälparbetare till en förödande bild av USA:s Irakinvasion. Men han har också skrivit egensinniga litterära essäer: en sorts prosalyriska collage av allt från episoder ur historiska gestalters liv till naturfolks religiösa föreställningar. Det här är Weinbergers första diktsamling, där han mästerligt ikläder sig den store kinesiske poeten Tu Fus gestalt och låter honom fundera över sitt liv. Tjänstemannen och poeten Tu Fu (712–770) levde i en kaotisk tid präglad av inbördeskrig, farsoter och svält och kom därför att tillbringa större delen av sitt liv på resande fot. När Weinberger skriver fram poetens livskänsla, präglad av de humanitära katastrofer han bevittnat, känns allt plötsligt så välbekant: vår tid speglar sig i Tu Fus.

Förlag: Rand förlag
Översättning: Christoffer Stuveback
88 sidor

Vad vi kan veta av Ian McEwan

I den här romanen ställer en Ian McEwan i högform spännande frågor om vad som egentligen är viktigt för förståelse av en litterär text. I romanen möter läsaren den firade (fiktive) poeten Francis Blundy. När hans hustru Vivien 2014 fyller år, skriver han en sonettkrans till henne. Francis reciterar den på middagen som hålls på Viviens födelsedag. Samtidigt får hon den enda existerande nedskrivna texten. Francis förutsätter att hon tänker publicera den, men det gör hon inte. Med tiden blir sonettkransen närmast mytisk. Hundra år senare, 2119, har världen drabbats av ett antal katastrofer. De överlevande bär med sig nostalgiska minnen av den värld som en gång existerade. Litteraturprofessorn Thomas Metcalfe – expert på den skönlitterära epoken 1990–2030 – är besatt av den försvunna sonettkransen, poesins Graal. En dag får han plötsligt upp ett spår efter den. Borde han ha låtit bli att följa det?

Förlag: Brombergs
Översättare: Khashayar Lykke Naderehvandi
360 sidor

Melardalen med omnäjd av Peter Törnqvist och Mats Kempe

Vad är det här för slags bok egentligen? Ja, jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur jag ska beskriva den, men den är bland det roligaste och mest befriande jag har läst på mycket länge. Kanske skulle man kunna kalla boken för ett bestiarium – alltså en samling texter om verkliga och påhittade djur – för vår antropocena tid. Här blandar de båda stilsäkra och underfundiga författarna Peter Törnqvist och Mats Kempe – med en god portion humor – mer eller mindre sannolika historier om djur och deras liv. Har du hört talas om jålven? Jaså, inte det? Men då kanske du vet hur många gärdsmygar som kan samsas om utrymmet i en starholk en kall vinter? Inte det heller? Men du måste väl ändå ha hört talas om elefantupproret i Skänninge? Inte? Då är det verkligen dags att sjunka ner i soffan med en god kopp te eller kaffe och se fram emot en läsfest i herrarna Törnqvists och Kempes sällskap.

Förlag: Trolltrumma
222 sidor

På väg till en vän av Niels Fredrik Dahl

Det här är en välkommen återutgivning av den finstämda, men smärtsamma barndomsskildring som blev norske Niels Fredrik Dahls stora genombrott. Få författare kan lika berörande som han skriva fram barns utsatthet och sorg. I romanen förs läsaren tillbaka till 1960-talets Oslo. Vilgot är elva år och har det jobbigt hemma. Hans mor är psykiskt skör och varvar svåra migränanfall med omotiverade raseriutbrott. Fadern, ekonomichefen på brödfabriken, tröstar sig med en annan kvinna. När han är hemma, flyr han in i uppslagsböckernas värld. Ingen av föräldrarna orkar bry sig om vad Vilgot har för sig. Pojken driver runt i bostadsområdet, ringer på hos någon kompis eller går hem till enslingen Greven av Hoff. En dag råkar han ut för en traumatisk händelse som förändrar hela hans liv. Trettio år senare funderar han över sitt liv, varför det blev som det blev – och varför han plötsligt blivit ägare till en cirkuselefant.

Förlag: Natur och Kultur
Översättning: Urban Andersson
241 sidor

Ur mörkret av Victoria Benedictsson

För några år sedan gav Elisabeth Åsbrink ut Mitt stora vackra hat, sin hyllade biografi över Victoria Benedictsson (1850–1888). Det var en äreräddning av en begåvad, fritänkande författare som försökte spränga könsgränserna, men gick under i processen. Allt för ofta har eftervärlden annars valt att enögt fokusera på Benedictssons passionerade, men olyckliga, förälskelse i den danske litteraturkritikern Georg Brandes. För de flesta läsare är författaren känd för romaner som Pengar och Fru Marianne, men hon var också en mästerlig novellist. Det visar inte minst den här novellsamlingens tio små pärlor till berättelser. I sina verk tecknar Benedictsson ofta med stor psykologisk skärpa porträtt av kvinnor, vars brist på eget kapital omöjliggör egna livsval och gör dem beroende av män. Mellan raderna bultar ett ursinne över sakernas tillstånd: man läser och känner tacksamhet över att samhället har blivit mer jämlikt.

Förlag: Bakhåll
173 sidor

Under samma himmel av Tala Albanna och Michelle Amzalak

Tala är palestinska, Michelle israeliska. Båda är juridikstudenter och bor bara någon mil från varandra. Men de lever helt olika liv, åtskilda av en hög mur. Tala bor i staden Gaza på ena sidan muren, Michelle på andra sidan i den lilla staden Sderot. När Gazakriget inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, började de att brevväxla på den franske journalisten Dimitri Kriers initiativ. Från mars 2024 till juli 2025 skrev de och berättade för varandra om sina liv. De genomled raket- och bombanfall, förlorade närstående och tvingades fly från sina hem. Men de fortsatte att skriva till varandra: om studier, drömmar, framtidsplaner och sina favoritböcker. De här två unga kvinnorna är fostrade att betrakta varandras folkgrupper med misstro och hat, men de sätter sig över det. Deras brevväxling är på samma gång sorglig och upplyftande läsning: deras vilja till förståelse inger hopp.

Förlag: Polaris
Översättning: Nils Wadström
151 sidor

Läs mer:

Björn Wiman: Vad Ulf Lundell kan lära oss om skidåkning

Jämtlandsboomen är här: ”Det är ju ganska ensamt annars”